Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8. Aug. 1931
- S. Velander: Spänningsvariationernas inflytande på energiens värde
- Diskussion över ämnet spänningsreglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidsenhet. Vid 700 watt bleve motsvarande värde
5 %. Är nu energikostnaden 10 öre per kWh bleve
tidens värde 4 resp. 1/3 öre per timme. Sannolikt
värderas tiden mer.a, så att än större effekt vore
ekonomisk. Låt oss emellertid undersöka
spänningsvariationernas inverkan vid de värden på r som motsvara
dels 700 dels 1 000 watt!
Vi utgå från att c1p och t giva minimivärdet K.
För en viss ändring [DELTA]e av spänningen erhålles
följande samband. Den relativa effektändringen [DELTA]p/p
blir proportionell mot två gånger den relativa
spänningsändringen [DELTA]e/e. För känt [DELTA]p erhålles
[DELTA]t ur fig. 6. Energiens relativa värde blir för
måttliga variationer 1 - [DELTA]K/K, där [DELTA]K/K är den relativa kostnadsökningen för en ändring av effekten med
värdet [DELTA]p. Enligt de föregående ekvationerna blir
1 - [DELTA]K/K = 1 - [DELTA]p/p(1 + r) - [DELTA]t/t
För olika värden på [DELTA]e/e har nu beräknats energiens
relativa värde enligt förestående formel för dels
r = 0,05 dels r = 0,40 dvs. p = 700 resp. 1 000 watt.
De så erhållna värdena återgivas i fig. 7.
Endast undantagsvis torde tiden ha så litet värde,
att 700 watts-plattan är ekonomiskt motiverad.
Snarare synes som nämnt en större effekt än 1 000 watt
 |
| |
Fig. 7. Spänningsvariationernas inflytande på energiens värde vid
elektriska kokplattor för olika värden på effekten.
vara skälig. Vid större effekter torde emellertid
ökade anskaffningskostnader, minskad livslängd
m. m. behöva införas i kalkylen. Det torde därför
vara lämpligt att gå ut från förhållandena vid 1 000
watts-plattan, dvs. den heldragna kurvan i fig. 7.
Spänningsvariationerna ha således rätt måttlig
inverkan även på de direktverkande värmeapparaterna,
ehuru inverkan är mera ekonomiskt kännbar än för
motorerna.
Sammanfattning.
Den föregående utredningen visar, att
spänningsvariationernas förmåga att försämra energiens värde
är i hög grad beroende på det ändamål vartill den
elektriska energien användes. Vi utgå från, att
energien har sitt maximala värde vid normalspänningen,
vilket innebär, att anläggningen är ur ekonomisk
synpunkt lämpligt dimensionerad och anpassad för sin
uppgift vid normalspänningen. I så fall innebär såväl
en ökning som en minskning av spänningen en
försämring, således en sänkning av energiens värde.
Storleken av denna värdeminskning som funktion
av spänningsändringen framgår av kurvorna i fig.
3, 5 och 7. Den procentuella värdeminskningen växer
tydligen ined en potens större än ett. En analys av
de olika kurvorna ger god överensstämmelse för
po-tenserna 1,75 resp. 1,9 vid de heldragna kurvorna. Soin
en tillräckligt god approximation kan man dock
räkna med, att energiens procentuella värdeminskning
är lika med den procentuella spänningsändringen i
kvadrat multiplicerad med 1/4 för belysning, 1/20 för
kokplattor och ±/50 à 1/100 för motorer.
Alltjämt gäller således den gamla regeln, att
belysningen är det för spänningsvariationer känsligaste
förbrukningsområdet, även rent ekonomiskt sett. Å
andra sidan är den värdeförsämring av energien, som
måttliga spänningsvariationer medföra så literi, att
det icke lönar sig att kosta på allt för många procent
fördyring av anläggningarna enbart för
spänningsregleringens förbättrande.
DISKUSSION
ÖVER ÄMNET SPÄNNINGSREGLERING VID SVENSKA
ELEKTROINGENJÖRSFÖRENINGENS SAMMANTRÄDE DEN 20 MARS.
Professor S. Velander: De tre inledarnas fullständiga
och intressanta exposé över
spänningsregleringsprob-lemet har belyst denna fråga så allsidigt, att jag endast
har att understryka och tillägga något rörande
problemets ekonomiska sida.
Själva spänningsregleringsproblemet är så gott som
helt ett ekonomiskt problem. Detta påpekades av
ingenjör Jacobsson, men det är ett förhållande, som icke nog
kraftigt kan understrykas. Den elektriska energien
sjunker något i värde i den mån spänningsvariationerna
bli större. Värdeminskningen blir olika allt efter de
ändamål, vartill energien skall användas, men energien blir
långt ifrån värdelös åtminstone vid de
spänningsvariationer, varom här varit tal.
Man kan därför icke kosta på mera för
spänningsreglering än som motsvarar den därigenom åstadkomna
värdestegringen på grund av energiens högre kvalitet.
Detta medför, att man vid gles belastningstäthet har
mycket små möjligheter att lägga ned några kostnader
enbart på förbättring av spänningsregleringen. Men
därför måste man också vara mycket försiktig med
fastställande av normer för spänningsregleringen och måste
alltid ihågkomma de ekonomiska lagarna, som man icke
ostraffat kan sätta sig över.
Det är emellertid så, att spänningsregleringen i de
flesta fall hänger mycket intimt samman med det andra
stora ekonomiska problemet i kraftöverföringstekniken,
nämligen anläggningens dimensionering, så att
överföringskostnaden med hänsyn till anläggningskostnad
och förlustkostnad blir minimum. Vid ökad area på en
kraftledning växer anläggningskostnaden men minskas
förlusterna så som fig. l anger. Vid totalkostnadens
minimum ligger den mest ekonomiska arean för visst givet
effektbelopp. (Vid år för år stigande effektbelopp får
man räkna med de under hela ledningens livslängd
kapitaliserade kostnaderna.)
Tager man nu hänsyn även till värdet av bättre
spänningsreglering, så är det tydligt, att man bör flytta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:39 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0153.html
