Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 236 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 25 april 1931 - Notiser - Nationalmusei nya uppvärmnings- och belysningsanläggningar - Vattenkraftutbyggnaderna i Sverige under år 1930 - Den europeiska vägkonferensen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Speciallampa för visningskabinett.

som man sökt bevara dennas goda belysningstekniska
egenskaper. De största svårigheterna ha därvid yppat
sig i vestibul och trapphall samt framförallt i visningssalarna.

I överljussalarna kunde ljuskällor ej anbringas i själva salarna.
Dessutom var det ett önskemål, att kvällsbelysningen så nära
som möjligt komme att ansluta sig till dagsbelysningen, med
hänsyn till vilken tavlorna hängts. Ljuskällorna anbragtes därför
ovanför takens glaspartier. Taken utgöras av matt glas, varför
en ljuskälla å vinden ter sig diffus och bländfri från salen sedd.
Anordningarna för denna belysning framgå av fig. 1. Ovanför
varje ruta i taket är anbragt en Zeiss’ spegelreflektor med 240
mm diameter och avsedd för en maximal lampeffekt av 200 W.
Reflektorernas lamphållare äro ställbara i axiell led och
injusterade så, att varje ruta erhåller så jämn belysning som
möjligt. Armaturernas antal i de olika salarna varierar mellan 37
och 65. Lampstorleken är 150 eller 200 W. I salar med äldre,
mörkare tavlor användes större ljuseffekt än i salar med moderna
tavlor. I vissa armaturer äro dagsljuslampor insatta; effekten hos
dessa lampor uppgår till 30 à 36 % av den totala belysningen i
varje sal.

I kabinetten, kvadratiska, kryssvälvda små rum, är armaturen
anbragt i valvhjässan. Det gällde att här finna en armatur, som
utan att blända åskådaren, var han än befinner sig, väl belyser
samtliga väggar och efter möjlighet lämnar golv och tak i skugga.
För detta ändamål måste en specialarmatur konstrueras.
Utseendet framgår av fig. 2. Den består av en övre, välvd
plåtskärm av 60 cm diameter och en undre, något mindre konisk
plåtskärm. Båda skärmarna äro på de mot varandra vända ytorna
bestrukna med sunflexfärg, vilken ger en matt vit yta med goda
ljusreflekterande egenskaper. I den undre skärmen är en 220 mm
Sterling spegelreflektor med en gasfylld lampa om 300 W infälld.
Ljuskällan blir sålunda osynlig, och den övre skärmen ter sig som
en lysande skiva, vilken dock ej bländar åskådaren. Dessutom
avbländas medelst en plåtskärm i form av ett cylindersegment det
ljus, som eljest skulle kastas mot ingångsdörren, resp.
fönsterväggarna, där tavlor ej äro upphängda. "Dagsljusbelysning"
kan inblandas på så sätt, att en rund skiva av "dagsljusglas"
anbringas framför spegelreflektorns öppning. Härigenom blir
överskärmens centrala del belyst med dagsljus. Denna del minskas,
då skivan avlägsnas från reflektorn, dvs. närmas till skärmen, och
dagsljuseffekten kan på detta sätt varieras efter behag.

Vattenkraftutbyggnaderna i Sverige under år 1930.
Svenska vattenkraftföreningen har i år utkommit med
sin årsredogörelse (publikation nr 237; 1931:3) under
ovanstående titel åtskilliga månader tidigare än vanligt.
Redogörelsen, vilken liksom under föregående år
redigerats av ingenjör Erik Upmark, ansluter sig som
bekant till kommerskollegii specialutredning "Sveriges
monterade vattenkraft", och upptager endast anläggningar
med en installerad turbineffekt överstigande 75 kW.

Under året fullbordades enskilda nyanläggningar med en
sammanlagd effekt om ca 70 000 kW. I denna siffra ingå
Lanforsens två första aggregat med 19 200 kW,
utökningen av Ätrafors med 7 670 kW (totaleffekt
10 240 kW) och Munkfors i Klarälven med 22 000 kW.
Vid årsskiftet voro enskilda anläggningar om totalt
67 000 kW under arbete, däribland Höljebro, Månsbo,
Avesta, Lanforsen (aggregat nr 3), Tänger, Laholm och
Munkfors i Letälven.

I statens kraftverk har turbinutbyte fortsatts i Älvkarleby
och Trollhättan, varigenom vardera anläggningens effekt
under året ökats med ca 4 000 kW. Arbeten för insättning
av ett tredje aggregat (5 900 kW) i Motala hava påbörjats.
Nyanläggningar ha påbörjats eller förberetts i Sillre, Malfors
och Vargön. Anläggningarnas maskininstallation är ännu
icke slutgiltigt bestämd.

Den vid årets slut modernt utbyggda vattenkraften i Sverige
utgjorde 1 277 000 installerade turbin-kW (vid 1929 års
slut 1 199 000 turbin-kW).

Den europeiska vägkonferensen. En europeisk
konferens för vägtrafik sammanträdde på kallelse av
nationernas förbunds råd i Geneve den 16–30 mars 1931.

Konferensen hade att överlägga om: 1) ett konventionsutkast
angående internationell reglering av kommersiella
automobiltransporter; 2) ett konventionsutkast angående
förenhetligande av vägsignalväsendet; 3) ett konventionsutkast
angående beskattning av utländska motorfordon.

I konferensen deltogo representanter för 24 europeiska länder,
däribland Sverige, ävensom en del internationella organisationer,
såsom internationella turistalliansen, internationella föreningen
för automobilklubbar, internationella handelskammaren,
permanenta kommittén för vägtrafik, internationella federationen
av standardiseringsföreningar, internationella transportarbetarförbundet
m. fl.

Konferensen resulterade i avslutande av två konventioner, den
ena rörande förenhetligande av vägsignalväsendet, varom mera
nedan, den andra rörande beskattning av utländska motorfordon
ävensom av en överenskommelse rörande triptyker
(igenkänningsmärken). Vad beträffar internationell reglering av
kommersiella automobiltransporter, visade det sig, att en del
juridiska spörsmål krävde ytterligare utredning grundad på
jämförande studium av lagstiftningen i olika länder. Under dessa
förhållanden ansåg konferensen, att en konvention, som träffades,
innan de erforderliga undersökningarna utförts och vid den tid,
då ännu lagstiftningen på området befinner sig i utveckling, löpte
fara att lämna obeaktade själva grundprinciperna för regleringen
ifråga. Konferensen beslöt därför uppdraga åt samfärdsel- och
transitorganisationen att fullfölja sina undersökningar i frågan.

Konventionen angående förenhetligande av vägsignalväsendet,
som undertecknades av tio länder, har till syfte att ur nationell
och internationell synpunkt åvägabringa likformighet ifråga om
de skyltar, som reglera automobiltrafiken. Konferensen beslöt,
att dessa skyltar skulle reduceras till ett oundgängligt minimum,
på det att de i stället måtte erhålla en så mycket större effektivitet.
Likaledes beslöt konferensen att å varje skylt begränsa skriftliga
och övriga tecken. De olika behov, som skyltarna skola tjäna,
angåvos av konferensen vara av följande tre slag: 1) fara;
2) reglementariska föreskrifter; 3) fakultativa anvisningar.

Beträffande den förstnämnda kategorien av skyltar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>