Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
TEKNISK TIDSKRIFT
26 SEPT. 1931
LITTERATUR
Zur Wasserwirtschaft des Wäggital, av O. LUTSCHG,
Wissenschaftlicher Beitrag zum Bericht der Bauleitung:
Das Kraftwerk Wäggital. 1930.
I detta arbete ger oss den bekante schweiziske
hydro-logen dr O. Liitschg en redogörelse för sina
hittillsvarande och planerade hydrologiska forskningar i
Wäggi-dalen. Detta sker i samband med ett av kraftverket med
anledning av dettas färdigblivande utgivet arbete. Dr
Liitschgs mönstergilla arbete i intimt samarbete med
den schweiziska vattenkraftindustrien förtjänar också i
Sverige att uppmärksammas. Bland hans föregående
arbeten erinrar jag om hans monografi över Märjelensjön
och hans omfattande studier över nederbörd och
avrinning i’ Mattmarkområdet i Wallis.
Arbetet börjar med en geografisk-geologisk
beskrivning av området, som är beläget i omedelbar närhet av
Ztirichsjön samt tillhör den föralpina zonen med strödda
boplatser, stora skogar och ängsmarker. Området
sträcker sig från det 2 300 m höga Fluh- och
Muttribergmas-sivet i söder mot norr och har formen av ett
hjärt-liknande blad, vars skaft utgör mynningsområdet vid
Ziirichsjön. Det utgöres av tre partier: inre Wäggidalen,
som med en trång klyfta står i förbindelse med yttre
Wäggidalen, i sin tur med en 4 km lång kanjondal
förbunden med Marchslätten närmast Ziirichsjön. Numera
har man meddelst en dalspärrning i förstnämnda klyfta
förvandlat det inre flacka dalbäckenet, en gammal
igenslammad sjöbotten, i en ungefär 4 km lång, 0,6 km bred
sjö, rymmande 147,4 mill. m3. Tillflödena till Wäggiån,
som avvattnar detta område, hava djupt nedskurna
dalar och kraftig lutning samt medföra väldiga slammassor.
Området är hydrologiskt så tillvida något obestämt, att
smärre partier inom och utom den topografiska
vatten-delaren avvattnas på andra sidan denna. Storleken av
dessa områden har noga fastställts genom
hydrogeolo-giska undersökningar, varav det framgått, att 1,45 km2
inom den topografiska vattendelaren avvattnas åt annat
håll, men 3, is km2 utom denna avvattnas till området.
Delvis består dettas berggrund av kalksten med stor
genomsläpplighet, varför karstbildningar och betydande
källor förekomma, vilkas dräneringsförhållanden
ingående studerats. De vattendelande höjderna äro mycket
lägre i väster än i öster, varigenom västvindarna få
lättare tillträde till området men där måste avge sin
fuktighet i stor utsträckning, vilket trycker sin prägel på
nederbörden.
Därefter följer redogörelsen för de klimatiska
förhållandena, värme, nederbörd, fuktighet och vindar.
Området är beläget i den föralpina, på sjöar rika zon med
starka föhnverkningar. Lokala klimatinflytelser äro av
den största betydelse. I värmehänseende utmärkes
området av stora temperaturväxlingar, häftiga omslag,
korta, skarpa köldperioder, avlösta av på föhnvindar
beroende värmeinbrott. Nederbördsförhållandena hava
varit föremål för särskilt omfattande observationer vid
ej mindre än 36 stationer, vid vilkas förläggande man
strävat efter ett så vitt möjligt naturligt skyddat läge
ävensom använt vindskyddsanordningar,. Av stationerna
voro 6 vanliga med daglig tillsyn, de övriga utrustade
med Mougin-totalisatorer.
Förf. redogör därpå för avrinningsförhållandena.
Karakteristiskt är, att glaciärer saknas, så att
snösmältningen upphör redan i juni, och den rikliga
vattentillgången i juli och augusti beror på stor sommarnederbörd.
Maj har genom snösmältningen den största avrinningen
med i medeltal 136 l per sek. och km2, januari den
minsta med 24. I genomsnitt avrinner under
vinterhalvåret 25 %, under sommarhalvåret 75 %. l årsmedium
utgör avrinningen 65,5 l/sek, och km2 (2 073 mm).
Farliga högvatten inträffa ej blott genom häftig
snösmältning, utan även efter riklig nederbörd om sommaren,
men faran för dylika har minskats genom
dalspärrningen. Vid behandlingen av vattenhushållningen, för
vilken givetvis magasineringen i dalspärrningen spelar
en stor roll, tar förf. även hänsyn till och söker uppskatta
magasineringen i skogs- och grusmarkerna. För inre
Wäggidalen finner han i medeltal för perioden 1925-28
en nederbördshöjd av 2 432 mm, en avrinning av 2 136
mm, dvs. en avrinningskoefficient av 88 %, samt en
avdunstning av 309 mm. För de tre åren finner man ett
samband mellan nederbörd och avdunstning av den
natur, att avdunstningen avtar med ökande nederbörd. För
de vidare undersökningarna häröver anser förf. av
synnerlig betydelse, dels att bestämma snöns utbredning,
tjocklek och täthet, dels vattenmagasineringen i marken.
I ett tillägg behandlar förf. år 1928-29, ävensom
några undersökningar över vattenhalten i ängsmarker i
inre Wäggidalen "och över genom vinden transporterade,
i nederbördsmätarna uppsamlade stoftmängder. För
sistnämnda hydrologiska år finner man en nederbörd av
l 985 mm, en avrinning av l 711 mm och en avunstning
(med hänsyn tagen till magasineringsförhållandena) av
324 mm, varigenom det förut refererade sambandet
mellan nederbörd och avdunstning skulle undergå en ej
obetydlig förändring. För bestämning av
vattenmagasineringen hava markprov tagits från O-10 cm djup och
vattenhalten bestämts för den 27–30 september 1929.
Såväl dessa som stoftmängdsundersökningarna befinna sig
emellertid ännu på ett förberedande stadium.
Av denna resumé av dr Liitschgs nya arbete torde det
hava framgått, av vilken stor betydelse en dylik
minutiös utforskning av smärre hydrologiska områden är.
Att den är förbunden med många vanskligheter är
självklart, men förf. hör till dem, för vilka svårigheter äro
till för att övervinnas, och han hyser en bergfast
övertygelse, att genom tillräckligt sorgfälliga undersökningar
i naturen det skall och måste gå att lösa de många
problemen inom vattenhushållningen med deras stora
betydelse för industri, skogshushållning och jordbruk.
Axel Wallén.
Erdwiderstand unter dem Einfluss von Seitenwänden
av dr-ing. EUGEN JAEGER, Verlag Wilhelm Brast £ Sohn,
Berlin 1931. Pris häftad, 38 sidor med 10 fig., RM 5: 60.
Den allmänna jordtrycksteorien utgår som bekant vid
beräkning av exempelvis stödjemurar från i
horisontalsektion plana glidytor, varvid inverkan av sidoväggar
o. d. försummas. I det föreliggande arbetet framhäves
vikten av, att man, åtminstone vid modellförsök för
teoriens verifierande, tager hänsyn till friktionen mot
sidoväggarna.
Författaren behandlar och härleder formler speciellt
för det passiva jordtrycket. Han baserar sina
härledningar på en modifierad glidyta bestående av tvenne
delar, av vilka den mellersta är opåverkad, under det
att de tvenne sidodelarna äro påverkade av friktionen
mot sidoväggarna.
Av särskilt intresse äro de angivna värdena å
friktionen mellan sand och massiva kroppar. I anslutning
till av andra forskare erhållna resultat meddelar
författaren i ett antal tabeller friktionsvärden erhållna vid
försök i "Versuchsanstalt fur Grundbau und Wasserbau"
vid tekniska högskolan i Hannover. Dylika försök
anordnade på vetenskaplig grund måste hälsas med
tillfredsställelse icke minst på grund av deras praktiska
betydelse för beräkningen av tvärspånter, grundläggning
av dammar och andra byggnadsverk, där friktionen
spelar en betydande roll.
P. W. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
