- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Skeppsbyggnadskonst /
76

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

TEKNISK TIDSKRIFT

17 OKT. 1931

Fig. 2. Interiör av försöksanstalten i Hamburg.

flodprofiler inbyggas, och fartygsmodellerna kunna
alltså här släpas i sin rätta miljö.

Bassängerna äro inrymda i en hall av 22 m bredd
och 10 m fri höjd. Taket uppbäres av 54 st. bågar
av järnbalkar (se fig. l och 2), Vilka dessutom utgöra
stöd för väggarna, som äro av vanligt murverk.
Utefter båda långväggarna finnas fönster högst uppe
under taket.

Vattnet i bassängerna bytes aldrig, men ytan
"skummas" varje morgon ren från damm och olja.
Detta tillgår på följande sätt. En anordning,
bestående av på kant ställda bräder, ledbart förenade
medelst lädergångjärn, placeras tvärs över tanken.
Två man, en på vardera sidan av rännan, föra denna
apparat utefter hela tankens längd, så att de på
ytan befintliga dammpartiklarna skjutas ihop vid
bortre delen av rännan, där de lätt kunna avlägsnas.

Den stora hallen uppvärmes av ett nät av
kam-flänsrör, som upphettas med varmvatten från
värmeledningscentralen, som består av 10
Catena-ång-pannor, pump- och filtreringsanläggning.

Löpvagnarna.

Vid utförandet av släpförsök med fartygs- och
propellermodeller användas löpvagnar, på vilka
re-gistreringsinstrumenten äro monterade. H. S. V. A.
har två dylika vagnar, nämligen en större, som kan
köras utefter hela rännans längd (350 m), och en
mindre, som endast behärskar den smalare delen av
rännan. Dessutom finnes en sidosläpvagn, som vid
försök i lilla rännan hakas på den mindre löpvagnen.
Å fig. 2 synes den mindre vagnen med denna
sidosläpvagn fastmonterad.

Vagnarna äro byggda av prof il j ära, hopfogade
till fackverkskonstruktioner. Den stora vagnens
bredd är 17 m och längd 22 m. Den väger
inklusive apparatur 23 ton. Spårvidden är 16,6 m. Hjulen
äro av stålgjutgods med ekrar och utan flänsar.
Hjulaxlarna äro lagrade i kraftiga kullager.
Innanför hjulen äro kugghjul fastkilade på axlarna. Varje

hjul drives av en motor,
som vid l 300 v./min. ger
22 hk. Kugghjulen äro
pilkuggade. Vid maximal
hastighet (10 m/sek.) åtgå
alltså ca 90 hk. Hjulens
löpbanor hållas rena av
mot desamma fjädrande
metallborstar. På samma
sätt hålles rälsen fri från
damm o. d. genom en
fjädrande avstrykare.

Den mindre vagnen (se
fig. 2) har en spårvidd av
8,6 m och väger 13 ton,
inklusive instrument. Den
drives av två motorer å
22 hk vardera. Maximal
hastighet är 5 m/sek.

Vagnarna styras i sidled
av två par på ena rälsen
verkande styrrullar,
lagrade i mycket kraftiga
kullager, och placerade i
vagnens båda ändar.
Avvikelserna i sidled äro

omärkliga, men i vertikal led uppstå vid vissa
hastigheter vibrationer, i synnerhet hos den större vagnen.
Anledningen härtill är vagnens stora spårvidd, 16,6 m.
Vagnarna äro på ena övre sidan försedda med
galgar, som uppbära kontaktrullar, genom vilka den
för motorerna behövliga strömmen tillföres. (Se fig.
2, vänster.) Strömmen levereras av
ackumulatorbatterier. H. S. V. A. har två dylika anläggningar,
vardera på ca 900 amp.-tim. De laddas av en
omformare, som drives av en växelströmsgenerator för 380
volt. All elektrisk energi omformas från ingående
6 000 volt växelström till 380 volt växelström.

Vagnarna manövreras från en hytt, som är
uppförd ungefär vid mitten av hallen. Genom ljus- och
ljudsignaler meddelar sig mannen vid manövern med
personalen på vagnarna. När vagnen passerar
manöverhytten på återväg efter en körning, lämnas
uppgift på vilken hastighet, som önskas nästa
löpning. När vagnen är återförd till utgångsläget,
inställes vagnmotorfältets spänning på önskat värde.
När vagnpersonalen är färdig för körning, avges en
signal i visselpipa och vagnen sätter sig i rörelse.
Om löphastigheten växlas, avges från
manöverhytten en sirénsignal, när konstant hastighet
uppnåtts, varvid mätinstrumenten å vagnen ånyo sättas
i funktion. Vid ändarna av rännan finnas fasta
röda lampor så placerade, att de i vissa
kombinationer med en lampa å vagnen ange stoppgränsen.
Enligt uppgift kan vagnhastigheten inställas så
noggrant, att felen icke uppgå till mer än ± 0,005 m/sek.
Detta förhållande tillskrives dels träningen hos
mannen vid manövern, dels den voltmeter, som användes.
Den möjliggör nämligen mycket stor noggrannhet
vid avläsning, då dess diameter är ca l m, och l
volt representeras av ca 15 mm utslag av visaren.
Bromsning av vagnarna sker i allmänhet genom
minskning av spänningen i vagnmotorfälten, men
vid högre farter tillgripes även mekanisk bromsning.
Principen för denna är att vid ett visst läge av
vagnen lösgöras . bromsklotsar, som gripa tag om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931s/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free