Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 JULI 1931
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
99
tydande indirekta besparingarna äro påfallande.
Värdet av den ökade bekvämligheten och trevnaden i
hemmen, som ett mjukt vatten medför, bör - ehuru
det icke kan uttryckas i pengar - ej heller
glömmas i detta sammanhang.
Mot ovanstående beräkning ligger den
invändningen nära till hands, att i samhällen med hårt
vatten en del av vattnet redan mjukgöres i
lokalanläggningar, t. e. i tvättinrättningar, hotell,
fabriker, de burgna hemmen osv., och att därför vinsten
av en allmän avhårdning av vattenledningsvattnet
icke är så stor som den ovan beräknade.
Avhårdning i dylika lokalanläggningar kostar emellertid, på
grund av en ofta över 20 ggr så hög
anläggningskostnad (förorsakad framförallt av att de måste
dimensioneras för den lokala spetsbelastningen samt hava
högre specifik anläggningskostnad), högre
kemikalieförbrukning, kemikaliepriser och
reparationskostnader m. m., 5-20 ggr så mycket som i en för hela
samhället gemensam anläggning.
I samhällen med hårt vatten är det ganska
vanligt, att för många ändamål inom hemmen mjukt
ytvatten tages från någon bäck, damm e. dyl.
Förbrukningen av vattenledningsvatten motarbetas
därigenom, varjämte användningen av ytvattnet medför
en viss risk för infektion. Även ur denna synpunkt
bör sålunda för hög hårdhet undvikas.
Emedan avhårdning av vatten medför en höjning
av vattenavgiften, som är direkt kännbar, men
be-sparingarn,a, som uppstå, ej äro lika lätt påvisbara,
bör tillkomsten av en avhårdningsanläggning
föregås av upplysningsverksamhet, så att de enskilda
vattenförbrukarna bliva övertygade även om
avhård-nirigens indirekta ekonomiska fördelar.
Åt spörsmålet om avhårdning av vatten kommer
säkerligen i framtiden att ägnas mera
uppmärksamhet än hittills. Användning av hårt vatten är ett
stort slöseri och försvårar i hög grad arbetet i
hemmen. Goda och ekonomiska metoder finnas för
hårdhetens avlägsnande, och de borde därför komma till
användning. Det torde finnas få kommunala
kapitalinvesteringar, vilka i likhet med en
avhårdningsanläggning lämna ett så stort årligt vinstöverskott,
att de betala anläggningskostnaden inom ett fåtal år.
Litteratur.
Kl Socialstyrelsen.
Levnadskostnaderna omkring år 1923, Stockholm 1929.
Journal of the American Water Works Association, Boston,
Mass., U. S. A.
STROUT, G. S.: Softening of Public Water Supplies. Dec. 1924.
THOMPSON, R. E.: Water Hardness, its Effects and its
Removal. Oct. 1928.
HUGHES, W. J., CRANE, H. B. : Trends in Municipal Zeolite
Water Softening-. Jan. 1930.
MCDONNEL, R. E.: Taking Hardness out of Water. Febr.
1930.
WOLMAN, A., DONALDSON, W., ENSLOW, L. H. : Recent Pro-
gress in the Art of Water Treatment. Sept. 1930.
Engineering News-Record, New York, N. Y., U. S. A.
HOOVER, C. P.: Progress and Trends in Water Softening.
May 1930.
Water Works & Sewerage, Chicago, 111., U. S. A.
CRANE, H. B.: Zeolite Water Softening for Municipal
Purposes. Febr. 1930.
HOOVER, C. P.: Maintaining Chemical Balance to Resist
Corrosion. Aug. 1930.
NOTISER
Ytsprickor hos betonggator och deras bekämpande
behandlas av dr FRITZ EMPERGER i Schweizerische
Bauzei-tung, band 97, nr 12, varur följande är hämtat. Alla
sprickor, såväl de hårfina som även de större, hava sin
orsak i det i dag allmänt brukliga byggnadssättet för
betonggator, nämligen så att plattan bildar en enhet med
underlaget. Den är sålunda tvungen att följa med
undergrundens rörelser och kan icke utföra de
längdförändringar, som erfordras för att den skall bibehålla sig
spänningslös.
Betonggatorna bestå av fyra väsentligen skilda
byggnadslager: 1) byggnadsgrunden, 2) lager av vältad
makadam, 3) betongbottenlager och 4) ytlager. Dessa lager
bilda ett enhetligt helt, eftersom mellan deras
berörings-ytor icke finnas några anordningar som skilja dem från
varandra. Särskilt de båda betonglagren utföras så, att
beröringsytorna intimt sammanbindas.
Vid det å kontinenten vanliga utförandesättet ökar
man sambandet mellan ytlagret och betongbottenlagret i
plattans båda ändar i närheten av fogarna. I fig. l visas
en sådan anordning i den med B-B betecknade
längdgenomskärningen. Nu är det emellertid just mellan dessa
båda lager icke blott en stor materialteknisk skillnad,
som kommer till uttryck i krympningen, utan också ett
helt olikartat inflytande genom temperatur och
fuktighet på sådant sätt, att dessa båda lagers
formförändringar äro synnerligen olika. Krympningsgraden
motsvarar en temperaturskillnad av 30° mellan de båda
lagren. Därvid bortses från inflytelser av
undergrunden själv, som i synnerhet vid lerigt material göra sig
starkt gällande, och draga endast i räkning skillnaden
mellan de med 2) och 3) betecknade lagren å ena sidan
och å andra sidan ytlagret. Skillnaden mellan dessa
lager karakteriseras tillräckligt genom en
temperaturdifferens av 30°.
En så olika volymförändring måste medföra
betydande skjuvspänningar vid beröringsytorna, o<ch detta
så mycket mera som en jämn förbindning icke
föreligger utan krafterna hopa sig på godtyckliga ställen. Till
och med om vi bortse från denna oregelbundenhet
uppnäs skjuvspänningar om 70 kg/cm2, i varje fall mycket
mer än betongen är i stånd att motstå. Man måste alltså
antaga att ytlagret spricker och att detta betyder början
till fortplantningen av ytsprickor, som därefter utsättas
för de statiska krafternas spel.
En betonggatubeläggning kan blott motstå de statiska
och eljest normala påkänningarna, då den är fri från
extra spänningar. Den första och viktigaste
förutsättningen för en sprickfri betonggata är därför, att sam
manhanget mellan betongbottenlagret ’och ytlagret
elimineras. Om ytlagret vilar på ett skiljande mellanlägg, så
äro t. o. m. stora rörelser och sprickor i bottenlagret så
ofarliga att armering av ytlagret synes överflödig. Det
återstår då endast den frågan, om genom en sådan
uppdelning även de sprickor utebliva, som härröra från
ma-terialspänningar, och huru detta mellanlägg
ändamålsen-ligast ’och utan stora kostnader kan utbildas.
Denna uppfattning är icke i och för sig ny, men man
har hittills använt sig av mindre lämpliga medel. Man
har t. e. vid försöksvägar tillämpat en metod med ett 5
mm tjockt lerlager och erhållit ett friktionsfritt glidlager
(se Probleme des Betonstrassebaues, av Probst och
Brandt, Berlin 1928, sid. 168). Nu uppför sig emellertid
leran på ett helt olika sätt vid olika fuktighetsgrad: i
vått tillstånd är den så flytande, att den tränger in i
porerna på betongunderlagret, varemot den i uttorkat
tillstånd sammandrager sig under sprickbildning. Det
saknas i nämnda beskrivning uppgifter om, vilka
anordningar som vidtagits för att hindra ytlagrets
cementvälling att intränga i leran och vidare att hindra förskjut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
