Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 16 maj 1931 - Tekniska föreningar - Tekniska förbundet i Borås, av Wm. - Örebro ingenjörsklubb, av H. S. - Sammanträden - Meddelande från redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av flera och ansåg att om förbundets initiativ kunde
bidraga till ett befordrande av samarbetet mellan
industriens, hantverkets och handelns män, så skulle
mycket vara vunnet och man skulle kunna hava gott
hopp om att kunna övervinna depressionens verkningar.
Ordet överlämnades därefter till docent G. Törnquist,
Handelshögskolan, Stockholm, som talade över ämnet
"Marknadsundersökningar vid industriföretag".
Inledningsvis påpekade tal. att i förhållandet mellan
producenterna å ena sidan och den stora massan av
konsumenter å andra sidan har under de senaste åren
inträffat oerhört stora förändringar, som det finnes all
anledning för industriens och handelns folk att göra
sig förtrogna med.
Av dessa förändringar i marknaden är det speciellt två,
som alldeles särskilt förtjäna att närmare studeras. Den
första är den att marknaden numera växlar karaktär
betydligt snabbare än förr; den andra ligger i att
huvudparten av den sammanlagda köpkraften alltmer
tenderar att förläggas till de breda och bredaste
folklagren. Den moderna stordriften har medfört
ökade inkomster för ett allt större flertal av befolkningen.
Av inkomsttagarna i landet representera de under
2 000 kronors inkomst 50 %, de mellan 2 000 och
6 000 kronors ytterligare 40 % av totalkonsumtionen.
För en mängd varor spelar emellertid inkomstbeloppet
icke samma roll som antalet inkomsttagare, ty sedan
i första hand de för det direkta livsuppehället nödvändiga
nyttigheterna anskaffats, disponeras resten av
inkomsterna för s. k. lyxkonsumtion.
För fabrikanten är det nödvändigt att veta, var han har
sin marknad. Tre frågor måste besvaras: Var har jag
köpare av mina varor? Hurudan bör den vara vara
beskaffad, som skall vända sig till en viss klass av
köpare? och Med vilka försäljningsmetoder skola
dessa köpare nås? Dessa frågor kunna nöjaktigt
besvaras endast genom välplanerade och riktigt
genomförda marknadsundersökningar. Tal. gav så
en översikt över marknadsundersökningens teknik
och redogjorde för olika metoder samt deras
användbarhet i olika fall. Redogörelsen illustrerades
genom exempel från ett flertal industrier såsom
konfektion, damekipering och skoindustri.
Tal. övergick därefter att beröra marknadsundersökningarnas
betydelse i samband med modets växlingar och
redogjorde i detta sammanhang för en del, speciellt
amerikanska, undersökningar, i syfte att analysera
modets växlingar i avseende på de olika detaljerna
i modet, såsom färg, mönsterdetaljer osv. För att
kunna bemästra modeproblemet fordras emellertid ett
organiserat samarbete mellan de olika företagen inom
varje industrigren. Den enskilde fabrikanten står
förhållandevis maktlös, ett överblickande av situationen
kan först ernås genom att en viss institution sammanför
uppgifter från olika håll. – Det intressanta föredraget
belystes ytterligare genom en rad instruktiva ljusbilder.
Föredraget mottogs med livliga applåder; de närvarandes
tack till föredragshållaren framfördes av överingenjör
Engblom. Efter sammanträdet följde gemensam supé,
varvid tal höllos av överingenjör Engblom för gästerna,
av handelskammarens ordförande, direktör Axel Bergengren,
för teknikerna och Tekniska förbundet, av
Hantverksföreningens ordförande, fabrikör Wictor Hedlund,
för samarbetet med tack för Tekniska förbundets initiativ
samt av v. ordföranden, överingenjör Spade, för aftonens
föredragshållare. Supén följdes av ett animerat nachspiel.
Wm.
Örebro ingenjörsklubbs
ordinarie sammanträde lördagen den 11 april å Grand
hotell, Örebro, ägde rum under ordförandeskap av
bergsingenjör Sven von Hofsten. Sedan en del löpande
föreningsärenden behandlats höll maskininspektoren
Erik Gustaf T. Kinberg, Örebro, föredrag över ämnet
"Erfarenheter beträffande svetsning vid Statens järnvägars
huvudverkstad i Örebro". Sedan många är tillbaka ha de
vanliga svetsningsmetoderna använts vid huvudverkstaden,
fastän man givetvis måst gå mycket försiktigt fram, när det
gällt svetsning å rullande material. Redan för omkring
20 år sedan började man svetsa med acetylen-syrgas,
och metoden har under årens lopp fått allt större
användning. Talaren anförde en hel del exempel på
reparation av lokala bristfälligheter hos plåtar i
lokomotivångpannor, skarvning av tuber och andra
arbeten, då svetsning eller skärning med acetylen-syrgas
förekommit.
Även elektrisk svetsning förekommer i stor utsträckning.
Ljusbågssvetsning med metallelektroder har fått sin
värdefullaste användning vid reparation av tyngre delar,
såsom cylindrar och ramverk samt även pannor till
lokomotiv, gjutna delar i allmänhet, spårväxeldelar
m. m. Motståndssvetsningen har huvudsakligen kommit
till användning som stumsvetsning vid skarvning av
buffertspindlar, för vilket ändamål en särskild
specialmaskin anskaffades år 1929.
Redan för mer än 25 år sedan användes också
termitsvetsning i viss utsträckning, t. e. för lagning
av brustna hjulekrar.
Talaren slutade med ett konstaterande av att för arbetet
vid huvudverkstaden ha de moderna svetsningsmetoderna
i många avseenden visat sig synnerligen ändamålsenliga.
Ett 30-tal utmärkta skioptikonbilder belyste de beskrivna
förfaringssätten. Efter en del frågor, som besvarades av
föredragshållaren, tackade ordföranden denne för det
synnerligen intressanta, instruktiva och lärorika föredraget,
ett tack, som åhörarna underströko med kraftiga applåder.
Efter sammanträdet följde supé med samkväm i traditionell
ordning. H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
