Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 403 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 18 juli 1931 - Återblick på årets luftfartsutställning i Stockholm, av Edvin Björnsjö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3. Tyska kollektivavdelningen med ett för demonstrationsändamål iordningställt flygplan, Junkers Junior. I förgrunden en Siemensmotor.
Till höger den tjeckiska firman Walters motorutställning.

vågade inbjuda genom företagandet av landning på det
som flygfält mindervärdiga Ladugårdsgärde. Denna
intressanta konstruktion visades därför endast i en
liten modell.

I Ente är en gammal konstruktionsprincip
tillämpad. Höjdroder och stabilisator äro placerade
framför vingarna, varför man i första ögonblicket får ett
intryck av att flygplanet flyger baklänges.
Flygplanets tyngdpunkt ligger framför
vingarna, varför faran för att planet skall
råka i sp in vid överstegring är
eliminerad. Den av professor Junkers
projekterade "flygande vingen" är f. ö. en i
princip likartad typ.

För svenska förhållanden är Heinkels
Amfibie H. E. 57 av särskilt intresse.
Denna typ, ett monoplan med hög vinge,
är en flygbåt, försedd med nedfällbara
hjul för landning på marken.
Konstruktionsmaterialet är blandat, flytkroppen
av duraluminium, vingarna huvudsakligen av trä.

Flytkroppen har tvenne steg, varav
det bakre liknar avslutningen av en
flottör av gängse konstruktion. I detta
stegs bakkant är en vertikal axel inlagd,
som dels uppbär ett vattenroder, dels
tjänstgör som sporre vid landning på
marken. Den bakre, upplyftade delen av
flytkroppen uppbär stabilisator,
höjd- och sidoroder.

Genom vattentäta skott är flytkroppen
uppdelad i tre rum, det främre för stuvning
av ankare etc., det mellersta för två mans
besättning och fyra passagerare och det bakre tomt så
när som på roderlinor etc. Vattentäta dörrar i
skotten medgiva förflyttning från det ena rummet till det
andra.

Enär vingen sitter högt, måste sidoflottörerna, en på
vardera sidan, hänga ned långt under densamma. Deras


Fig. 4. Centrala flygverkstädernas i Västerås avdelning med ett flygplan av typ S 5 A,
delvis genomskuret för demonstrationsändamål samt AGA:s utställning av för
flygändamål konstruerade belysningsapparater, vindriktningsvisare m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>