Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 12 sept. 1931 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
TEKNISK TIDSKRIFT
12 SEPT. 1931
Vattenåtgången.
I Malmberget, där långa vattenledningar på grund
av frysningsrisken äro ur räkningen, inmonteras på
varje arbetsplats vattenklockor, rymmande l m3.
Vattnet pumpas vanligen in i klockan och erforderligt
tryck erhålles genom att sätta klockan under
luftled-ningstryck. Under sådana omständigheter åtgår för
maskinerna E och D, som samtidigt blåsa luft genom
borren, 2,5-3 l per nettominut och för C 7-8 l per
nettominut.
Före dessa povningar användes i Malmberget nästan
uteslutande maskin A. Vid insättande i drift av
maskiner C, D och E har efter provningarna vid
borrning i gråberg företagits en prissänkning av 20 %
av borrmeterpriset för C samt 30 % för E och D1.
Den verkliga vinsten blir givetvis mindre på grund
av ökade omkostnader för luft, reparationer,
vattentillförsel osv. Huru stor kostnaden blir för
vatten-spolningen. är ännu ej känt. En stor del av vinsten
med vattenspolning torde dock vara immateriell, och
sådana värden äro ganska svåra att väga mot
kostnader.
Allmänna och sammanfattande synpunkter.
1. Självroterande maskiner äro i allmänhet
överlägsna ur borrningssynpunkt och angenämare att
arbeta med än handroterade. Borraren är vid skiftets
slut mindre uttröttad samt torrare och renare. Det
starka vattenflödet från maskinerna av typ C orsakar
dels stänkning, dels att vattnet vid ortgaveln ej
hinner rinna undan. Dessutom har borrhylsan på dessa
maskiner visat tendens att snabbt utnötas, varvid
stänk och läckage bli ännu mer besvärande.
2. En viss nackdel för de självroterande
maskinerna ligger däri, att de fordra jämförelsevis
intelligentare arbetskraft, om deras kapacitet skall fullt
utnyttjas. Maskiner av samma tyngdklass som E ha
vidare den nackdelen, att endast kraftigare borrare
i längden orka med dem.
3. Borrmaskinernas balansering är av ganska stor
betydelse. Sålunda är en framtung maskin relativt
i Denna sänkning synes efter här angivna resultat för stor
för maskin D. Det har emellertid visat sig, att
genomsnittligt gråberg i Malmberget är mera lättborrat än det, vari
ovan angivna nettoresultat erhölls, och att således en dylik
sänkning är berättigad med hänsyn till de bergarter, där D
normalt kommer tiil användning.
lätthanterligare än en jämnt balanserad (från
handspaken räknat). Detta visar sig framför allt vid
uppställning av takhål, vilka i Malmberget måste borras
horisontella och således fordra, att maskinen lyftes
till avsevärd höjd.
4. Självroterande borrmaskiner av stopertyp
möjliggöra en högre nettoborrtidsprocent av
bruttoborr-tiden än handroterade maskiner av samma viktsklass.
Detta beror givetvis därpå, att borraren kan lämna
maskinen och under det denna borrar utföra arbeten,
som äro ägnade att förkorta uppställningstiden för
nästa hål. Den självroterande maskinen kommer att
förefalla mera lätthanterlig.
5. En idealisk borrmaskin är ju en sådan, där
största möjliga luftkvantitet kan så fullständigt som
möjligt utnyttjas av minsta möjliga ma skin vik t.
Den enklaste metoden att nå detta mål torde väl vara
ökning av lufttrycket, vilket, som prof. Markman
visat, kan ske med användande av våra vanliga
svenska handroterande borrmaskinstyper utan några som
helst förluster - i mycket hårt berg. För lösare, och
varierande bergarter är det, såsom framgår av
borrningsförsöken med högtrycksluft i Grängesberg, icke
lämpligt att använda dessa borrmaskiner. I sådana
bergarter måste slagenergi och rotationshastighet
sarnt maskinens förmåga att hålla borrhålet öppet
lämpas efter bergets beskaffenhet. Om sådana
maskiner konstrueras, kommer förutom
läckageför-lusterna o. d. även maskinernas grad av
lätthanterlighet och den erhållna nettoborrhastigheten att
bestämma vilket lufttryck, man bör stanna vid.
Kurvorna fig. 2 visa, att man efter uppnåendet av en
viss nettoborrhastighet får en så pass liten ökning av
bruttohastigheten, att en ytterligare ökning av
nettohastigheten ej lönar sig.
Ett annat sätt att öka den genom maskinen
passerande effektiva luftkvantiteten är att höja
slagantalet. Dylika handroterande maskiner hava i annat
sammanhang prövats i Malmberget med ringa
framgång. Den stora slagenergien fordrar speciellt i
trasigt berg en större rotationshastighet än man kan
åstadkomma för hand, varför borrhålen kröktes.
Följden var, att så stora tidsförluster uppstodo, att
vinsten av den ökade slagenergien helt eliminerades.
Genom att konstruera självroterande maskiner med
stor slagenergi kan man undvika dessa svårigheter.
Den härigenom orsakade större luftåtgången
kompenseras mer än väl av den ovan konstaterade större
lätthanterligheten.
MOTSTÅNDSMATERIAL TILL ELEKTRISKA UGNAR FÖR
HÖGA TEMPERATURER.
Av bergsingenjör GUNNAR NORDSTRÖM.
(Forts. fr. sid. 59.)
Under ett flertal år har vid Bultfabriks a.-b. i
Hallstahammar pågått undersökningsarbeten i avsikt
att frambringa ett högvärdigt metalliskt
motståndsmaterial för höga temperaturer inom ramen för 1926
uttagna patent, vilka representera en legering,
benämnd Kanthal, som ifråga om
oxidationsbeständighet är av allra högsta klass.
Kanthal är en legering innehållande min. ca 60 %
järn och resten huvudsakligen krom, aluminium och
kobolt. Dess struktur, som är ferritisk, kan icke
genom någon värmebehandling förändras.
Smält-punkten ligger mycket högt, mellan Seger-kägla 29
och 30, dvs. mellan l 650° och l 670°C.
Oxidationsbeständigheten är som nämnts utomordentligt god och
illustreras av bifogade diagram, som till jämförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
