Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 10 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1931 - J. Österberg: Högfrekvensugnen ur elektrisk anläggningssynpunkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kylning. De anläggningar, som hittills utförts i
Sverige, äro försedda med kondensatorer från
firman Hirsch Kupfer- & Messingwerke, Eberswalde,
och äro dessa utförda med luftkylning. Den i
Finspong befintliga ugnsanläggningen har
dock kondensator av amerikanskt fabrikat. Det är sannolikt att
driftsäkerheten beträffande kondensatoranläggningen kommer att bliva
tillfredsställande, men har ännu ej någon på längre tid byggd
praktisk erfarenhet härom vunnits.


Fig. 5. Anläggningen vid österby bruk: kopplingsschema.

Ugnen.

Själva smältugnen är som bekant utformad såsom en degel, vilken
omgives av primärspolen i form av en cylinder. De tidigare ugnarna äro
konstruerade för luftkylning, medan de senast utförda äro försedda med
vattenkylning, utförd på så sätt, att ledaren består av ett ovalt
kopparrör, som genomströmmas av vatten. Kylvattenmängden uppgår vid en 180
kW ugn till 20 liter per minut, och vattnet måste på grund av det stora
motståndet levereras med tämligen högt tryck, 6–8 atm. Särskild
pumpanläggning måste i vanliga fall anordnas, försedd med automatisk
till- och frånslagning samt med termometrar och manometrar för kontroll.

Konstruktionen av degeln har vållat stora svårigheter, men Hirsch
Kupfer- & Messingwerke, som levererat de hittills i Sverige
byggda större högfrekvensugnarna, har lancerat en
metod, som medger en hög grad av förenkling. Konstruktionen anges
schematiskt å fig. 3.

Mellan en cylinder av stål och spolen, som på insidan beklädes med ett
lager av asbestpapp, instampas en massa av kvartsit med någon tillsats
av borsyra. Själva spolen utgör således yttre delen av degeln och tjänar
såsom stöd för stampmassan. Isolationen mellan lindningsvarven
utgöres av glimmer. En dylik degel, som i tillverkning kostar 30 à 40 kr., håller
35–40 charger. I Amerika har använts en massa av magnesit, som lagas
var 20:de charge med aluminiumoxid, och en sådan degel påstås hålla upp
till 200 à 250 charger.

Vid påsläppning av strömmen smälter cylindern och sintrar samtidigt
massan, som sålunda får bilda själva degeln.

Den cylindriska formen av spolen kan även utbytas mot en flat form,
inlagd i bottnen. Ingenjör Rennerfelt har erhållit patent på en dylik
anordning, vilken schematiskt även visas å fig. 3. Fördelen med denna anordning
skulle vara, att den underlättar användandet av basisk infodring,
då sidoväggarna kunna göras huru tjocka som helst och muras med basiskt
tegel. Likaså skulle kanske trefasström i Scott’s
koppling lättare kunna komma till användning.


Fig. 6. Anläggningen vid österby bruk: plan och sektioner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>