Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 381 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 4 juli 1931 - Den svenska sockerindustrien, av Ch. Birch-Iensen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

våra betinspektörer, vilka stå till odlarnas tjänst med råd
och upplysningar.

Jämsides härmed föres noggrann statistik för varje odlare
över dennes årliga skörderesultat och över alla faktorer
såsom växtföljd, gödselgivor, dräneringsförhållanden etc.,
som kunna inverka på od-lingsresultatet. Hittills ha ca
130 000 hektar varit föremål för denna mera fullständiga
undersökning, och vid vårt för detta ändamål upprättade
centrallaboratorium fortgår nu undersökningen med ca
150 000 jordprov årligen. Undersökningen kommer,
innan den avslutas, att omfatta 4–500 000 hektar. I samlat
material är detta den ojämförligt största undersökning av
detta slag, som hittills i något land förekommit.

Sockerkrisen.

Nästan varje industri av betydenhet har väl i dessa tider i
större eller mindre grad känning av de kriser, som prägla
världsläget. Så är också fallet med sockerindustrien.
Sockerkrisen är sedan många år ett faktum, och ett ytterst
kännbart faktum, som icke kan förbigås, då jag talar om
vår industri. Denna kris har sin påtagliga rot i de förhållanden,
som skapades av världskriget, och vilka utlöste en strid,
som säkerligen de flesta här närvarande hört omtala
– striden mellan rörsockret och betsockret.

Vid ingången av detta århundrade konsumerades i världen
12 mill. ton socker årligen, av vilket hälften framställdes
av sockerbetan och hälften av sockerröret. (Fig. 5.) Vid
tiden för krigsutbrottet hade världskonsumtionen stigit till
17 mill. ton pr år, i vilken siffra röret och betan deltogo
med ungefär hälften vardera. Så kom ined kriget en stor
tillbakagång för Europas betsockerproduktion, och den
därav uppkommande prisstegringen på socker verkade
starkt stimulerande på rörsockerproduktionen, som snabbt
ökades, så att den år 1919/20 utgjorde 79 % av
världsproduktionen, under det att betsockret fick nöja sig
med 21 %. Efter krigets slut sökte man i Europa med alla
medel återvinna sin tidigare betsockerproduktion, emedan
betodlingens betydelse såsom oumbärlig förutsättning för
det intensiva jordbruket mycket klart uppfattas av de flesta
europeiska regeringar.

Det gamla frihandelslandet England, som före kriget för sin
sockerförsörjning praktiskt taget helt var hänvisat till import,
är kanske det mest belysande exemplet. I uttryckligen uttalad
avsikt att höja sitt jordbruks allmänna avkastningsförmåga
gick England 1924 in för betodling och sockerindustri och
gav till deras uppmuntran en subvention, som pr kg socker
var icke mindre än 44 öre, under det att världsmarknadspriset
var 25 öre. Subventionen skall enligt plan successivt minskas,
men var ännu år 1930 33,2 öre för kg socker. Följden av detta


Fig. 5. Världsproduktion av socker 1900–1930.

statens ingripande blev att under åren 1925/28 byggdes 18 nya
råsockerfabriker, och vilken betydelse detta haft för lantbruket
i de betproducerande distrikten därstädes, har mer än en gång
vittnats i den engelska pressen, Men Englands gamla leverantörer
fingo för den där förlorade avsättningen slåss på andra marknader.

Alltnog världens betsockerproduktion har återtagit och t. o. m.
ökat sin utbredning före kriget och utgjorde år 1928/29 9,5 mill.
ton, men rörsockerproduktionen har icke velat släppa sitt försprång
från kristiden och uppgick samma år till 17,8 mill. ton. (Fig. 5.)
Sammanlagda världsproduktionen uppgick således år 1928/29 till
27,3 mill. ton. Även världskonsumtionen visar en stark stegring
under nämnda tidsperiod. Erfarenheten ända sedan 1850-talet har
visat, att världskonsumtionen stiger i genomsnitt per år med 3,7 %,
vilken siffra hittills varit nära nog konstant. Emellertid har
produktionen ända sedan 1924/25 överstigit konsumtionen. Följden
härav har blivit, att ett visst produktionsöverskott uppstått, vilket
ackumulerats och under varje av de senaste åren ökats, så att det
balanserade världsöverskottet f. n. beräknas utgöra ca 10 mill.
ton. Det är detta överskott, söm trycker världsmarknaden och
förorsakar krisen.

Av de sockerrörsproducerande länderna äro Cuba och Java de
ojämförligt mest betydande, då dessa tillsammans leverera mera
än hälften av världens hela rörsockerproduktion. Javas sockerindustri
står på en mycket hög ståndpunkt. Under de för rörsockerproduktionen
så givande krigs- och efterkrigsåren visste Java, som helt behärskas
av holländska intressen, att konsolidera sin sockerindustri samt att
genom tekniska förbättringar och omfattande försök på jordkulturens
och växtförädlingsområdet ytterligare driva denna framåt. Den största
framgången hade Java därvid genom frambringandet av en ny
sockerrörssort, kallad POJ 2878, vilken ökade avkastningen med
20–30 %. Javas produktion har därför starkt stigit och lämnar, sedan
nu det nya röret där överallt införts, mellan 3–3,5 mill. ton råsocker.
Å andra sidan äro Javas till buds stående jordar f. n. utnyttjade och
även för Java har under senaste år marknadspriset på socker icke
stått tillnärmelsevis i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>