Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 35. 29 aug. 1931
- Undersökningar om varaktighet och hållfasthetsegenskaper hos svenskt barrvirke, av Ragnar Schlyter
- Fotografisk undersökning av ihåliga maskindelar, av René Leonhardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare voro något bättre uttorkade än bjälkarna.
Provningarna av böjhållfastheten utfördes på de
stora provkropparna med stora spännvidder enligt
förut publicerat arbetsförfarande.10
Furuvirket hade en torrvolymvikt[1] av 0,45 à 0,48
kg/dm3 och var lufttorrt, f = 15 à 19 %.
Böjhållfastheten var för bjälkarna i medeltal 490 kg/cm2,
för plankorna 535 kg/cm2.
De provade 20 st. granbjälkarna hade en
torrvolymvikt av 0,35 à 0,33 kg/dm3 och fuktighetshalt
f = 20 à 25 %, dvs. voro icke lufttorra.
Böjhållfastheten var i medeltal 460 kg/cm2.
Granplankorna voro särskilt utvalda, hade något
högre torrvikt, 0,36 à 0,40 kg/dm3, och voro lufttorra,
f = 15 à 19 %. Böjhållfastheten var för nästan
samtliga prov mera än 450 kg/cm2, i medeltal 540
kg/cm2.
Enär det emellertid var av vikt att erfara, om
nian kunde räkna med ovannämnda höga
hållfastheter hos svenskt barr virke för brobyggnader, även
om virket var helimpregnerat, utfördes av
provningsanstalten även följande undersökning av
inverkan på hållfastheten hos furuvirke av
helimpregnering med kreosotolja:
Av 10 st. furuplankor helimpregnerades 5 st. med
90 kg kreosotolja pr m3 virke. Böjhållfastheten
undersöktes hos uttagna små normalprovkroppar
dels omedelbart efter impregneringen, dels efter 6
och 12 månaders förlopp. Resultaten visade, att
kreosotoljan icke hade någon försämrande inverkan
på virkets hållfasthet ens omedelbart efter
impregneringen. Efter 12 månaders lagring inomhus visade
sig t, o. m. det impregnerade virket hava en högre
böjhållfasthet än oimpregnerat virke skulle hava
haft under samma lagringsförhållanden.
(Forts.)
FOTOGRAFISK UNDERSÖKNING AV IHÅLIGA MASKINDELAR.
Av René Leonhardt, Berlin.
För serie uppgifter inom maskinindustrien, såsom
vid tillverkningen av ihåliga, för stora påkänningar
utsatta maskindelar (turbinaxlar, propelleraxlar,
cylindrar, ångledningsrör osv.), giva icke
konstruktionsberäkningar med avseende på de högsta tillåtna
tryck-, torsions- och dragningspåkänningarna liksom
ej heller laboratorieförsök en tillräcklig garanti för
den fullgoda beskaffenheten hos det använda materialet.
Å ena sidan uppkomma fel i materialet ofta först
under tillverkningsproceduren, varför de icke kunna
förutses vid hållfasthetsberäkningarna, å andra sidan
kunna felen uppstå först efter färdigställandet,
sålunda under driften, och kunna därvid vara
lokaliserade till platser, som på grund av maskindelens längd
och ringa inre diameter ej äro tillgängliga för översyn
med vanliga hjälpmedel.
Olägenheten härav är desto större, som dessa
maskindelar i allmänhet äro utsatta för mycket höga
påkänningar (rotationshastighet, höga ångtryck) och
därför ett uppkommet materialfel kan orsaka
allvarliga driftstörningar.
För det mesta kan man vid sådana hårt ansträngda
maskindelar eliminera denna risk genom att giva
föremålen en stor inre diameter och sålunda göra dem
tillgängliga för översyn. Vid maskindelar med liten
inre diameter är detta, som sagt, icke möjligt, särskilt
då längden hos hålrummet är betydande. Man har
hittills brukat granska innerväggarna med hjälp av ett
vinkelprisma, som införes i hålrummet.
Noggrannheten hos en sådan granskning beror dock i hög grad
på den person som utför den, varför det är lätt att
förbise fel, särskilt som instrumentet gives antingen en
skruvformig rörelse eller en fram- och återgående
axiell rörelse med en viss vridningsvinkel mellan
varje slag och man därför ej har några garantier för
att synfältet kommer att täcka hela innerväggen.
På initiativ och under medverkan av AEG:s
turbinfabrik har Askaniawerke A. G. konstruerat nedan
beskrivna apparat, en s. k. rörkamera, för kontinuerlig
fotografering av ihåliga maskindelar, spec. generator
axlar.
Genom apparaten åsyftar man dels att kunna
inspektera varje del av den invändiga ytan för att upp
söka eventuella materialfel, dels att åstadkomma ett
dokumentariskt bevis för att en av verkstaden
levererad maskindel är av felfri beskaffenhet. Genom att
kamerans rörelse- och exponeringssystem automatiserats
och utformats med stor noggrannhet har man sökt
eliminera alla subjektiva felkällor.
Fig. 1 och 3 visa, hur man löst den optiska delen
av problemet, medan fig. 2 visar apparatens byggnad
och speciellt den mekaniska anordningen.
I motsats till förhållandet vid en vanlig kinokamera,
där filmen frammatas en bildlängd mellan varje
Fig. 1. Schematisk framställning av fotograferingen med kontinuerligt
löpande film.
[1] Vid bestämning av torrvolymvikten mätes volymen vid
provningstillfället, och vikten erhålles efter avdrag av
fuktighetshalten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0485.html
