Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 619 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 28 nov. 1931 - Mål och medel i modernt husbyggande, av G. Chatillon-Winbergh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tomtkostnådens dominerande inflytande på
bostadens anläggningskostnad, torde få börja
med anläggandet av bostadsområden i
mera perifera lägen med lågt råmarkspris.
En förutseende kommun bör också för
sådana anläggningar söka förvärva
åtminstone större anparten av den mark, som
inom överskådlig framtid behöver tagas
i anspråk för bebyggelse, och för långa
tidsrymder i förväg fastställa grundsatserna
för stadens blivande utveckling. Det kommer
härvid även an på ett vittförutseende
stadsplanerande och ett rättidigt beredande av tomtmark
med vad därtill hör av gatu- och ledningsanläggningar
samt ordnandet av kommunikationer.

Anser man hämmandet av jordspekulationen
vara ett eftersträvansvärt önskemål för
uppnåendet av en begränsning av bostadskostnaderna,
så har man, synes mig, om man icke vill
lämna fältet öppet för ännu radikalare
åtgärder, icke att välja mellan annat än en ökad
användning av tomträttsinstitutet eller drivande av en sådan
tomtpolitik, att kommunen städse kan salubjuda
färdigberedd mark till full täckning av den i vart fall
uppträdande efterfrågan därå.

Kapitalförsörjningen.

Byggnadsproduktionen spelar ekonomiskt en
mycket betydande roll som absorberare och nyttiggörare
av det lediga sparkapitalet. I vårt land investeras
årligen i nybyggda bostadsfastigheter i genomsnitt
mellan 200 och 300 millioner kronor, varav över
hälften belöper sig på huvudstaden. Tillgången på
kapital för nyproduktion är i viss mån beroende av
faktorer, på vilka vare sig byggnadsindustrien eller
kommunerna kunna öva inflytande. Emellertid torde
kunna sägas, att sparkapitalet i såväl goda som
dåliga tider gärna sökt placering i stadsfastigheter och
detta mot förhållandevis låga ränteavgifter.
Tillgång på billiga pengar är också en ovillkorlig
förutsättning för en billig bostad. En hög ränta
påverkar hyresutgiften förhållandevis mer än en ökning
av engångskostnaden för husets uppförande. Den

Fig. 3. Öppet mot sol och grönska. (Bostadsanläggning å Hästholmen.)

Fig. 4. Tegelpelaren kräver 12 gånger betongpelarens utrymme.

Fig. 5. Varför göra väggen 48 cm tjock, om 10 cm räcker?

ekonomiska planläggningen av ett byggnadsföretag
är sålunda av än större vikt än den tekniska,
vilket jag här vill hava understrukit för att markera,
att tekniska förbättringar och framsteg icke enbart
kunna lösa problemet billigare bostäder, att
byggnadsteknikern snarare står maktlös, om han icke
jämte sin egen konst lärt sig behärska byggandets
ekonomiska problem.

Det torde icke kunna frånkommas, att en kommun,
som vill driva positiv bostadspolitik, också måste
taga på sig ansvaret för medelsförsörjningen. Endast,
mot kommunens garanti torde en höjning av
belåningsgränsen med bibehållen låg räntesats i
allmänhet vara uppnåelig. Kommunens medverkan vid
anskaffandet av byggnadskapital torde för övrigt
vara en nödvändig konsekvens av strävandena att
hålla ned markvärdet. Dettas stegring har
nämligen inneburit en viss ökning av fastighetens
hypoteksvärdighet eller åtminstone ett
säkerställande av detsamma. Man räknar ju allmänt med,
att marken vid den tidpunkt, då byggnaden tjänat
ut och rives för att lämna plats för en ny
byggnad, har stigit i värde så mycket, att enbart
markvärdet täcker åtminstone det
kassalån, som till 50–60% av fastighetens
ursprungliga värde i färdigbyggt skick
merendels belastar egendomen.
Försvinner denna automatiska
värdestegring på grund av att marken
undandrages spekulation, så låter sig lätt
tänkas, att kapitalet kräver andra
garantier för att hypoteket skall komma
att behålla sitt ursprungliga värde.
Och denna garanti måste då givetvis
presteras av det allmänna, varigenom
emellertid den kommande generationen
utsättes för otillbörliga belastningar
och risker.

Detta spörsmål synes böra lösas på
den väg, att de fastare bottenlånen
ersättas av amorteringslån löpande på
40–30 år såsom en normal
medellivslängd för en byggnad i våra dagar,
åtminstone till den del, varmed dessa lån
överstiga det ursprungliga eller
fastlåsta tomtvärdet. Utan tvivel vore en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>