Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 618 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 28 nov. 1931 - Mål och medel i modernt husbyggande, av G. Chatillon-Winbergh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Järn, betong och glas. (Sturepalatset, Stockholm.)

byggandet av en familjebostadstyp, som kan
förräntas med en hyra av 600–800 kr. eller den summa,
som torde motsvara vad en industriarbetare med en
genomsnittlig inkomst av 3 000 kr. högst kan
nedlägga å bostaden. Beståndet av billiga bostäder har
till och med därigenom lidit minskning, att äldre
omoderna fastigheter med billiga lägenheter i rätt
stor omfattning rivits och ersatts med nya, moderna
med väsentligt högre hyror. Det vore utan tvivel
intressantast att lägga undersökningen av de
hittillsvarande produktionsförhållandenas svagheter
ävensom redogörelsen för de nyare idéernas utvägar för
dessas avhjälpande på basis av bostadsfrågan för de
breda samhällslagren med de minsta inkomsterna.
De synpunkter, som därvid, inställa sig, bliva också
mer eller mindre direkt tillämpliga på övrigt
husbyggande. Knappast någon uppgift kan heller
anses vara av sådan betydelse för samhällshygienen,
om detta uttryck tages i dess vidsträcktaste
bemärkelse, som åstadkommande av anständiga
bostäder för gemene man.

Markfrågor.

Bostadsfrågan sönderfaller närmast i tvenne,
nämligen markfrågan och byggnadsfrågan. Skulle den
blott röra sig om den senare, skulle det rent
tekniskt icke möta några svårigheter att tillfredsställa
behovet för de människomassor, som anhopas i
storstäderna. Men av detta behov uppstår först
därigenom ett problem, att det ingriper i ett komplex
av andra frågor, som med sina trådar kringspinna
den tekniska. Därvid visar det sig, att de tekniska
uppgifternas lösningar väsentligen bero av markfrågan.

För åstadkommande av en bostad behövs i första
rummet icke ett hus, utan mark att ställa ett sådant
på. Värdet av denna stiger på grund av det
förhållandet, att den är föremål för efterfrågan från de
stora massornas sida, medan tillgången är begränsad.
Välbelägen mark kan icke efter behovet flyttas
eller utökas. Detta förhållande gör städernas
markanskaffningsfråga till ett av de mest komplicerade
och svårlösta problem. De sociala reformatorerna på
bostadsområdet hava också i främsta rummet gjort
markfrågan till föremål för sina undersökningar, och
förslagen till dess lösning uppvisa alla schatteringar
ända ned till den rent kommunistiska jordreduktionen.

Som exempel på markvärdets andel i bostadskostnaden
må följande genomsnittspriser för Stockholm tjäna:

	Kostnad pr eldstad		Summa kr.	Tomtkostnadens andel av totalkostnaden
	för mark kr.	för byggnad kr.
Perifera lägen, enklaste byggnadstyper . . .	1 200	4 000	5 200	23 %
Medelgoda lägen, ordinära byggnadstyper . . .	1 500	5 000	6 500	23 %
Förnämliga lägen, högklassiga byggnadstyper . . .	2 500	6 000	8500	29 %

Markkostnaden å de bostadsområden, som staden
upplåter med tomträtt, utgör beräknat efter det
k.apitaliserade värdet av tomträttsavgälden, mellan
800 och 1 000 kr. pr eldstad. Där kommunen
behåller bestämmanderätten över marken i egen hand,
där bör jordvärdestegringen kunna urkopplas såsom
prisfördyrande faktor för bostadsproduktionen. I
viss mån torde detta gälla överhuvud, där kommunen
genom sina markinnehav kan behärska markvärdet
och förhindra tomtspekulationer. En i allt fall
inträdande värdestegring kommer åtminstone då det
allmänna till godo och kan nyttiggöras för
bostadsproduktionen.

Det må visserligen vara otänkbart att genom
kommunala markförvärv inom eller omedelbart intill
den befintliga stadskärnan kunna påverka
prisbildningen å tomtmarken inom detta område. Vill man
där tillhandahålla billig byggnadsmark, finnes väl
ingen annan utväg än subventionering i en eller
annan form, vilket emellertid dock intet annat är än
lappar på gammalt kläde men ingalunda ägnat att
föra närmare en reformering av markfrågan.

En reform, som avser upphävandet av

Fig. 2. Saklighet, reda, monumentalitet. (Silos å Hästholmen.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>