Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 39. 26 sept. 1931
- Litteratur
- Anmälan: Das Trocknen der Kohle, av S. Qvarfort
- Tekniska föreningar
- Svenska kommunal-tekniska föreningen, av G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boken inledes med en teoretisk utredning av
torkningsproblemet. Härpå följa beskrivningar av de båda
mest använda torkningssystemen, med rökgaser och
med ånga, och enligt dessa system utförda
anläggningar. I slutkapitlet beskrivas avloppsgasernas, "die
Wrasen", befriande från medföljande stoft. Boken
avslutas med Aufhäusers kända kolanalystabeller samt
namn- och sakregister. Ehuru huvudsakligen
behandlande tyska förhållanden och industrigrenar är arbetet
läsvärt för alla, som syssla med frågor rörande
torkning av fasta ämnen i allmänhet. S. Qvarfort.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Svenska kommunal-tekniska föreningens
årsmöte har avhållits den 28–30 augusti och i år varit
förlagt till Halmstad. Årsmötet öppnades av
föreningens ordförande, stadsplanedirektör Alb. Lilienberg,
Stockholm, som därvid riktade en särskild
välkomsthälsning till de finska och danska gästerna samt till
representanterna för Halmstads stad.
Från systerföreningen i Norge hade inkommit en
skrivelse med meddelande om den norska föreningens
förestående 25-årsjubileum nästa år och med inbjudan
till bl. a. den svenska föreningen att i samband därmed
förlägga sitt nästa årsmöte till Oslo. Förslaget, som
vann livligt, gillande, hänsköts till styrelsen för avgörande.
Mötets första föredrag hölls av stadsingenjör Ragnar
Lyttkens, Halmstad under rubriken Något om stadsplan,
gatubyggnader och vattenledningsverk i Halmstad. Tal.
framhöll inledningsvis, hurusom skogrika länder såsom
Sverige, där träet även i städerna varit det förhärskande
byggnadsmaterialet, äro i relativ avsaknad av gamla
historiska stadsdelar på grund av de förhärjande
eldsvådor, som tid efter annan hemsökt våra städer. Så
vore även fallet i Halmstad, där endast ett fåtal
byggnader kvarstodo, sedan en eldsvåda år 1619 härjat
staden. Den tidigaste urkund man känner, där
Halmstad är omnämnd, är Valdemar II:s jordebok av är
1231. I behåll finnes en plankarta över staden från år
1698, vilken utgör en för sin tid förnämlig registerkarta
med i stort sett bibehållen fastighetsindelning intill våra
dagar.
Den nu gällande stadsplanen för Halmstad är
fastställd 1902 men sedan 1909 föremål för revidering. Ett
sistnämnda år framkommet förslag har icke kunnat
godkännas, enär den ej upptog skenfria korsningar vid
Västkustbanan. En plan att på en halv mils längd
förlägga järnvägen (inkl. centralstationen) i ett 5 m högre
läge har av kostnadsskäl numera övergivits. Ett nytt
stadsplaneförslag, utarbetat av stadsplanedirektör
Lilienberg och talaren, tager mera hänsyn till bestående för
hållanden och innebär samtidigt en lösning av
järnvägsfrågorna på ett för alla parter tillfredsställande
sätt. I den nya planen upptages bl. a. en idealiskt
belägen landflygplats, som i framtiden kan kombineras
med flyghamn.
Gatubyggnaderna i Halmstad ha erhållit sin prägel
av stadens närhet till större stenindustrier, varifrån
under stenindustriens nödläge under kristiden ett större
parti gatsten inköptes till ett för staden mycket
förmånligt pris. Synnerligen goda erfarenheter förelågo från
smågatstensbeläggningarna.
Stadens första vattenledningsverk byggdes åren
1885–1886 och var baserad på ytvatten. År 1898 uppdrogs
åt J. G. Richert att uppgöra förslag till grundvattenverk,
vilket efter den av honom utarbetade planen
anlades vid det s. k. Galgberget. Sedan dess ha efterhand
nya grundvattenfyndigheter blivit utbyggda. Ytvattnet
användes numera endast i reserv.
Nästa föredrag berörde Halmstads hamn och hölls av
hanmingenjören, kapten J. A. Hjelmström. De första
hamnanläggningarna voro givetvis påverkade av de
staden helt omslutande befästningsverken. En år 1648
uppgjord plan till hamnens förbättring blev av
kostnadsskäl icke förverkligad förrän efter nära 200 år. Redan
tidigt hade två konvergerande påldammar utförts, för
att vattenströmmen från Nissan av egen kraft skulle
kunna hålla utloppet fritt från flygsand. Dessa
påldammar förföllo emellertid alltmer och blevo först åren
1887–40 ersatta med modernare anordningar, bestående
av fascinbäddar upp till 1. v. y. och därovan låga
stenvallar. Först efter 1840 tillkommo egentliga
kajbyggnader.
År 1886 påbörjades en ny vågbrytare av 730 m längd,
vilken blev färdig 1890 och då hade dragit en kostnad
av över 500 000 kr. Denna vågbrytare har sedermera
kompletterats med stenjetéer inåt land.
Efterhand som nya järnvägar tillkommit och
hamntrafiken alltmera ökats, har kajbyggandet fortskridit i
raskt tempo. Intill 1915 utbyggdes kajerna för 5,3 m
djup; senare har man vid nybyggnader övergått till 6,5
m, vilket djup numera efter muddringar är det för hela
hamnen gällande. Spårsystemet inom hamnområdet har
komplicerats genom förekomsten av två olika
spårvidder; man har funnit att treskensspår icke bör komma
till användning. Hamnens kranutrustning har hållit
jämna steg med utvecklingen i övrigt.
Sanering av äldre stadsdelar ur stadsplanesynpunkt
var ämnet för nästa föredrag, som hölls av
stadsarkitekten A. F. Wetterqvist, Halmstad. Tal. framhöll, huru
man tidigare många gånger fått en opåräknad hjälp av
omfattande eldsvådor, när det gällde att komma
tillrätta med bebyggelsens modernisering. Våra dagars
modernt utrustade brandkårer förhindra numera i
allmänhet denna radikala lösning av problemet. I
Halmstad hade dock en stor brand 1916 möjliggjort införandet
av mera moderna regleringsmetoder, men stora områden
kvarstodo alltjämt, som erbjöde betydande svårigheter.
Vid föredraget, som enligt tal. endast var avsett att
utgöra inledning till diskussion, visades även en del
bilder från Halmstad, belysande de olika problem, man
där hade att brottas med.
Den efterföljande diskussionen gav bl. a. vid handen,
att tomtägarna på många håll visat en berömvärd
förståelse för de moderna stadsplanesynpunkterna men att
exempel icke saknades på motsatsen.
Efter en kortare redogörelse av civilingenjör Erland
Hedström för de olika förslagen till trafikskyltar,
intogs lunch å restaurang Norre Katt på inbjudan av
Halmstads stad. Därefter voro utfärder anordnade för
beseende av kommunala anläggningar inom staden,
bl. a. de pågående stora hamnarbetena. Den första
mötesdagen avslutades till sist med gemensam middag
å hotell Mårtensson.
Andra dagens förhandlingar inleddes med omval av
ordf. och övriga styrelseledamöter m. fl.
Föredrag hölls därefter av gatudirektör N. K.
Sundblad, Stockholm, som redogjorde för föreslagna
anordningar för avloppsvattnets rening i Stockholm. Då
utförligare redogörelse för dessa anordningar samtidigt
inflyter i tidskriftens Väg- & vattenbyggnadsavdelning
skall här endast omnämnas, att reningen i första hand
avser slamavskiljning i vanliga avsättningsbassänger,
från vilka slammet uppfordras till särskilda
rötkammare för utruttning. Gaserna komma att tillvaratagas
och användas för anläggningarnas värme- och
kraftbehov. Dessutom komma anordningar att vidtagas för
klorering av avloppsvattnet vid epidemier.
Anläggningskostnaden för denna första utbyggnad beräknas komma
att uppgå till omkring 10 mill. kr. Framdeles
tillkommer eventuellt biologisk rening enligt aktiverat
slammetoden, varvid nya anläggningskostnader av i runt
tal 10 mill. kr. tillkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0536.html
