Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 47. 21 nov. 1931
- De nya järnkonstruktionsbestämmelserna, av E. Hedvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE NYA JÄRNKONSTRUKTIONSBESTÄMMELSERNA.
Av förste byråingenjör E. Hedvall.
De första svenska, statliga, bestämmelserna
angående järnkonstruktioners beräkning och tillverkning
utfärdades av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
cirkulär år 1886 för järnbroar till landsväg och
järnväg, vilket cirkulär även blev normgivande för andra
slags järnkonstruktioner.
Då dessa bestämmelser synas hava givit en kraftig
impuls här i landet till ett bättre utnyttjande av det
valsade järnmaterialet samt dessutom äro de första
bestämmelser, som lämna föreskrifter för järnbroars
bärförmåga för att, som det framhålles i cirkuläret,
kunna motsvara den blivande trafikens fordringar,
är det av intresse att mera ingående studera
bestämmelserna i fråga, särskilt beträffande
hållfasthetsfordringar för järnmaterialet samt tillåtna
påkänningar.
Av cirkuläret framgår, att det valsade materialet
uppdelades i två grupper, med benämningarna
smidesjärn och stål.
Smidesjärn motsvarade i hållfasthetsfordringar
närmast det järn, som vid den tidpunkten och några
år framåt utvalsades under benämningen puddeljärn,
vars brotthållfasthet var 30–35 kg per mm2.
Användning av puddeljärn såsom brobyggnadsmaterial
synes hava upphört omkring år 1890.
För stålmaterialet antogs brotthållfastheten växla
mellan 45 och 55 kg per mm2.
Stor vikt fästes i 1886 års cirkulär vid töjningen,
under det att fordran på densamma icke tidigare
synes hava uppställts vid materialbeställningar för
järnbroar. Anmärkningsvärt är att för puddeljärn
mindre töjning än 10 % undantagsvis var tillåten
utan angivande av minimivärde, och att högre
tänjbarhet än 20 % icke var tillåten.
Beträffande stålmaterialet funnos för töjningen
bestämda undre och övre gränsvärden angivna, 10 resp.
25 %. Företräde skulle dock givas för material med
en brottförlängning liggande mellan 15 och 20 %.
Den tillåtna påkänningen fick för stålmaterial med
en brotthållfasthet mindre än 50 kg per mm2 uppgå
till 1/5 av brottbelastningen, men för material med
större brotthållfasthet än 50 kg per mm2 till 1/6,
vilket gav anledning till att material med det
sistnämnda brotthållfasthetsvärdet eller högre ytterst
sällan kom till användning i praktiken.
För såväl smidesjärn som stål må bemärkas, att de
i cirkuläret angivna högre och lägre brotthållfasthetsvärdena
vid materialbeställning sällan kommo
till användning med fulla toleransbeloppet, utan i
allmänhet sattes snävare gränser. Man finner rätt ofta
skillnaden mellan dessa gränser vara endast 5 kg
per mm2, i några enstaka fall 4 à 3 kg per mm2. Vid
statens järnvägar påfordrades t. e. vid denna tid för
smidesjärn en brotthållfasthet av 34–40 kg per mm2
samt för stål, vilket då vid statens järnvägar
benämndes götmetall, 43–50 kg per mm2. Det sistnämnda
materialet användes i rätt stor utsträckning i de
norrländska broar, som uppfördes under åren 1887–1890.
Från och med år 1893 till år 1919 har vid statens
järnvägar använts endast ett järnmaterial för broar,
med en brotthållfasthet av 38 à 39–44 kg per mm2.
För de järnbroar, som stodo under väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens kontroll, gäller i huvudsak
vad som nyss sagts för statens järnvägars broar.
Endast undantagsvis finner man, att fordringarna å
brotthållfastheten ställts högre än 50 kg per mm2.
Under de tre decennierna före den tidpunkt, då 1886
års cirkulär började att användas, voro föreskrifterna
för materialets hållfasthetsegenskaper mycket
knapphändiga, vilket framgår av följande utdrag ur
kontrakt åren 1875–1885.
"Till broreglar, ävensom till tvär-, lång- och
diagonalförbindningar samt till bropelare skola
användas materialier af så god och felfri
beskaffenhet att broöfverbyggnadens alla delar ega
tillräcklig styrka för att, med den ofvanför i andra
punkten föreskrifna belastningen, icke anstränges
med mera än en sjettedel till en femtedel af
deras absoluta styrka, eller med mera än tiotusen
(10 000) skålpund på hvarje qvadratverktum af
deras genomskärningsareor."
I tidigare kontrakt beträffande järnbroar återfinna
vi följande enkla föreskrift:
"Denna bro skall tillverkas af prima fast
Svenskt jern af Motala tillverkning." (Ur
kontrakt av år 1863.)
För de två första landsvägsbroarna av valsat järn
här i landet, vilka uppfördes åren 1852–1853,
föreskrevs som garanti för materialets godhet en
ansvarstid av 20 år.
År 1901 utfärdade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ett nytt cirkulär, vilket likaledes uti här
ifrågavarande ämne endast gällde järnbroar.
Den största tillåtna påkänningen i materialet
beräknades såsom förut till viss del av brottmodulen.
För helvalsade götjärnsbalkar tillät man 800 kg per
cm2, varemot 1 000 kg per cm2 var tillåtet för övrigt
göt järn, allt för vanliga belastningsfall.
Draghållfastheten för dessa material var 39–45 kg per mm2
samt töjningen minst 22 % för prima svenskt och
minst 20 % för annat material.
Förutom för nyssnämnda material, föreskrevs i
detta cirkulär även hållfasthetssiffror och tillåtna
påkänningar för välljärn, vilket material dock
sedermera sällan kom till användning.
Andra statliga styrelser följde i huvudsak dessa
bestämmelser.
År 1919 utfärdades nya bestämmelser gemensamt
av följande statliga verk: väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och
byggnadsstyrelsen. Dessa bestämmelser omfattade
icke blott järnkonstruktioner till brobyggnader utan
även till hus- och vattenbyggnader, varför de
benämndes "Normalbestämmelser för järnkonstruktioner
till hus-, bro- och vattenbyggnader."
I dessa bestämmelser uppdelades det valsade
materialet (utom till nitar och bultar) i tvenne klasser,
A och B. Material tillhörande klass B motsvarade
det, som i de föregående bestämmelserna benämndes
götjärn. De tillåtna påkänningarna för helvalsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0621.html
