Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 39. 26 sept. 1931 - Tekniska föreningar - Svenska kommunal-tekniska föreningen, av G. H. - Personalnotiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stadsplanedirektören Alb. Lilienberg i Stockholm
lämnade därefter en intressant redogörelse för innebörden
av 1931 års riksdagsbeslut rörande ny stadsplanelag.
Efter föredraget uppstod en livlig diskussion bl. a. ang.
frågan, om hur man på bästa sätt skall erhålla en
välbehövlig överskådlighet över vid olika tillfällen
fastställda stadsplaner och stadsplaneändringar. Även så
radikala förslag framkommo, som att stadsplanekartorna
skulle helt omritas varje gång en ändring eller utökning
gjordes.
Efter lunchpausen hölls föredrag om Metoder för
kloakvattnets oskadliggörande och deras tillämpning i
några städer vid Öresund av civilingenjör Alfred Jerdén,
Malmö. Tal. redogjorde till en början för lösandet av de
vattenhygieniska problemen inom Emscher- och
Ruhrdistrikten och visade därvid ett antal vältagna bilder
från anläggningarna där. Inom Emscherområdet
inskränker man sig till att befria avloppsvattnet från
större delen av slammet; avloppsvattnet från
industrierna avrinner i stor utsträckning utan någon rening.
På grund härav underkastas Emscherflodens hela
vattenmängd slamavskiljning, innan den utsläppes i Rhen;
detta sker i den stora anläggningen vid Karnap, som
har en kapacitet av max. 30 m3/sek. Slammet, som till
stor del består av kol, har ett högt värmevärde och
planer föreligga att torka slammet i roterande ugnar och
sedan använda det som bränsle för alstring av elektrisk
energi. Gasutbytet i de moderna rötkamrarna uppgår
till minst 10 l pr inv. och dygn och användes till
uppvärmning, främst för anläggningarnas eget behov.
Inom Ruhrområdet kompliceras problemet därav, att
Ruhr användes som vattentäkt, dock icke direkt utan
genom brunnsgallerier längs stränderna. Inom området
finnas ett 70-tal reningsanläggningar, de flesta avsedda
endast för slamavskiljning. Vid de utlopp, som äro
belängna i närheten av vattenledningsverken, användes
dock även biologisk rening, mest aktiverat
slam-anläggningar och emscherfilter. Till ytterligare förbättring av
vattnet i Ruhr har man planerat och delvis utfört ett
system av regleringssjöar i flodens nedre lopp. Dessa
äro avsedda dels för kvarhållande vid lågvatten av
mineraliskt slam från industrierna, dels för vattnets
förbättring genom biologiska processer och dels för reglering av
vattenmängden till förmån för vattenlednings- och
kraftverk. Den först anlagda sjön har även tagits i anspråk
för bad och rodd.
Att frågan om kloakvattnets oskadliggörande under de
senare åren erhållit ökad aktualitet även i vårt land
ansåg talaren bero icke endast på ökningen av
föroreningarna utan även på betydligt stegrade anspråk pä
vattnets beskaffenhet i närheten av samhällena samt på
välbelägna badplatser.
Ifråga om möjligheterna att oskadliggöra
kloakvattnet genom utspädning angav tal. följande siffror.
Erforderlig syremängd pr person och dygn utgör ca 50 g, som
förbrukas på 1 à 2 veckor, beroende på temp. Normala
vattendrag innehålla i genomsnitt 10 g syre pr m3,
erforderlig vattenmängd blir alltså 5 ms pr inv. och dygn.
Utspädningsgraden bör sålunda vid 200 l avloppsvatten
pr inv. och dygn vara omkring 1:25.
Vid denna utspädningsgrad blir emellertid hela
syremängden tagen i anspråk. Om fisk skall kunna leva i
vattnet, får syremängden icke understiga 30 % av den
normala; å andra sidan tillföras under tiden nytt syre
genom vattenväxter och framför allt direkt ur luften.
Om slamavlagringar uppstå i recipienten, kunna
betydligt större syremängder bli erforderliga.
Syreupptagningen kan uppskattas till allraminst 1 g
pr m2 vattenyta och dygn; erforderlig vattenyta blir då
50 m2 pr inv.
Beträffande utloppens anordnande framhölls
betydelsen av att dessa vid rinnande vattendrag fördelades på
flera utlopp längs efter stranden samt att mynningarna
förlades tillräckligt långt ut i strömfåran och vid sjöar
eller havsstränder så långt ut, att det bleve tillräckligt
utspätt, innan det vid vind från sjön drives in mot
land. Där pumpning icke förekommer, borde
skumbrunnar anläggas vid utloppen.
De vattenhygieniska förhållandena i Öresund, som på
senare tid varit livligt omdebatterade, betecknades av
tal. såsom relativt goda, beroende på Sundets karaktär
av såväl flod som hav. Strömningshastigheten i
Öresund är mycket betydande och orsakas av dels betydande
vattenmängder från Östersjöns nederbördsområde och
dels av tidvattnet. Medelavrinningen genom Öresund
uppskattades till 11 000 ms pr sek. och motsvarar en
strömningshastighet i de minsta sektionerna av 0,14 m
pr sek. Direkta mätningar vid Hälsingborg ha givit till
resultat en hastighet av 0,5 m pr sek. i medeltal under
året, motsvarande en vattenmängd av 40 000 m2 pr sek.
eller 150 ggr vattenmängden i strömmarna vid Stockholm
och 250 ggr vattenmängden i Göta älvs södra utloppsarm
vid Göteborg. Folkmängden vid Öresunds stränder
utgör f. n. 1 million; räknas framdeles med 1,5 mill. och
200 l pr inv. och dygn, blir utspädningen 1 : 10 000.
De dagliga vattenståndsvariationerna uppgå enl.
mätningar till ca 0,3 m, varav något mer än hälften
förorsakas av tidvattnet. Även om man bortser från
tidvattnets dubbla växlingar, blir vattenomsättningen på
varje km2 300 000 ms pr dygn. Denna vattenomsättning
är av allra största betydelse, enär den berör även
vikarna och är verksam även vid isbeläggning.
Att anmärkningar framkommit ang. vattnets
beskaffenhet i Öresund, särskilt längs danska kusten, torde
sålunda bero därpå, att på många ställen kloakvattnet
utsläppes för nära strandlinjen.
Tal. framhöll till sist, att i de samhällen, där
kloakvattnet måste renas, detta ofta medför så stora fördelar
även i ekonomiskt avseende, att byggandet av en
reningsanläggning icke bör te sig så avskräckande.
Årsmötets sista föredrag berörde trafiktekniska
undersökningar och hölls av byråingenjör G. O. Wallenberg,
Stockholm. Tal. redogjorde ingående för erfarenheterna
från de trafikräkningar, som under år 1930 anställdes i
Stockholm och som ifråga om grundlighet torde ha varit
tämligen enastående.
Sedan årsmötets förhandlingar därmed voro
avslutade, ägnades återstoden av den andra mötesdagen åt
uppfriskande bad i Tylösand och därefter gemensam middag
å restaurang Tylöhus. Middagen inleddes med ett
allmänt beundrande av den verkligt praktfulla
solnedgången, som från början försatte deltagarna i en god
feststämning.
Den tredje och sista dagen, söndagen, var reserverad
för utflykt i bussar till Sydsvenska kraftaktiebolagets
anläggningar vid Skogaby och Karseforsen samt till
nybyggnadsarbetena i Laholm, där man redan hunnit sä
långt, att ledskenorna för turbinen äro monterade. Vid
Karseforsen intogs lunch på inbjudan av kraftbolaget,
vars hela presidium hedrade föreningen med sin
närvaro. Vid besöken på de olika platserna demonstrerades
bl. a. alla de för laxodlingen vidtagna anstalterna. Vid
Laholm erhölls även en orientering ang. Lagaholms
ruiner.
Till sist fortsattes färden till Båstad, där Norrvikens
storartade trädgårdar besöktes under ciceronskap av
direktör Abelin. Och därmed var 1931 års intressanta och
givande årsmöte tillända. G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
