Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 504 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 37. 12 sept. 1931 - Världsproduktion, tillgångar och förbrukning av svavel. Svavlets betydelse för jordbruket, av F. H. Stenhagen - Notiser - Författningar angående vägväsendet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gången av svavel därifrån, åtminstone på det sätt
åkerbruk f. n. bedrives. De nämnda författarnas
sammanställning avser amerikanska förhållanden men torde i
mycket äga tillämpning även annorstädes.

Svavlet är av betydelse för jordbruket speciellt såsom
växtnäring. Dess användning som medel för
bekämpande av svamp och för jordförbättring har något
antytts i min tidigare uppsats. För dessa senare ändamål
torde det dock kunna ersättas i den inan detta av
tilltagande knapphet kunde bli en nödvändighet, däremot
knappast som växtnäring och för detta ändamål synes
det som om enorma svavelkvantiteter kunna komma att
erfordras.

Jordanalyser utvisa att svavelhalten i allmänhet
ligger mellan i runt tal 450 och 1 100 kg pr har, räknat till
ett djup av omkring 15–18 cm. Enligt av förff. anförda
siffror[1] bortföres pr skörd följande kvantiteter svavel
pr har. (Dessa och övriga siffror äro omräknade till
metersystemet och något avrundade.)

	Torrvikt	Svavel
	kg	kg
Vete (ax och strå) . . .	4 700	7,0
Bönor (inkl. stänglar) . . .	3 900	6,5
Rovor (inkl. blast) . . .	5 200	41,3
Potatis . . .	3 750	5,2
Kål . . .	5 400	43,9

Dessutom medför jordens dränering en kraftig
avgång ur densamma av svavel. De av förff. för olika
lokaliteter i U. S. A. anförda siffrorna giva ett
medeltal av omkring 33,5 kg svavel pr har och år.
Emellertid sker en tillförsel av svavel genom nederbörden,
särskilt i trakter där eldning med stenkol och olja
förekommer. Författarna anse att man i medeltal kan
räkna med en tillförsel av 16,8 kg pr har på detta sätt.
Slutligen tillföres jorden i medeltal omkring 4,4 kg
svavel pr har genom gödning (superfosfat, kali- och
ammoniumsulfat samt naturlig gödsel).

Ur den meddelade sammanställningen har följande
årliga svavelbalans pr har uträknats.

	Avgår	Tillföres
Skördar . . .	4,8 kg	–
Dränering . . .	33,5 kg	–
Nederbörd . . .	–	16,8 kg
Gödning . . .	–	4,4 kg
–––––––––––––––––––
Summa	38,3 kg	21,2 kg

Underskott pr har: 17,1 kg svavel ärligen.

I stort sett kan sålunda sägas, att det av skördarna
borttagna svavlet återföres genom gödningen och att
halva genom dränering bortförda mängden täckes genom
nederbörden. På detta sätt uppstår likafullt en årlig
deficit som för hela Förenta staterna skulle uppgå till
omkring 2,3 mill ton svavel. (Total jordareal under
kultur 135 mill. har.)

Siffran är häpnadsväckande, då man jämför den med
Amerikas årsförbrukning av svavel för industriella
ändamål, vilken utgör omkring hälften av ovanstående.
Jämför man den beräknade årliga medelförlusten, 17 kg
pr har, med den av förff. anförda siffran för jordarnas
svavelhalt, kommer man till det resultatet, att om intet
åtgöres för svavelförlusternas täckande, så skulle
åkerjordarna vara "utsugna" på mellan 25 och 60 år med
nuvarande jordbruksmetoder. Det i Undertecknads
ovannämnda uppsats påpekade förhållandet, att svavelsyran
börjar spela allt mindre roll för jordbruket framhålles
även av de nämnda författarna, vilka påpeka att den i
gamla tider brukliga gipsningen av jorden började
övergivas med införandet av de moderna konstgödningsämnena,
men att dessa i sin tur numera förändrats i
avseende på svavelhalt, därigenom att fosforsyra i
stället för svavelsyra börjat användas för bindandet av
ammoniaken i konstgödningen, varigenom givetvis även
de gipshaltiga superfosfaten utträngas samt att
syntetiska nitrater och andra kväveföreningar icke
innehållande svavel i allt större utsträckning börjat
användas. De avsluta sin artikel med följande ord, som
nog även i vårt land kunna vara värda beaktande:

"Under dessa omständigheter förefinnes en tendens till
minskad användning av svavelsyra i konstgödningsindustrien.
Det kan därför vara berättigat att fråga,
huruvida icke de mer eller mindre vittgående förändringar,
som inträda i vår konstgödningsindustri hand i hand
med den jordbrukets rationalisering som måste bli en
del av vårt nya jordbruksprogram, kunna motivera ett
noggrant studium av våra resurser i avseende på
växtnäring. I ett studium av detta slag borde svavlets roll
såsom en ytterst viktig näringsbeståndsdel för
växtligheten uppmärksammas, speciellt ur kultiverings-,
intesiverings- och nationalekonomisk synpunkt."

Man kan dock ej fria sig från den misstanken att
författarna åtskilligt överdrivit svavelbehovet i
åkerjorden. Den omständigheten att avgjort största
förlusterna enligt författarna uppstå till följd av jordens
urlakning, synas ge vid handen, att om dessa verkligen
varit så stora, åkerjorden mångenstädes för längesedan
bort vara totalt utarmad i avseende på svavel. Att så
ej är fallet måste bero på att antingen dränagesiffrorna
äro överskattade eller att man underskattat
tillgångarna, vare sig potentiella eller årligen tillkommande
genom atmosfärilierna etc. En del anförda siffror från
olika lokaliteter ge grund för ett dylikt förmodande.
Utan att här ingå på detaljer, för vilka intresserade
hänvisas till den citerade artikeln, skall endast påpekas
att årliga tillskottet av svavel genom nederbörd i
Tennessee uppmätts till mellan 14 och 260 kg pr har, under
det att avgången genom dränering i samma stat uppges
till mellan 15 och 70 kg. I staten New York är
tillskottet genom nederbörd 28 till 40 kg och avgången
genom dränering 39–53 kg. Författarna framhålla
emellertid, att deras siffror äro baserade på omsorgsfullt
sovrade uppgifter, och tydligt är att om man även skulle
vilja pruta låt säga 50 % på deras uppskattning så
kvarstår dock som en viktig slutsats, att det kan vara
skäl att hålla ögonen öppna beträffande kulturjordarnas
svavelbalans, ej minst med hänsyn till den
överhandtagande minskningen av svavelhalten i
konstgödselmedlen.

Vilken verkan en ökad användning av svavel i
jordbruket kan få på världsförbrukningen därav, är svårt
att säga. Det bör framförallt observeras, att för
jordbruksändamål många svavelhaltiga mineral, vilka eljest
ej löna sig att bearbeta på svavel, kunna få användning.

NOTISER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>