Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 23 maj 1931 - Skånska slott och borgar, av Erik Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Naturligtvis beror denna påtagliga karaktärsskillnad
på en hel mängd förhållanden, framför allt därpå att
de skånska slotten i regel härstamma från en något
äldre tid än de uppsvenska. Medan dessa senare äro
karolinska, tillhöra de skånska i de flesta fall
1600-talets förra hälft eller slutet av 1500-talet, dvs.
tiden närmast före den svenska erövringen. Självfallet
ha senare tiders omdaningar högst väsentligt modifierat
de ursprungliga anläggningarna, men även de mest
förändrade av dessa ha dock trots allt bibehållit något
av den gamla andan. Och åtminstone ifråga om
trädgårdarna har traditionen hållit i sig och smaken
varit förundransvärt konstant.
Ett skånskt slott ter sig på avstånd oftast som en lummig,
trädbevuxen ö i slättens vida hav. Någon gång skjuta
granna tornspiror upp ur grönskan, men vanligen ser
man ingenting av byggnaderna förr än nian är framme
vid vallgraven, i vars stillastående vatten, med näckrosor,
nate och snattrande ankor slottsfasaderna spegla sig.
Det råder här en egenartad stämning. Grönskan sluter
tätt ikring och bildar en skyddande mur. Luften blir
alldeles stillastående och mättad med ångor från parkens
mylla, från vallgraven och från stallet. Ty omedelbart
utanför vallgraven ligger fägården, som man passerar på
vägen in till slottet. Det är svårt att i ord gripa den
säregna stämningen kring ett skånskt slott. Vallgraven
hör osvikligt till och ger väl ett icke ringa bidrag, den
frodiga, mustiga vegetationen och "kultur"-doften äro
lika omistliga, men kanske ligger kärnpunkten i hela
byggnadskomplexets hopträngda, samlade gruppering
och dess inbäddande i tät vegetation. Gården ligger
liksom dold och insnärjd i svalkande skugga.
Det finns emellertid anläggningar, som ha en något arman
karaktär, präglad av yngre tider. De märkligaste av
dessa äro Övedskloster och Maltesholm. Den förra
är ett av Skånes allra märkligaste slott, en grandios
anläggning i klassicistisk stil – helt i Mälardalens anda
och uppförd efter ritningar av det svenska 1700-talets
kanske främste arkitekt, Carl Hårleman. Väldiga,
oändliga alléer leda fram till borggården, som omgives
av symmetriska flygelpar. Egentligen är det trädgården,
som ger det säregna i sin blandning av skånsk frodighet
och växtkraft samt storstilat, monumentalt grepp, men
på samma gång också kärlek till den intima och rika
utsirningen.
Maltesholm hör även til! det mest underbara man kan
få skåda. Här har en äldre, pittoresk slottsbyggnad med
svängda gavlar omdanats i samma anda som skapat
Övedskloster. En byggnadskropp med ädla proportioner,
omgiven av en arkitektoniserad vallgrav med inramande
häckar, ligger högt i åsens sluttning med utblick dels
över trädgårdens tvenne parterrer, dels, över parkens
trädkronor, ut över hela den öppna, vida Kristianstadsslätten.
Den skånska borgens egenartade stämning har har
liksom lyfts upp i ett högtidligare, mera storslaget plan
– utan att förlora sin ombonade intimitet. Maltesholm
ger en egendomlig, ja gripande syntes av uppsvenskt
och skånskt.
Vill någon studera de skånska slottens utvecklingshistoria,
hur den speciellt skånska typen kommit till eller växt fram,
skulle man kunna rekommendera ett representativt urval.
Glimmingehus bör man börja med – såvida ej kärnan i
Hälsingborg får inleda raden. Vittskövle, Svaneholm och
Torup utgöra exempel på en något yngre typ, Trolle
Ljungby och Skarhult representera den kanske mest
speciellt skånska slottsformen, medan Svenstorp är
renässanspalatset i dess elegantaste utbildning.
Glimmingehus utgöres av ett enda väldigt rektangulärt
gråstenshus med massiva murar och gluggartade fönster.
Borgkaraktären överväger ännu helt. Bottenvåningen
rymmer köket och besättningens sal, den s. k. borgstugan.
Nästa våning omsluter slottsherrns bostad, bestående
av tre gemak. Ett av dessa, ett mycket stort rum, välvt
med fyra kryssvalv, som vila på en kraftig mittpelare,
ligger å den ena sidan om den hela byggnaden klyvande
trappan och förstugan, medan tvenne mindre rum
upptaga utrymmet å förstugans andra sida. Det yttre
av dessa båda sistnämnda rum utgjorde den egentliga
bostaden. Här tillbragte familjen större delen av sitt
inomhusliv. Den vackra eldstaden är centralpunkten.
Vi få tänka oss ett bord, några bänkar och sängen
som inredning. Rummet innanför har knappast längre
ren bostadskaraktär. Det utgör vad som i Frankrike
benämndes garderoben, förvaringsplats för förråd och
dyrbarheter, men kunde nog också utnyttjas såsom
underordnat sovrum. Den som ett karnap utbyggda
bekvämlighetsinrättningen hade här sin ingång. Men
dessutom äro skottgluggar anbragta, genom vilka en
i trappan inträngande fiende kunde beskjutas.
Överhuvudtaget spela sinnrika försvarsanordningar en
betydande roll i Glimmingehus, där den medeltida
borgtypen ännu helt dominerar över renässanspalatskaraktären.
– Pelarsalen på andra sidan om förstugan har varit
gäststuga, slottsherrns mottagningsrum, lokal för
dryckesgillen m. m., men den stora festsalen ligger i
våningen ovanför och bredvid densamma äro tvenne
förnäma rum, vilka utgöra en gäst våning för konungen
eller andra högt uppsatta personer, motsvarande de
två bostadsrummen i våningen nedanför. – Allra överst
i huset ligger en låg skyttevåning.
Örups borg och Bollerup utgöra vid sidan om
Glimmingehus vackra exempel på medeltidsmässiga
borgar. Detsamma gäller om Borgeby med sitt
pittoreska byggnadskomplex i gråsten och tegel.
Ett nytt inslag och väsentligt modernare till sin typ
är Malmöhus kungliga slott och fäste, anlagt av
konung Christian III 1536–42. Restaureringen
av detta minnesmärke pågår och är snart avslutad.
Ett nytt inslag utgöra här de mäktiga vallarna, anlagda
till skydd mot artilleri. Mot sjösidan saknas dock
sådana vallar, slottsbyggnaden reste sig fordom
direkt ur vallgraven invid Sundets strand. Ifrån det
långgrunda vattnet hotade ingen allvarlig beskjutning.
Malmöhus visar utåt en sträng, fästningsartad uppsyn,
men inåt borggården öppna sig stora fönster i murarna.
Palatskaraktären är påtaglig. Våningarna upptagas av
bostadssviter motsvarande mellanvåningen på Glimmingehus
— gäststuga, dagligstuga och kammare grupperade kring
sina förstugor. Hela översta våningen upptagen av
konungens rumssvit, där gäststugan blivit riddaresal.
Malmöhus är enkelt till sin arkitektur, men har dock
i många avseenden blivit förebildande för lantslotten,
i alldeles särskilt hög grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
