Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5. Maj 1931
- Fjärrmätning och fjärrkontroll
- H. Fransén, E. Velander: Kraftverksmannens synpunkter på problemet om fjärrmätning och fjärrkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELEKTROTEKNIK
REDAKTÖR: JULIUS KÖRNER
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Fjärrmätning och fjärrkontroll. - Kraftverksmannens synpunkter på problemet om fjärrmätning
och fjärrkontroll, av H. Fransén och E. Velander. - Översikt av fjärrkontrollens tekniska hjälpmedel, av Edy
Velander. - Fjärrmätning och fjärrkontroll med hjälp av kommersiella svagströmsförbindelser, av S. Nordström.
- Fjärrmätning enligt Siemens’ impulsfrekvenssystem, av W. Hesselius. - Fjärrmanövrering enligt Brown
Boveri’s system, av F. Bigner. - Några av Asea utförda anläggningar för fjärrmätning och fjärrkontroll, av
C. Kiessling. - Fjärrmätning mellan omformarestationer Stockholm-Göteborg, av R. Edenius. - Några inom
vattenfallsstyrelsen utförda fjärrmätnings- och fjärrkontrollanläggningar, av R. Philipson. - Ett system för
avståndsmätning av mekaniska krafter, av F. Dahlgren. - Mätning och reglering enligt system Bloch, av O. Jöhnk.
- Enkel anordning för fjärrvisning av spänningsvariationer, av T. Hedin.
FJÄRRMÄTNING OCH FJÄRRKONTROLL.
Vid Svenska elektroingenjörsföreningens
ordinarie sammanträde den 20 februari 1931
diskuterades det för den moderna
kraftförsörjningen särskilt aktuella ämnet
"Fjärrmätning och fjärrkontroll". Med
utgångspunkt från de synpunkter och önskemål, som
omfattas av kraftverkens driftledning -
vilka klarställdes i ett inledande föredrag -
följde i ett andra föredrag en översikt av de
till buds stående tekniska hjälpmedlen.
Efter en kort framställning angående
möjligheterna för utnyttjande av kommersiella
svagströmsförbindelser lämnades slutligen
ett antal redogörelser för olika praktiserade
system, jämte dessas tillämpningar vid
utförda anläggningar.
I det följande ha sammanförts de
inledande föredragen av hrr Fransén,
Velander, Nordström, Hesselius och Philipson
såväl som de väsentligaste
diskussionsinläggen ordnade i syfte att lämna en
systematisk sammanfattning av det
behandlade ämnet.
KRAFTVERKSMANNENS SYNPUNKTER
PÅ PROBLEMET OM FJÄRRMÄTNING
OCH FJÄRRKONTROLL.
Av H. FRANSÉN och E. VELANDER.
Fjärrkontroll över relativt korta avstånd
förekommer ju numera inom snart sagt varje kraftstation
och varje kraftverk. Det har blivit standard, att
brytarna manövreras på elektrisk väg från ett
centralt kontrollrum och att de viktiga instrumenten
indikeras i samma kontrollrum, under det att
strömtransformatorerna äro uppställda ute i ställverket.
I den mån effekterna växte och framför allt när
de höga spänningarna kommo, blev det nödvändigt
att på detta sätt skilja ställverk och kontrollrum,
både ur säkerhetssynpunkt och därför att
anläggningarna fingo allt större utsträckning, så att personalen
ej längre kunde löpa omkring i ställverket för att
utföra kopplingarna. På samma sätt är det normalt
vid våra mera moderna vattenkraftstationer, att
valsar och luckor avståndsmanövreras på elektrisk väg,
och i regel har man också i kontrollrummet
avståndsindikering av luckornas läge och av
vattenstånden ovanför och nedanför stationen. I dessa fall
kunna avstånden ibland bli ganska stora,
åtminstone åtskilliga kilometer.
Det finns nog en liten distinktion i språkbruket
emellan avståndsmanövrering och fjärrmanövrering.
Man känner på sig, att det är distansen, som avgör
vilket ord man skall välja, men man vet inte precis
var gränsen går i kilometer räknat. Sådana mera
lokala manövrerings- och indikeringsanordningar,
som nyss antytts, kunna kanske innefattas i
begreppet "avståndskontroll", under det man med
"fjärrkontroll" menar liknande anordningar, där
överföring sker mellan två skilda stationer. Det är
den senare frågan som sysselsätter oss i dag.
Även inom "fjärrområdet" finns det en del
distinktioner. Först ha vi ett fall, där avståndet ännu är
måttligt, nämligen ett elektricitetsverk, som har
behov av att fjärrkontrollera sina understationer, dessa
må nu vara rena transformatorstationer eller
omformareverk. Något större bli avstånden vid ett
kraftverk, där man från en huvudstation fjärrmanövrerar
en eller flera drabantstationer. Avsevärt annorlunda
ligga förhållandena vid samkörning mellan relativt
självständiga kraftverk eller kraftsystem. I detta fall
bli avstånden ofta mycket stora, upp till 100-tals
kilometer. Dessa förenklade grundtyper ge naturligtvis
sedan en mängd mellanformer, särskilt vid
industriella kraftanläggningar och vid elektriska banor.
För enkelhetens skull kan man schematisera en
smula och skilja på elektricitetsverksfallet,
drabantverksfallet och samkörningsfallet.
Elektricitetsverksfallet.
Vid ett stort elektricitetsverk med flera
understationer och en högkvalificerad distribution, där
avbrott måste undvikas till varje pris, är det
framför allt de rena driftsynpunkterna, som betinga in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0081.html
