Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 294 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 23 maj 1931 - Cementtillverkningens utveckling och nuvarande ståndpunkt, av Folke Winqwist

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 9. Toteugnar. Längd: 75 m, diam.: = 3 3,4 m. Produktion 1 800 fat pr dygn vardera.

En ny anläggning planeras, vid vilken hela arbetet skall
mekaniseras. Därvid kommer berget med grävmaskin
att lastas i större vagnar. I ett invid kalkbrottet uppfört
kross- och sorterverk kommer godset efter krossning
och klassering att plockas på transportband. All utlastning
sker sedan från fickor.

För handbrytningen användes fortfarande handborrning,
under det att all borrning för maskinbrytningen göres
med maskin, dels med användning av pressluft i sju
meter höga pallar och dels medelst en med elektrisk
motor driven stötborrmaskin, "Sänderson Cyclone
Well Drill", i 15 m höga pallar. Berglossningen per
borrmeter uppgår till ungefär 160 ton och är sålunda
ungefär 50 gånger större än vid en djupbrytningsgruva.
Detta gör, att man .avstått från att införa maskinborrning
i de delar av det vidsträckta brottet, där handbrytning
ännu äger rum. Vid användandet av Sanderson-maskinen
borras 15 m djupa hål med en diameter av 200 mm.
Dessa laddas vardera med 150 kg 175 mm grov
dynamit, som antändes med detonerande
bomullsomspunnen pentritstubin, som här på grund
av sin större hållfasthet föredrages framför den med
trotyl fyllda blycordeaun. Sprängämnesåtgången
har vid de hittills utförda provsprängningarna utgjort
ungefär 70 gr per ton. I de lägre pallarna borras 6 m
djupa hål, som sedan uppskjutas och laddas med
50 kg dynamit i vardera. Sprängämnesåtgången blir
i de lägre pallarna 50 gr per ton. Dynamitåtgången
vid handbrytningen ställer sig något högre än vid
maskinborrning och lastning med grävmaskin i de
lägre pallarna.

För kalkbränningen finnas två ringugnar, vardera
innehållande 20 kamrar, rymmande resp. 18 och
13 1/2 m³ kalksten. I dessa ugnar utsättes
kalkstenen för en temperatur av ca 1 000°C. En så
hög temperatur är visserligen ej nödvändig för
dissocieringen av kalciumkarbonat, men den anses
önskvärd för att bränningen skall kunna genomföras
tillräckligt snabbt och för att man skall kunna säkra
sig mot att obränd kalksten i större utsträckning
förekommer i det färdiga materialet. En rundbränning,
dvs. insättning, bränning och uttagning av varje
kammare, beräknas taga 10 dagar.

Den i närheten av kalkbrottet belägna gödkalkfabriken
innehåller ett valskrossverk, vari kalkstenen krossas.
Efter torkning i torktrumla pulverisering i kentkvarnar
och vindsiktning, är det fina kalkmjölet färdigt för leverans.


Fig. 10. Gamla Limhamnsfabriken. Kulkvarnar för för-krossning av cementklinker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>