- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen /
546

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 10 okt. 1931 - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren - Två nya luftskepp, av F. H. S. och K. G. M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vätgaskylda generatorer användas, emedan vätets täthet är
8 % av luftens, varför "motståndet" endast blir en
bråkdel mot i luft. Värmeledningsförmågan är 2 à 3
ggr bättre än i luft. Mer än 90 % resp. mindre än
30 % luft i vätgas gör blandningen explosionssäker.
Tätheten är sådan, att endast 2 m3 vätgas per dygn
erfordras för att hålla blandningen vid 97 % vätgas,
vilket kostar kr. 2:60. (Electrical World, 1931, II,
h. 10, s. 408.) Siemens har utvecklat en liten motor
för kaffekvarnar o. d., försedd med fyra
elektromagneter, mellan vilka ett ankare fästat i fjädrar får
svänga vid 50-periodig växelström. Liksom vid ett
cykelfrihjul klämmes axeln fast vid gång åt ena
hållet, varigenom intermittent dragkraft ernås vid
för kvarnen lämpligt varvtal, 400 varv/min. (Rea
Der elektrische Betrieb, h. 8, s. 91.) Vid
amerikanska utomhus tansformatorstationer utföres vid
spänningar under 100 kV järnkonstruktionen med 50 à
75 mm galvaniserade järnrör. Vid 100 kV och
däröver begagnas vertikala och horisontala
galvaniserade vinkel järnskonstruktioner med kvadratisk
sektion 1,22 X 1,22 m. Oljeströmbrytarna förses med
tre satser linjeavskiljare, varav en parallellkopplad
för att kunna revideras utan linjeavbrott. (Norsk
Elektroteknisk Tidsskrift, h. 22, s. 311.) Vid en
linjelängd av 325 km kan enligt gjorda undersökningar
vid ett spänningsfall av 25 % fyra gånger större
effekt vid samma area överföras med 447 perioder
än vid 60 perioder genom att anordna en
svängningskrets. (Electrical Engineering, h. 8, s. 634.) I
Portland har ett slutet distributionssystem anordnats med
dubbla primära matarkablar för 11 kV. På 125/216
V sidan användes inget överströmsskydd i
ringkabelsystemet. Transformatorerna hava en impedans
av 5 %. (Electrical Engineering, h. 8, s. 644.)
Deionbrytaren användes upp till 23 kV och
deiongridbrytaren från 15 kV upp till 230 kV. Antalet
lameller i den förra beror på spänningen. Avståndet
dem emellan är 1,6 mm och räcker för 250 V men
användes ej för mer än 120 V. En ström av 50 000
A vid 12 kV brytes på 0,04 sek. Deiongridtypen
bryter 3 500 A vid 110 kV inom 1,5 perioder. (Power,
1931, II, h. 5, s. 161.) Westinghouse har levererat
en luftströmbrytare för 48 000 A likström uppdelad i
tre sektioner med vardera 4 kontaktborstar.
Bryt-förmågan är 315000 A vid 600 V.
Magnetmekanismen för brytning och tillslagning utövar ett
borsttryck av ca 5,5 ton. (Power, 1931, II, h. 1, s. 19.)

Sonnenfelds SO-kabel kännetecknas av att
sektionen ej är rund utan följer de tre ledarnas form.
Härigenom sparas 13 à 14 % i blyvikt, varigenom
längderna kunna göras större och kopplingsmuffar
sparas ävenledes. Denna kabel är böjligare och har
mindre värmemotstånd än en rundkabel.
(Elektrotechnische Zeitschrift, h. 36, s. 1 149.) Av oljefyllda
kablar för 100 kV och däröver finnas nu i drift: 156
km i Amerika, 98 km i England, 12 km i Italien och
30 km i Tyskland. Kabelskarvarna stumsvetsas.
(Zeitschrift des Vereines Deutscher Ingenieure, h. 34,
s. 1 061.) Siemens förlägger i Zürich en längre
delvis sjökabel, oljefylld, för 50 kV och 35 000 kV A med
en vikt av 25,5 kg/m. Oljekabeln kan belastas 60 %
mera än en vanlig kabel. (Bulletin Schweizerischer
Elektrotechnischer Verein, h. 17, s. 441.) Vitreoisil
utgöres av finmalen sintrad bergkristall med
specifikt motstånd 4 . 1019 ohm/cm3 vid 15°, 1 . 1019 vid
25° och 25 . 1011 vid 250°. Genomslagshållfastheten
är 150 à 200 kV/cm. Användes för
högspänningsisolatorer särskilt i Cottrell-apparater och i
högfrekvenstekniken. (Industritidningen Norden, h. 31,
s 247.)                                                 Frithiof Holmgren.

TVÅ NYA LUFTSKEPP.

[1]

LZ 129.
Beträffande det för reguljär transatlantisk lufttrafik
avsedda luftskeppet LZ 129, som är under byggnad i
Friedrichshafen, föreligga nu närmare detaljer. Efter
Le Temps återges här nedan några storleksuppgifter
jämförda med "Graf Zeppelin", ävensom en del andra
uppgifter av intresse.
LZ 129 LZ 127
(Graf Zeppelin)
Längd överallt . . . 247,8 m 235 m
Största diam. . . . 41,20 m 30,52 m
Nominell volym . . . 200 000 m3 105 000 m3

Den nyttiga lasten hos LZ 129 blir: 50 passagerare;
8 ton bagage och post; 2 ton dricksvatten; 2 ton
förbrukningsvatten för andra ändamål; 6 ton vattenballast
och 60 ton oljebränsle.

Ballongkroppen som har ett 36-sidigt polygonalt
tvärsnitt är utförd av duraluminium och indelad i 16
avdelningar för upptagande av lika många ballonetter,
vilka få formen av stympade sfärer med sfäriska ytan
uppåt. Ramverken eller vad som närmast kunde kallas
skotten mellan avdelningarna äro stagade medelst elastiska
kryssvant och sinsemellan förbundna med
horisontella balkar. Hela ballongkroppen får den
traditionella strömlinjeformen och är på yttersidan närmast
innanför höljet förstärkt med elastiska stag. I
ballongkroppens inre är anordnad en förbindelsegång utmed
kölen, som sträcker sig efter nästan hela dess längd
och förutom att tjäna som sådan även utgör en extra
förstärkning av ballongkroppen. Den å "Graf Zeppelin"
använda axiella bryggan har bibehållits och mellan
denna och den inre kölkorridoren finnas ett antal
förbindelser, av vilka en leder ända upp på ballongens
"tak". Erfarenheterna från "Graf Zeppelin" ha
tillvaratagits vid utformandet av rodren, vilka givits en
större effektivitet.

Ballonghöljet tillverkas av linne- och bomullsduk, som
bestrykes med flera lag fernissa och slutligen målas
med aluminiumpulver i ändamål att minska effekten av
solbestrålningen. Ballonetterna tätas med guldslagarhinna.
Såsom egentlig bärgas användes helium och för
"avblåsningen" eller "evakueringen" vätgas. För detta
ändamål finnes inuti varje heliumballonett en mindre
vätgasballong, vilken följaktligen är på alla sidor
omgiven av ett hölje av helium. I händelse det
skulle visa sig nödvändigt att släppa ut en del gas,
kan detta sålunda ske med den betydligt billigare
vätgasen. Genom diffusion kommer givetvis heliumgasen


[1] Teknisk tidskrift har tidigare bl. a. i h. 48, 1923, h. 42,
1924, h. 13, 1925, h. 14 och 45 1928, h. 34 och 38 1930 lämnat
redogörelser för nya luftskepp och deras konstruktion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free