Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 25 juli 1931 - Ordnandet av teknologernas och de unga ingenjörernas arbetspraktik, av T. Lindmark, Nils Fredriksson och H. R. Schultz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig vanligen med att fylla praktikkrävets minimum,
och efter skoltiden tager hän ofta hellre en
kontorsplats, än han ger sig ut att praktisera ytterligare
någon tid. Arbetsgivaren ser helst, att han slipper
besväret med praktikanterna, synnerligast som även
förmännen ej äro särskilt intresserade för dem. Och
arbetarna vilja ju helst ha monopol på arbetet, så
att de ej gärna tillåta intagning av andra
arbetskrafter än dem, de själva godkänna, och som äro
medlemmar i deras organisationer. Utomlands förekommer
icke, så vitt jag vet, att lärlingar eller
praktikanter få, än mindre tvingas att tillhöra
fackföreningarna, men i Sverige är ju medlemskapet ett
nästan oavvisligt villkor för rätten till arbete. Jag
menar ej, att detta absolut bör avvändas, men man
bör finna någon överenskommelse med
arbetarorganisationerna, så att man ej behöver riskera bråk och
besvärligheter på den punkten för praktikanternas skull.
Det föreligger alltså en hel del svårigheter att
övervinna för att det skall bli någon fason på
praktikfrågän här i landet. Professor Lindmarks förslag
till förbättring av praktikbyråerna vid tekniska
högskalan är ju relativt enkelt och kanske bra nog för
tekniska högskolans del – motsvarande anordning
passar möjligen också för Chalmers i Göteborg –
men förslaget tillgodoser ej de lägre ingenjörernas
praktikbehov. Huruvida liknande praktikbyråer böra
upprättas för de tekniska läroverken, är jag ej
beredd att uttala mig om. Läroverkens rektorer och
lärare hjälpa nog till med platsanskaffning och även
praktikanstäflning ibland. Men jag tror, att här
under alla förhållanden behöves ett centralt organ, som
kan upptaga den centrala delen av problemet och
ge allmänna direktiv angående utbildningen,
avtalsbestämmelser och dylikt. Om praktikfrågan
omhändertages på sådant sätt, att de unga finna en
ordnad väg till praktisk utbildning, så skulle jag tro,
att denna utbildning kommer att söka,s av långt flera,
med större allvar och till större gagn, än för
närvarande är fallet, detta även om praktikutbildningen
skulle kräva ekonomiska uppoffringar,
garantiavgifter eller direkt gottgörelse till arbetsgivaren,
respektive förmännen, så som nog kan vara motiverat
ibland. Jag vet ej, om Svenska teknologföreningen
är hågad att taga upp frågan i hela den omfattning,
jag nu angivit. Det kunde ju också tänkas vara en
uppgift för Sveriges industriförbund, respektive dess
nybildade arbetsledareinstitut. Men då frågan förts
fram till diskussion vid mötet här i dag, föreställer
jag mig, att det ej skulle vara ur vägen, att den
hansköts till teknologföreningens styrelse, som med
ledning av vad här anföres kunde taga initiativ till
samverkan mellan de olika intresserade för att om
möjligt finna en lösning, som kunde leda till
verkligt resultat.
Civilingenjör H. R. Schultz.
Det torde vara en självklar och allmänt känd sak,
att ett elektriskt företag och särskilt ett sådant, vars
verksamhet till stor eller största delen omfattar
tillverkning och försäljning av speciellt fabrikat,
utförandet av elektriska anläggningar, banelektrifieringar
o. d., måste i hög grad hava behov utav en särskilt
stor personal av valtränäde teknici, troligen större i
förhållande till arbetarantalet än vad förhållandet är
inom de flesta andra industrier.
Asea är typen för ett dylikt företag. Inom detta
bolag, som söker att fylla kundkretsens alla önskemål,
vare sig saken gäller leverans av en standard motor,
ett specialrelä eller en jättegenerator,
lantbrukselektrifiering eller en kraftstation, gör sig också
kravet på stor, tekniskt och praktiskt utbildad personal
starkt gällande. Det behövs åtskilliga
beräkningsingenjörer, laboratorer och anläggningsingenjörer,
mängder av konstruktörer och ritare, av
verkstadsingenjörer och arbetsbefäl osv. Det bör kanske nämnas,
att per 1 000 arbetare finnes endast på
tillverkningsavdelningen för närvarande 230 tjänstemän anställda.
Begreppet tjänstemän omfattar härvid visserligen
icke endast tjänstemän utan även "tjänstekvinnor",
"tjänsteflickor" och "tjänstepojkar", men som
antalet i dessa tre grupper är jämförelsevis litet, kan det
utan olägenhet lämnas utan avseende.
Även Aseas försäljningsorganisation, vilken som
bekant med sina maskor som ett nät omspänner så
gott som hela jordklotet, måste med nödvändighet
sluka en mycket stor tekniskt-, teoretiskt- och
praktiskt utbildad personal. Detta gäller ej minst den
utländska organisationen, då ju dess representanter i
regel äro hänvisade endast till sig själva, vare sig det
är fråga om att lämna offerter eller att komma med
förslag eller att giva råd och upplysningar eller det
gäller att utföra reparationer, installationer eller dylikt.
Inom en så pass stor tjänstemannakår måste
tydligen vakanser ej så sällan uppstå. Ävenså skapas en
hel del nya platser i och med företagets utveckling
och expansion. För att fylla alla dessa vakanser
förefinnes sålunda ett ständigt återkommande behov på
unga praktiskt utbildade ingenjörer, helst något så
när insatta i Aseas tillverkning och organisation.
Kravet på ett effektivt ordnande av rekryteringsfrågan
gjorde sig också tidigt gällande, och redan för
mer än ett kvarts sekel sedan instiftade direktör J. E.
Edström Aseas praktiska utbildningskurs för
högskoleingenjörer.
Redan tidigare hade väl också ingenjörselever eller
s. k. sommarpraktikanter antagits, men som än den
ena, än den andra infann sig för att skaffa sig ett par
mån,aders praktik, fanns för företaget ingen möjlighet
att inhämta kännedom om vars och ens speciella
böjelse och naturliga anlag med hänsyn till hans
framtida eventuella anställning vid företaget. Å andra
sidan torde utbytet för praktikanterna själva hava
varit tämligen magert, med undantag av att de fingo
betyg på, att de fullgjort viss del av den i
skolstadgarna föreskrivna praktiken.
Utom nyssnämnda utbildningskurs för
högskoleingenjörer har i samband med Statens elektrotekniska
fackskolas förläggning till Västerås även en kurs för
fackskoleingenjörer anordnats, i stort sett enligt
samma grunder som för högskoleingenjörerna.
För båda kurserna gäller, att eleven vid inträdet
får teckna kontrakt med förbindelse att fullgöra
kursen i sin helhet och ,att efter kursens slut i första hand
erbjuda sina tjänster till Asea. Som säkerhet för
kontraktsbestämmelsernas fullgörande deponerar
eleven ett visst penningbelopp, som förverkas i
händelse av kontraktsbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
