Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 67 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1931 - A. Ritzler: Regulatorer av reostattyp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Schematisk anordning av Thoma-regulator.
A = generator, B = reostat, C = servomotor, D =
oljepump, E = huvudventil, F = manövermagnet.

förställning av magnetiseringen stiger
generatorspänningen. Spänningsreläets ankare rör sig uppåt,
förhindrar vidare tillopp av olja till servomotorn, som
stannar. Så snart spänningen har nått sitt
normalvärde, kommer följaktligen ankaret och ventilen att
intaga mittläge, och regleringsförloppet upphör.

Med det utförande av regulatorn, som här
beskrivits, skulle den emellertid knappast vara praktiskt
användbar, enär regleringsförloppet avbrytes först
sedan spänningen nått sitt normal var de. Härvid har
dock regulatorn intagit ett läge, som svarar mot en
mycket högre spänning än normalspänningen.
Pendling skulle alltså bliva följden. För att förhindra
detta men ändå erhålla snabb reglering har
regulatorn försetts med återföring, och för att dessutom
reducera de dynamiska återföringskrafterna hos oljan
till ett minimum och upphäva servomotorns
friktionsmotstånd har huvudventilen, som påverkas av
tryckolja från en egen liten pump enligt fig. 3 a, försetts
med förstyrning a. Från denna pump tryckes oljan
genom det ringformiga rummet b, genom



Fig. 3 a. Huvudventil. Fig. 3 b. Återföringsanordning.

kärnborrningen d i huvudventilen och upp till öppningen
f. Huvudventilen påverkas således å ena sidan av
oljetrycket i det ringformiga rummet b, å andra
sidan av den underifrån verkande fjäderkraften. Om
dessa båda krafter hålla varandra i jämvikt, så är
huvudventilen i vila, men om spänningen av en eller
annan orsak sjunker, så sjunker även ankaret
och därmed också huvudventilen. Härigenom
förminskas öppningen f, och trycket i b stiger, så
att huvudventilen rör sig nedåt, ända till dess
öppningen vid f antager samma värde som tidigare.
Huvudventilen följer på grund härav förstyvningens
rörelse.

För att kompensera friktionskrafterna i
huvudventil och f or styrning befinner sig huvudventilen i
ständig vridrörelse.

Återföringsanordningen framgår närmare av fig. 3 b.
En genom ett kugghjul driven axel förställes i
höjdled, då den på servomotoraxeln anbragta nockskivan
påverkar den vid axeln fastade brickan med fjäder.
Axeln uppbär en hylsa med en kolv, som tjänstgör
som oljebronis och i sin tur står i förbindelse med
magnetankaret över en plattfjäder.

Hjulet e kan antingen vara fästat på
servomotoraxeln, om servomotorn är utförd som kapselventil, eller
å reostataxeln. Då hjulet e vrider sig, påverkas även
återföringsaxeln c genom nockskivan d. Axeln höjes
liksom även hylsan f och således också ventilen,
vilken senare under inflytande av plattfjädern g
återföres till sitt ursprungliga läge.

Om exempelvis spänningen sjunker, så sjunker
ankaret i och föranleder en viss förställning av
servomotorn åt vänster utöver jämviktsläget enligt fig. 2.
Härvid höjes emellertid hylsan, och plattfjädern söker
höja ankaret, motsvarande spänningsminskningen. Då
emellertid denna kraft är relativt liten i förhållande
till den av spänningen utövade kraften på magneten
och den av servomotorn utövade kraften på
magnetmotståndet, har den i början av regleringsförloppet
ingen verkan. Den kommer till utlösning, först sedan
skillnaden mellan dessa båda huvudkrafter i det
närmaste utjämnats, dvs. då spänningen stigit tillräckligt
högt, och ankaret förmår regleringskolven att intaga
sitt jämviktsläge tidigare än annars skulle vara
fallet.

Thomaregulatorn, som impulsorgan betraktad,
arbetar mycket snabbt. Då regulatorn emellertid i och
för sig ej kan åstadkomma någon reglering utan som
alla indirekt verkande regulatorer måste kombineras
med ett magnetmotstånd, som på grund av sin massa
och konstruktion i övrigt ej kan tillåta en så snabb
reglering, som erfordras hos en modern
snabbregulator, kan impulsorganets regleringssnabbhet ej till
fullo utnyttjas.

Brown Boveris regulator.

Brown Boveris regulator är en direktverkande
snabbregulator av reostattyp. Den avviker från
övriga system dels genom att regleringsmotståndet är
inbyggt i regulatorn och dels genom den princip, efter
vilken regleringen sker. I sin ursprungliga form
bestod denna regulator av en likströmsmotor, som över
en kuggväxel påverkade en kontaktarm till en reostat.
Konstruktionen, som daterar sig från 1905 och som
huvudsakligen kom till användning vid tågbelysnings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>