Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 315 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 30 maj 1931 - Rysslands kemiska industri, av Gösta Angel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Rysslands råvarutillgångar.

industrierna, som skola utvidgas i ett långsammare
tempo, avses att investeras endast 160 mill. rubel.
För att följa genomförandet av planen och sporra
ansträngningarna fastställas för varje år s. k.
kontrollsiffror, angivande den beräknade produktion
man bör kunna komma upp till under året, vilka
siffror äro högre än den ursprungliga femårsplanens.
I samband härmed utvecklas som bekant en intensiv
propaganda under parollen: femårsplanen bör
genomföras på fyra år.

Vad de enskilda industrierna beträffar, så lägges av
naturliga skäl den största vikten vid en ökning av
konstgödselproduktionen. Under det att 1927/28
endast producerades 150 000 ton superfosfat och
50 000 ton konstgödsel av annat slag beräknar man
sålunda 1930/31 komma upp till 1 112 000 ton
superfosfat, 850 000 ton fosfatmjöl, 220 000 ton
kalisalt och 150 000 ton kvävegödselmedel samt
1933 till sammanlagt 8 000 000 ton konstgödsel.
Vad som härvidlag står att vinna i skördehänseende
framgår av att under tioårsperioden 1901–1910
förbrukades i Ryssland endast 2,6 kg konstgödsel
pr ha odlad jord och veteskörden uppgick till endast
6,0 dt pr ha, under det att motsvarande siffror voro
för Sverige 80 kg resp. 18,5 dt och för Tyskland
184 kg resp. 19,6 dt. Av de på trä grundade kemiska
industrierna, cellulosafabriker, pappersbruk och
kolningsanläggningar, avses även en kraftig utgvidgning.
Tändsticksindustrien skall till 1933 ha fördubblat sin
produktion och vid samma tid skall det finnas 16
konstsilkefabriker ined en tillverkning av 36 000
ton pr år.

Som exempel på den planerade ökningen av
produktionen av andra varor under femårsperioden
må nämnas: tillverkningen av tjärfärgämnen skall
ökas 4 ggr, av lack och fernissa 5 ggr och av fett
2,7 ggr. Tvåltillverkningen skall ökas från 0,49 kg
pr invånare till 3 kg. Bland planerade helt nya
tillverkningar märkas radium och kautschuk. I
sistnämnda fall ämnar man utgå från brunkolsbitumen,
men försök pågå även med inhemsk odling av
vissa växter, ur vilka kautschuk skulle kunna erhållas.

Vad förläggningen av fabrikerna beträffar, så har
denna i första hand bestämts av råvarutillgångarnas
läge, men därjämte har man givetvis måst taga
hänsyn till kommunikationsmöjligheter och avstånden
till avsättningsorterna för produkterna. Industrien
har därför av naturliga skäl koncentrerats i
industricentra i anslutning till mineralfyndigheter,
kolfält, kraftverk osv. eller till större städer.
I organisatoriskt avseende är industrien uppdelad
i s. k kombinat. Med hänsyn till landets oerhörda
utsträckning ha kombinaten i regel bildats av
fabriker belägna inom ett och samma industriområde.
De till ett visst kombinat hörande fabrikerna bedriva
ofta produktion av olika art, men man har sökt
ordna det så, att tillverkningarna vid de olika
fabrikerna inom kombinatet komplettera varandra.
Uppbyggandet av kombinaten har sålunda under
hänsynstagande till fabrikernas läge fått en mer
vertikal är horisontal inriktning. Det är att märka,
att det vanliga huvudsyftet med en trustbildning,
eliminering av konkurrens och reglering av priser,
i detta fall helt saknas.

Tidigare ha som bekant till utländska firmor lämnats
koncessioner, varibland de största varit till Harriman
& Co på mangangruvor i Kauk.asus samt
Lena–Goldfields-koncessionen för utnyttjandet av
guldfyndigheterna vid Lenafloden i Sibirien. Några
nya koncessioner lämnas ej numera, utan man strävar
tvärtom att successivt avveckla de gamla.

På erfarna ingenjörer och vana industriarbetare råder
trots ett energiskt utbildningsabete stor brist, men
denna kompenseras i någon mån genom de talrika
utländska experter, mest tyskar och amerikanare
som anställts, och genom den rikliga tillgången på
billig arbetskraft. Den betydelsefulla roll i psykologiskt
avseende, som den livliga propagandan spelar må
ej förglömmas i detta sammanhang. Utvecklandet
av en kemisk industri försvåras vidare genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>