Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 9 maj 1931 - Notiser - Järnhanteringen i Sverige under första kvartalet 1931 - Metallografiska institutet under år 1930 - Super-duraluminium - Försök med en kolpulvermotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidpunkt år 1930, antalet martinugnar 33 (mot 36 den
31/3 1930), antalet bessemerugnar 5 (7), antalet
lancashirehärdar 19 (56) samt antalet elektrostål-
och degelstålugnar 15 (19).
Dagsläget präglas av tysthet, och priserna äro tryckta.
Order inkomma endast i små poster och avse vanligen
endast täckande av köparnas omedelbara behov.
Metallografiska institutet under år 1930. Ur
metallografiska institutets i dagarna publicerade styrelse-
och revisionsberättelse inhämta vi följande upplysningar
om institutets forskningsverksamhet under år 1930.
De sedan flera år pågående undersökningarna rörande
slagginneslutningar i järn och stål ha under året fortsatts.
Institutet har därvid bl. a. varit sysselsatt med utarbetande
av en metod för kvantitativ extraktion av sådana
inneslutningar. Hittills tillämpade elektrolytiska metoder,
vid vilka inneslutningarna erhållas i form av en olöslig rest,
hava icke visat sig tillförlitliga, enär de medföra ett långt
större angrepp på kornen än man avsett. Den metod,
vars framkomlighet institutet prövar, avser upplösande
av stålets grundmassa i en elektrolyt som ej angriper
slaggkornen, och man synes numera åtminstone i princip
hava övervunnit svårigheterna härvidlag.
Det fortsatta arbetet rörande temperaturfördelning i en med
avstrypning försedd metallisk ledare har fortskridit så långt,
att temperaturfördelningen kan bestämmas även i en
jämntjock ledare av liten diameter, ett resultat av betydelse
för studium av termoelektriciteten i homogena ledare.
Ingenjör J. Härdén har ytterligare förbättrat sin elektriska
reflexionsugn, rörande vars konstruktion uppfinnaren och
professor Benedicks redan lämnat en redogörelse i Teknisk
tidskrift (1931, häfte 11, sid. 149). Den tidigare påbörjade
undersökningen rörande lämplig legering för material till
kontakter i elektriska spänningsregulatorer har avslutats i
och med att en legering framställts, som visat sig väsentligt
överlägsen vad som förut använts. I samband med dessa
undersökningar har gjorts den. överraskande upptäckten,
att metalltransporten från anod till katod med stigande
strömbelastning blir noll vid en viss kritisk strömstyrka,
som därför är den gynnsammast möjliga, Den kastar
därefter om riktning, för att vid höga belastningar gå
igenom en ny nollpunkt.
Försöken med ingenjör Härdens kromhaltiga lättmetallegeringar
hava fortsatts i större skala. Om de vunna erfarenheterna
rörande förbättringar vid institutets högfrekvensugnar har
tidigare redogjorts i Teknisk tidskrift (Elektroteknik 1931,
häfte 1, sid. 13).
Vid fortsatta undersökningar av elektrolytisk överspänning
har framgått, att den överspänningens beroende av elektrodens
krökningsradie, som tidigare funnits gälla för flytande kvicksilver,
äger giltighet även för metaller i fast form.
Undersökningarna av vakuumextraktionsmetodens användbarhet
för bestämning av syre i stål hava fortgått och givit till resultat,
att säkra, 100 %-iga utbyten genom vissa anordningar kunnat
vinnas för ett flertal oxider.
Slutligen ha genom samarbete med Stockholms högskola
vunnits en serie beaktansvärda resultat av undersökningar
rörande olika system av metaller och metalloxider.
Super-duraluminium. Vid Institute of Metals nyligen
hållna vårsammanträde i London redogjordes bl. a. för
värmebehandlingen av och egenskaperna hos den amerikanska
aluminiumlegeringen super-duraluminium. Föredraget finnes
refererat i "Forschungen und Fortschritte" (1 maj 1917), ur
vilket referat vi återgiva ett utdrag.
Super-duraluminium skiljer sig från den vanliga tyska
duraluminiumlegeringen genom en liten halt av kisel men
dessutom genom den värmebehandling materialet får
genomgå. Medan duraluminium behandlas sålunda, att
legeringen först glödgas vid 500 à 520° och därefter
avkyles i vatten samt lämnas att lagra vid vanlig temperatur
under ett flertal dagar, ha amerikanarna för super-duraluminium
infört s. k. konstgjort åldrande, som består i att lagringen
vid vanlig temperatur ersattes eller kompletteras med
lagring vid en måttligt förhöjd temperatur, nämligen till
högst 200° under 20 eller 40 timmar.
Super-duraluminiets korrosionsbeständighet har nyligen
varit föremål för omfattande undersökningar. Dessa utfördes
i havsvatten vid Nordeney, varvid proven omväxlande
utsattes för ebb och flod. Man utförde parallella prov
dels med strimlor av metallen, som efter 20 minuters
glödgning och därefter följande avkylning i vatten lagrats
minst 5 dagar vid vanlig temperatur och slutligen 20 timmar
vid temperaturer mellan 20 och 200 °, dels strimlor av
samma material, som undergått samma värmebehandling
som de förstnämnda men vilkas konstgjorda åldrande
vid förhöjd temperatur utsträckts till 40 timmar. Vid
försöken undersöktes provens ytbeskaffenhet och
viktförlust, förändringarna i fråga om sträckgräns,
draghållfasthet och tänjbarhet i förhållande till okorroderat
material samt slutligen på mikroskopisk väg korrosionens
angrepp.
Försöken gåvo det överraskande resultatet, att en särskilt
stark korrosion kunde konstateras hos prov, som åldrats
inom det begränsade temperaturintervallet mellan 125 och
145°, varvid ett tydligt maximum inföll för prov, som åldrats
vid 140°. En mikroskopisk undersökning visade hos dessa
prov en koppärrsliknande korrosionsyta, medan övriga
prov förblevo släta. Vidare hade de förstnämnda provföremålen
ökat i vikt, medan de övriga visade normal minskning. De
vid 140° åldrade proven visade efter korrosionsförsöken en
med 56 till 57 % minskad draghållfasthet och en med 90 till
95 % minskad tänjbarhet. Hos alla prov, som underkastats
konstgjord åldring, var korrosionen av interkristallmisk natur.
Vid de svårast korroderade proven ledde denna uppluckring
av kristallfogarna till hålrumsbildningar av sådan storlek, att
de vanligen kunde iakttagas med blotta ögat.
Försök med en kolpulvermotor. Tidskriften "Power"
(31 mars 1931) redogör för en intressant försöksserie som
utförts i Tjeckoslovakien med en kolpulvermotor, system
Pawlikowski.
Motorn är en enkelverkande fyrtaktsmaskin med en enda
cylinder, vars diameter är 500 mm. Slaglängden är 720
mm och normala effekten 140 hkr vid 166 v./min.
Inblåsningsluften lämnas av en trestegs kompressor.
Motorn underkastades bromsningsprov 10 à 14 timmar
dagligen med en sammanlagd provningstid av 700 timmar,
däri inbegripna tre oavbrutna provkörningar om resp. 31,
72 och 80 timmar. Bränslet utgjordes av brunkol med
ett bränslevärde av 5 000 Cal/kg. Fuktighetshalten,
som vid gruvan utgjorde 55 %, nedbringades genom
torkning till 10 %. Vid denna fuktighetshalt faller brunkolet
sönder till pulver genom luftens inverkan och erfordrar
ingen målning. Kolpulvrets sammansättning var: O2 19,9 %,
N2 0,6 %, S2 0,9 %, H2 4,9 %, C 55,2 %
och aska 8,1 %. Antändningstemperaturen utgjorde 229 °C,
halten av flyktiga beståndsdelar utom vatten 43,4 %.
Siktanalyser av pulvret visade, att 67 % passerade genom
en sikt med 14 000 maskor per cm2; på en sikt med
6 200 maskor per cm2 stannade 9,5 % av pulvret.
Försöken gåvo följande resultat beträffande mekanisk
verkningsgrad och kolförbrukning per hkrtim.:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
