Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 37. 12 sept. 1931
- Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren
- Olyckshändelsen i Björneborgs gjuteri
- Världsproduktion, tillgångar och förbrukning av svavel. Svavlets betydelse för jordbruket, av F. H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med tråd av sammansättning liknande rörets egen.
(ZVDI, h. 30, s. 954.) Genom att låta ett kraftigt
magnetiskt fält genomgå svetsen kan man med
järnfilspån påvisa ojämnheter i svetsen, vilka förorsaka
en ojämn fördelning av filspånet. Man kan även
vid massproduktion kalibrera ett induktivt
motstånd med järnkärna på en god svets och prova den
på övriga svetsar, då avvikelser ge sig tillkänna.
(Electric Journal, h. 6, s. 389.) Frithiof Holmgren.
OLYCKSHÄNDELSEN I
BJÖRNEBORGS GJUTERI.
Vid Björneborgs jernverks aktiebolag inträffade den
24 juli i år en mycket svår olyckshändelse i gjuteriet,
varvid icke mindre än 4 människoliv spilldes.
Då olika versioner angående olyckshändelsen
förekommit i dagspressen och olyckan dessutom är av rätt
säregen natur, torde en närmare redogörelse därför
vara av intresse.
Under pågående gjutning inträffade strömavbrott,
så att traversen kom ur funktion, varför järnet icke
obehindrat kunde tappas ur kupolugnen. För att möta
härav uppstående olägenheter stängdes blästern till
ugnen, och förhärden tömdes i handskänkar. Efter ca
40 min. blev felet på den elektriska ledningen till
traversen reparerat, varför blästern i vanlig ordning drogs
på för gjutningens fortsättande. Ca 15 min. senare
började plötsligen smält järn arbeta sig fram ur
blästertrumman och rinna ner på golvet i rummet bakom
ugnen. Orsaken härtill var, att förbindelsekanalen
mellan kupolugnen och förhärden satt igen sig, så att
ugnen ej dränerades på järn, allt eftersom detta smälte.
Samtidigt med att släckning med vatten pågick i
ugnsrummet, där en del trävirke antänts, sökte man
med syrgas bränna upp förbindelsekanalen. Givetvis
frånslogs också blästern genast ånyo, så att icke mer
smält järn skulle bildas. Trots energiskt arbete
lyckades man icke tillräckligt hastigt få upp kanalen,
och järnstrålen skar under tiden ett allt större hål i
ugnen, varför frågan om möjligheten att i stället
bottentappa ugnen diskuterades. Självfallet kunde luckan i
bottnen ej öppnas utan att först torr sand i
tillräcklig mängd placerats under kupolugnen. Order härom
hade just lämnats av gjutmästaren som själv gick ut
ur ugnsrummet för att tillse, att sandtransporten
genast kom till stånd. Detta blev hans räddning, ty
inom någon minut därefter skedde olyckan, antingen
därför att ugnsbottnen av sig själv gav vika eller också
på grund av att någon av misstag råkat slå till
förreglingen till luckan. Den i kupolugnen befintliga
smälta järnmassan, tillika med brinnande koks och
glödande järn föll rätt ned på den våta marken, varvid
en kraftig explosion uppstod vid reaktionen mellan
smält järn och vatten. De i ugnsrummet varande
blevo härvid synnerligen svårt brända av åt alla håll
kringflygande järn- och kolpartiklar. Explosionen var
så kraftig, att järn och koks kastades ut genom
samtliga dörrar och fönster och spreds dessutom ända till
15 m utanför ugnsrummet.
Olyckan är så tillvida enastående, att den endast
kunnat inträffa genom en serie sammanhängande
olyckliga omständigheter. Frånsett strömavbrottet var
den primära orsaken, att förbindelsekanalen satt igen
sig. Att sedan vatten från släckningen av den
tillfälligt uppkomna eldsvådan kommit att samla sig under
ugnen, var en sak, som ej lätt kunde förutses. Icke
heller hade man en tanke på att ugnens botten utan
Fig. 1. Schematisk bild av kupolugnen vid Björneborgs gjuteri.
kontroll skulle brista eller öppna sig. Vid normal
tömning av ugnen genom bottenluckan är dessutom som
regel samtliga dörrar stängda inifrån, för den
händelse någon ovetande om tömningen just skulle gå in i
ugnsrummet och därvid mötas av eventuella mindre
stänk. Ugnsskötaren är sålunda vid dessa tillfällen i
regel ensam i rummet. I detta fall befunno sig i stället
fem personer därinne.
Den erfarenhet man kan draga av denna olycka är
att största möjliga försiktighet bör iakttagas. Vatten
bör sålunda aldrig få tillfälle att samla sig under
ugnen, då denna är i drift. Förreglingen till
ugnsluckan bör vara sådan, att denna säkert står emot en
smält järnmassa, om en sådan skulle ansamlas i själva
kupolugnen. Luckan bör ej heller genom ovarsamhet
kunna fällas ned och vid avsiktlig nedfällning av
luckan bör ovillkorligen den försiktighetsåtgärden
vidtagas, att ej mera folk finnes i ugnens närhet än vad
som är oundgängligen nödvändigt.
VÄRLDSPRODUKTION, TILLGÅNGAR
OCH FÖRBRUKNING AV SVAVEL.
SVAVLETS BETYDELSE FÖR JORDBRUKET.
I häfte 34 belystes under ovanstående
huvudrubrik däri angivna frågor
huvudsakligen ur industriell synpunkt. I det följande
kompletterar författaren, civilingenjör F. H.
Stenhagen, i anslutning till en amerikansk
tidskrifts uppsats sina tidigare meddelanden
och reflexioner med avseende på
jordbrukets förhållanden.
Sedan rubricerade uppsats skrevs har en artikel varit
synlig i Chemical & Metallurgical Engineering,[1] i vilken
svavlets betydelse för jordbruket framhäves. Då
undertecknad i uppsatsen såsom exempel på svavlets
umbärlighet för världshushållningen bl. a. uttalade att "För
jordbrukets vidkommande . . . kan svavelsyran helt
undvaras", så kan det ej vara ur vägen att anföra en del
fakta ur nämnda amerikanska artikel, vilka synas giva
vid handen, att mitt påstående närmast kan betecknas
som "en halv sanning", ty ehuru svavelsyran utan tvivel
kan undvaras för ifrågavarande ändamål, så synes
framgå att svavel dock i en eller annan form måste
tillföras en jord under kultur i ändamål att täcka
[1] Lipman and Mc Lean: Agricultural aspects of sulphur
and sulphur compounds, Chemical & Met. Engineering, juli
1931, sid. 394.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0513.html
