Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 476 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 35. 29 aug. 1931 - Fotografisk undersökning av ihåliga maskindelar, av René Leonhardt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Schematisk bild av rörkamerans mekaniska konstruktion.

exponering, sker exponeringen i rörkameran på en
kontinuerligt löpande filmremsa. Den vanliga
exponeringsmetoden skulle genom det slöseri med filmen
den innebär öka kostnaderna för provningen och i
onödan förlänga proceduren med filmens granskning,
alltså den egentliga kontrollen.

Som bekant får förflyttningen i bildplanet mellan
varje exponering icke överskrida 0,1 mm, om man
vill erhålla intrycket av en kontinuerlig rörelse vid
filmens projiciering. Om man sålunda med vanlig
exponering skulle vilja fotografera insidan av ett 3 m
långt rör med 75 mm inre diameter, och kameran
därvid skulle avbländas mellan varje exponering samt
förskjutningen till nästa exponering ej finge
överskrida 0,1 mm, så skulle man vid filmformatet 18 X 24
mm och 2 gånger lineär förstoring behöva 650 000
filmbilder, motsvarande en filmförbrukning av
12 500 m.

Rörkameran förbrukar icke mer än ca 1/80 av denna
filmmängd. Till grund för kameran, ligger principen
för filmens och föremålets ömsesidiga avveckling
(fig. 1). Föremålet A:s läge och utsträckning
betecknas med avståndet 2–4, medan läget av den av
objektivet projicierade bilden på filmremsan
betecknas med sträckan 2’–4’. Om nu kamerans objektiv
rör sig i riktningen 1–5, så vandrar bilden enligt den
optiska projektionslagen i motsatt riktning, alltså från
l’ till 5’. Härvid förhåller sig sträckan 2–4 till
föremålets avstånd a liksom sträckan 2’–4’ till bildens
fokalavstånd b. Filmens rörelse måste alltså, om man
vill erhålla nödig bildskärpa, vara precis lika med
föremålets relativa rörelse förbi objektivet, enligt
ekvationen

Föremålshastighet A		Filmhastighet B
–––––––––––––––	=	–––––––––––––
Föremålets avstånd a		Bildavstånd b

Fig. 3. Rörkamerans optiska system.

Då det naturligtvis är likgiltigt, om föremålet rör
sig i förhållande till kameran eller tvärtom, har man
av praktiska skäl gjort kameran rörlig, medan
provföremålet under filmningen blir stillastående. På
grund av den ringa inre diametern hos provföremålet
kan man ej införa hela kameran med filmkasetter,
optik, belysningsanordningar m. m. inuti detsamma.
I stället inför man blott ett vid kameran fästat ca 3.25
m långt objektivrör, som projicierar bilden på filmen.
Fig. 2 visar, att kameran med objektivröret är
monterad på ett flyttbart stativ (5). Detta flyttas, allt
efter som fotograferingen fortskrider, fram eller
tillbaka på en 4,4 m lång balk, vars utseende likaledes
framgår av fig. 2.

Kamerans mekaniska byggnad framgår av följande
beskrivning: Objektivröret är i sin främre ända
försett med ett huvud med 2 ställbara, fjädrande rullar
och en fast rulle (11; jfr även fig. 5). Rullarna tjäna
till att centrera objektivet i hålrummet.

Vid exponeringen belyses provföremålet med en
liten lampa (16 volt), och bilden projicieras medelst
ett speciellt optiskt system med rätt vändningsprisma
genom ett bildfönster i kameran mot filmen.
Kasetterna (fig. 2:2 kasett för oexponerad, 3 kasett för
exponerad film), som befinna sig vid andra ändan av
röret äro löstagbara för rengöring, reparationer o. d.
Ett i närheten befintligt räkneverk anger, hur mycket
film som förbrukats. Erfordrar beskaffenheten hos
provföremålets inre vägg en ändring av belysningsstyrkan
för erhållande av en god bild (finpolerade
ytor fordra annan belysning än halvpolerade eller råa
ytor), kan detta ske med hjälp av en kulissbländare.
Kontrollen av inställningsskärpan och observationen
av filmen under exponeringen sker genom ett
särskilt observationsokular (8). Inställningen till skärpa
sker genom att den främre objektivlinsen påverkas av
en kuggstång, som täckes av en U-formig skena.
Stången manövreras genom en vid sidan av kameran
anbragt knapp. En andra täckningsskena innehåller
belysningsledningen. Det långa objektivröret stödes
av en bygel (12), anbragt å balkens främre ända.

Exponeringen sker efter rätliniga strimlor längs
med hålrummets inre vägg. Till följd härav måste
objektivröret med optiken efter varje exponering
vridas en bestämd vinkel för att kunna avbilda hela
innerväggen i form av remsor. Enär man därvid jämte
objektivet även måste vrida vinkelprismat bakom
detta i en bestämd vinkel, skulle prismats sneda
inställning åstadkomma, att bilden projicierades snett
över filmen, eftersom kameran icke själv deltager i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>