Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?.6 SEPT. 1931
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
115
derna äro även ganska dyrbara i drift, varför de
numera knappast komma i fråga vid nyanläggningar.
De olika biologiska förfaringssätten grunda sig
alla på principen om tillförsel av syre till
avloppsvattnet i sådan grad, att lösta, organiska föroreningar
oxideras och utfällas ur vattnet i form av ett flockigt
slam, som lätt låter avsätta sig. Oxideringen
åstadkommes under medverkan av aeroba bakterier, dvs
sådana, som kräva syre för sin existens och utveckling.
Processen är alltså densamma, som äger rum vid
självreningen i ett vattendrag, men då den i
sistnämnda fall kan taga dagar och veckor i anspråk, kan
processen vid den bästa metoden -
aktiverat-slam-metoden - vara avslutad efter 4 till 6 timmar.
Det på biologisk väg renade vattnet är fullt klart
och färglöst samt innehåller praktiskt taget inga
organiska föroreningar utan endast lösta, oorganiska
salter - huvudsakligen koksalt (NaCl) samt kalcium
och magnesiumsalter - vilka vanligen såsom ovan
nämnts icke betraktas som skadliga föroreningar.
De mest karakteristiska av de många biologiska
reningsförfarandena äro följande fyra:
Nr 1. Ängsbevattning’, som t. e. användes i mycket
stor utsträckning i Berlin, men som tar kolossala
arealer i anspråk. Berlin måste därför också nu
överge detta förfaringssätt och övergå till
aktiverat-slam-metoden.
Nr 2. Vid metoden med fiskdammar, använd i
Munchen, utspädes kloakvattnet med så mycket friskt
syrerikt vatten i stora grunda bassänger, att ett rikt
växt- och djurliv uppstår. De lägsta organismerna
bidraga till utfällning av de i avloppsvattnet lösta
föroreningarna och tjäna till föda åt högre
organismer, som i sin tur förtäras av ännu högre. Genom
odling av karp, foreller och ankor erhållas goda
inkomster på rörelsen.
Nr 3. Droppfiltrering förekommer i stor skala i
Glasgow och en mångfald andra platser, särskilt i
England och Skottland. Det mekaniskt och delvis
kemiskt renade vattnet utledes i fina strålar över filtret,
bestående av en l-4 m hög anhopning av sten eller
vanligast slagg. Vid droppandet genom det luftrika
filtret syrsattes avloppsvattnet, och på filterstyckena
bildas en slemmig hinna, som innehåller de för den
biologiska reningsprocessen nödvändiga bakterierna.
AvaåU-
ninq^ -bassånq
Lutnings ~ basådncj.
\ ––- j tf/arbassånc/. \
t
Råt-kam-mare.
V AJerqånqss/am, J
ZJfrtjtfnat a/am.
Fig. 3. Schema över aktiverat-slam-metoden.
Nr 4. Aktiverat-slam-metoden, först tillämpad i
Ruhr distriktet användes nu på många platser i
Europa och Amerika. Principen för denna metod
(fig. 3) är att kloakvattnet, sedan det mekaniskt
renats i en avsättningsbassäng, blir behandlat under
4-12 timmar med luft och aktiverat slam i en s. k.
luftningsbassäng, varefter vattnet får klarna i en
klarbassäng, dar det utfällda flockiga slammet får
avsätta sig, medan det renade vattnet avrinner över ett
fckibord fullt klart och rent. Det i klarbassängen av-
–––-u____ gsqr.–-
2Sgr– <JJprU-/^.yyr-
- o/ösfQ <jrr?rferr -
\m
- ’6ofQ Q
-/00<yfT fafa/mcinycf föröke f?/
––––––––––––ISO gr f rå m n
n
df’o/oy/sA när? i ny.
fåromrf/ngar
v topps kX7///?e/ kvar*-
nr
Fig. 4. Reningsmetodernas effektivitet.
satta slammet innehåller de vid den biologiska
reningsprocessen aktiva bakterierna i koncentrerad
form, varför större delen av detta såsom "aktiverat
slam" återpumpas till luftningsbassängens inlopp för
att i denna verksamt bidraga till den biologiska
processens genomförande.
Frågan om mängden av de olika föroreningarna i
ett normalt avloppsvatten samt i vad mån dessa
kunna avlägsnas medelst de olika reningsmetoderna
klargöres på ett överskådligt sätt av dessa 3 diagram
(fig. 4), som upprättats av dr-ing. M. Priiss i Essen.
De främmande ämnena angivas i gram torrsubstans
per person och dygn och utgöra sammanlagt i
medeltal 150 gram. Härav äro omkring hälften eller 75
gram i vattnet olösta ämnen, varav 30 % oorganiska
och 70 % organiska och andra hälften således i
vattnet lösta ämnen, varav 25 gram organiska och 50
gram oorganiska. De egentliga smutsämnena
utgöras av alla olösta partiklar och de lösta organiska
ämnena och uppgå till 100 gram. Av de olösta
betraktas 2/3 som avsättbara, medan ±/3 äro icke
avsättbara beståndsdelar.
Av mellersta diagrammet framgår, huru man med
en god mekanisk rening kan borttaga 47,5 gram
avsättbara föroreningar eller 95 % av alla sådana och
att det i huvudsak endast kvarstår icke avsättbara
och i vattnet lösta ämnen.
Med biologisk rening kan såsom nedersta
diagrammet visar ytterligare borttagas 47,5 gram
föroreningar, så att det i verkligheten återstår blott 5 gram
eller 5 % av de egentliga smutsämnena i
avloppsvattnet. Reningen är praktiskt taget fullständig.
Kostnaderna för anläggning och drift av en fullständig
biologisk reningsanläggning äro betydande, varför
man använder sig av densamma endast på sådana
platser, där förhållandena oundgängligen kräva det.
I de flesta fall kan man med fullt tillfredsställande
resultat nöja sig med en god mekanisk rening.
Ännu vid 1860-talets början funnos inga
underjordiska avloppsledningar i Stockholm, utan
smutsvattnet fick - till stort obehag för invånarna - avrinna
till vattendraget i diken och rännstenar, öppna eller
ibland övertäckta med plank. År 1866 framlade
dåvarande chefen för Stockholms vattenledning, över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
