Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 27. 4 juli 1931
- Den svenska sockerindustrien, av Ch. Birch-Iensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 27 ÅRG. 61 4 JULI 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Den svenska sockerindustrien av överingenjör Ch. Birch-Jensen. – Ekonomisk översikt. – Notiser.
– Litteratur. – Tekniska föreningar. – Sammanträden.
DEN SVENSKA SOCKERINDUSTRIEN.
[1]
Av överingenjör Ch. Birgh-Iensen.
När jag i det följande redogör för den svenska
sockerindustrien, vill jag hava förutskickat,
att jag väsentligen låter detta begrepp sammanfalla
med Svenska sockerfabriks a.-b. av det skäl, att
mitt material är hämtat från detta företag och
detta omfattar ca 9/10 av vårt lands sockerindustri.
Historik.
Det äldsta sötningsmedel, som användes i vårt
land, var honung. Socker, framställt ur sockerrör,
torde först ha blivit känt för oss européer genom
Alexander den stores tåg till Indien, efter vilket
det överfördes till och odlades i de subtropiska
länderna öster och söder om Medelhavet. Under hela
medeltiden och ända in mot 1700-talets slut förblev
emellertid sockret en lyxvara, som endast och
sparsamt brukades av de förmögnaste. I mitten av
1700-talet påvisades så förekomsten av socker i
betan, och genom den på grund av Napoleons
kontinentalspärr uppkomna bristen på kolonialvaror
på den europeiska kontinenten började denna upptäckt
att praktiskt utnyttjas genom betans förädling och
skapandet av betsockerindustrien. 1800-talet och
särskilt dess senare hälft blev också en vändpunkt
i sockrets historia, i det att såväl produktionen
som konsumtionen stegrades oerhört, samtidigt som
eller kanske rättare tack vare det, att sockerpriset
sjönk starkt.
I Sverige bröt betodlingen och sockerindustrien igenom
på 1880-talet. Redan sedan mitten av 1600-talet fanns
här en raffineringsindustri, men denna var helt baserad
på förädling av importerat socker. På 1830-talet gjordes
de första egentliga försöken att skapa en på inhemsk
betodling grundad råsockerindustri, vilka att börja
med helt misslyckades såväl emedan företagarna i regel
saknade erforderligt kapital som även emedan
tillverkningen ännu drevs rent hantverksmässigt i liten
skala och efter mera primitiva metoder. Först under
åren mellan 1850- 1880 förekommer någon om än obetydlig
produktion. Under 1880- och början av 1890-talet byggdes
emellertid en hel rad nya råsockerfabriker, och det var
därvid de kring de förutbefintliga raffinaderierna
grupperade intressena, som gingo i spetsen för de för
nyanläggningarna erforderliga kapitalinvesteringarna.
Resultatet blev emellertid, att vårt land på några år
blev självförsörjande med avseende på socker.
Söker man efter vilka anledningarna voro till denna
explosionsartade utveckling, finner man dessa
hava varit i stort sett följande: På 1870-talet
genomfördes ett tullskydd för råsocker av 23,5 öre
pr kg. Skatten utgick på betmaterialet, som beräknades
giva ett visst fixerat sockerutbyte. Nu lyckades man
emellertid undan för undan förädla betmaterialet under
dessa år, varigenom det verkliga sockerutbytet blev
större än det beräknade. På så sätt blev en viss del
av sockret skattefritt, vilket medförde betydande extra
förtjänst. En annan och kanske den icke minst betydande
orsaken var, att vårt skånska jordbruk under 1870- och
1880-talen genomgått ett betydelsefullt omdanings- och
utvecklingsskede. Det var nämligen under denna period,
som täckdikningen och märglingen mera allmänt genomfördes.
Härigenom hade vår jordkultur blivit så förbättrad, att
när betan allmänt började odlas hos oss, visade sig denna
anspråksfulla kulturväxt lämna mycket goda skörderesultat.
Därtill hade det gamla 3-skiftesbruket upphört, och det
nya mera intensiva jordbruket fordrade i växtföljden en
rotfruktsodling, för vilken sockerbetan lämpade sig
synnerligen väl.
Det blev emellertid en serie mycket goda år för den
inhemska sockerindustrien, men, som så ofta är fallet,
när en industri arbetar under gynnsamma betingelser,
blev resultatet en tyngande överproduktion. Under åren
kring sekelskiftet förefanns därför inom den
svenskasockerindustriens olika intressegrupper en
strävan att genom prisöverenskommelse, kartellbildning
osv. reglera landets produktion i förhållande till dess
konsumtion. Det sålunda uppkomna samarbetet resulterade
till sist år 1907 i bildandet av Svenska sockerfabriks
aktiebolaget, i vilket samtliga svenska råsockerfabriker
och raffinaderier uppgingo med undantag för de strax
förut anlagda fabrikerna i Lidköping och Linköping samt
den under byggnad varande fabriken i Mörbylånga. Dessa
sistnämnda sammanslöto sig år 1914 till ett företag
under namn av Mellersta Sveriges sockerfabriks
aktiebolag. Denna koncentration av industrien, som på
sin tid från många håll bemöttes med misstroende och
kanske även med klander skapade emellertid möjligheter
för en rationalisering långt innan övriga industrier
sågo sig föranlåtna att slå in på denna väg och har i
icke ringa grad varit orsak till att vår industri
hittills förmått motstå de senaste årens påfrestningar
så som skett.
Industriens omfattning.
Som bakgrund till, vad jag här vidare kommer att säga,
är kanske några ord om den svenska sockerindustriens
omfattning på sin plats. Som jag nyss nämnde,
[1] Föredrag vid Svenska teknologföreningens årsmöte i
Malmö den 22 maj 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0387.html
