Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1931 - A. Ritzler: Regulatorer av reostattyp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vars ena ände är fastsatt vid aluminiumtrumman,
medan den andra är förbunden med röraxeln. Den
senare uppbär dessutom återföringssegmentet, som
överför rörelsen från aluminiumtrumman till damp skivan.
Å huvudaxeln är vidare det tvärstycke, som uppbär
lagerstenarna till kontaktsektorerna, jämte
avspänningsfjädern n och huvudfjädern f fästad.
Då regulatorn är inkopplad, motverkas det av det
elektriska fältet alstrade vridmomentet i
aluminiumtrumman av momentet från huvudfjädern f på så sätt,
att det elektriska momentet och fjädermomentet
genom lämplig spänning av huvudfjädern medelst
arreteringsskruven r hålla varandra i jämvikt, då
vridsystemet befinner sig mellan sina båda ändlägen. Då
emellertid momentet hos en fjäder som bekant
tilltager med ökad vridningsvinkel, har regulatorn försetts
med en tillsatsfjäder n fästad över ett bågsegment på
huvudaxeln och så avpassad, att densamma
kompenserar det med den ökade vridningsvinkel ökade
momentet hos huvudfjädern. Därför kan, under
förutsättning att tillsatsfjädern n avpassas lämpligt, ett
konstant fjädermoment erhållas å vridsystemet vid
alla förekommande vridningsvinklar. En dylik
regulator benämnes astatisk till skillnad från en
regulator, där fjädermomentet ej är fullt kompenserat över
hela arbetsområdet, vilken senare regulator kallas
statisk.
Det kan då synas, som om en statisk regulator, dvs.
en regulator med svag shuntkarakteristik, ej skulle
kunna användas för reglering å konstant spänning,
emedan den på grund av statiken inreglerar på en
lägre spänning, då vridsystemet befinner sig i det
ena ändläget, än när detsamma befinner sig i det
andra ändläget. Denna differens kompenseras
emellertid genom en särskild strömtransformator, en s. k.
kompensationstranformator. På grund av det
konstruktiva utförande, som kännetecknar dessa
regulatorer och som ovan beskrivits, uppnås med desamma vid
en mycket liten ändring i det elektriska tillståndet en
synnerligen stor ändring av vridsystemet, en stor
ändring av regleringsmotståndet och därmed även en
stark överreglering. Denna överreglering, som är ett
ofrånkomligt villkor för en snabb reglering, skulle
emellertid utan den elastiska återföringen förorsaka
kontinuerliga pendlingar hos vridsystemet; Utan
särskild återföringsanordning skulle nämligen regulatorn
återreglera först efter det att strömmen nått sitt
jämviktsläge. Strömmen skulle då på grund av sin
tröghet stiga ytterligare och fortfarande komma efter
spänningen med en tid, svarande mot den elektriska
tidskonstanten. Om regleringshastigheten härvid
överstiger ett visst värde, uppstå lätt
pendlingsfenomen. En kompensering av detta genom dämpning
betyder minskad regleringshastighet. Det är därför
återföringens uppgift att förhindra pendlingar utan
att behöva reducera regleringshastigheten, vilket i
princip sker på följande sätt.
Inträder en ändring i det elektriska tillståndet och
följaktligen ett visst vridmoment påverkar
vridsystemet, verkar dämpskivan över dämpsegmentet i första
ögonblicket bromsande. En viss energi kommer därför
att upplagras i återföringsfjädern, en energi, som
kommer till utlösning, först då skillnaden mellan det
elektriska momentet och fjädermomentet i huvudfjädern
reducerats praktiskt taget till noll. Detta betyder, att
regulatorn ej återföres när strömmen nått jämviktsläge,
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
