Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 556 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 17 okt. 1931 - Om självantändning i fibrösa värmeisoleringsmaterial, speciellt rörisoleringar, vilka fuktats med linolja, av Bertil Stålhane - Fritz Danielsson †, av P. C—r.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erhölls icke antändning vid de hittills utförda
försöken. Förutom därav att deras initialtemperatur är
högre (>200°), kan detta förklaras av liten
brännbarhet hos hårfilten och sjögräset och inskränkt
lufttillförsel i pappersmaterialet (tätt packat).

I samtliga fall konstaterades en ganska skarpt
markerad temperatur, vid vilken en hastig
temperaturstegring inträdde vid närvaro av olja. Detta
konstaterades också vid försök med diatomit (porös
kiselgursten), alltså ett i och för sig eldfast material.


Fig. 4.

Vid alla proven var denna kritiska temperatur ca
80°, beträffande såväl rå som kokt linolja. Vid
denna temperatur sätter tydligen oxidationen in med
stor hastighet, vilket tydligen gäller båda slagen
olja, (Denna likhet överensstämmer med Feilitzens
uppgift om rå och kokt linolja vid 90° till 100°
temperatur, sid. 233.)

I det här särskilt aktuella fallet att man har en
rörisolering, som fuktats av linolja från rör
skarvarna, kunde tydligen en risk för antändning tänkas
föreligga. Emellertid äro de oljekvantiteter, som
kunna komma i fråga (spillolja utefter röret etc.)
relativt små, varjämte skikttjockleken är ganska
liten (sällan större än 3 cm), så att värmeavledningen
blir stor, varvid är att märka att metallröret,
även om det har en viss övertemperatur, likväl
verkar temperaturutjämnande.

Försök utförda med rörisoleringar av de
ovannämnda 4 olika materialen visade också att
självantändningstendensen var obetydlig. I fig. 4 anges
schematiskt anordningen med röret i tvärsektion.
Sedan isoleringen pålagts på ett stycke av ett 1"
kopparrör i ett ca 3 cm tjockt skikt och intill röret
fuktats med ca 25 g kokt linolja pr dm rörlängd,
påsläpptes vattenånga i röret, som sålunda hölls vid
100°. Temperaturen i isoleringsskiktet, 1 cm från
rörväggen, avlästes med termoelement. Någon
tendens till antändning konstaterades icke i något fall,
utan termoelementet angav så småningom
fortvarig-het vid 70°–80°. Endast med expanderad kork
erhölls en övergående temperaturstegring (dock icke
ens upp till 100°), vilket kan bero på att oljan är
bättre fördelad på denna substans och att
isoleringsskiktet i detta fall var något tjockare, ca 4 cm.

Resultatet av denna del av undersökningen är
alltså, att risken för självantändning genom linolja
i rörisoleringar av fibrösa material är mycket liten.
På grund av temperatur ut j amningen orsaka de små
mängder olja, som kunna komma i fråga, endast en
övergående obetydlig temperaturstegring, dvs. oljan
slutoxideras innan isoleringsmaterialet nått en farlig
temperatur. Endast i det fall, att materialet
användes att isolera rör, vars temperatur i och för sig
ligger nära materialets initialtemperatur (t. e. vid
en isolering av expanderad kork på rör med 130°
temperatur), kan en antändning tänkas inträda
genom linoljans inverkan, och i så fall vid en första
hastig upphettning till full temperatur. Detta gäller
givetvis endast de fria sträckorna av isolerat rör,
medan däremot risken för antändning vid de ställen,
där röret passerar t. e. en trossbotten, är större, bl. a.
därför att värmeavledningen är mindre, och oljan
kan sprida sig även i närliggande material.

FRITZ DANIELSSON †.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>