- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen /
38

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 23 jan. 1932 - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren - Svetsningsmaskinernas egenskaper och användningsmöjligheter, av Paul Wiessner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gammastrålar genom bombardement av beryllium med
alfastrålar, vilka närma sig den kosmiska strålningen.
Därvid bildades under energiavgivning kolpartiklar
ur beryllium. (Science, Supplement 1931, h. 1 925, s. 10.)

Fotoelektriska celler ha utvecklats för en hel del
olika ändamål, såsom för automatisk start och
bromsning av motorer, kontroll av trådtjocklek vid
tråddragning, för räkneapparater m. m. En typ
reagerar för ljusintensiteten, en annan för färgen ända från
ultraviolett till infrarött. Thyratronrören ha
bidragit till användning av fotoceller, enär de
behärska jämförelsevis kraftiga strömmar utan reläer.
(The Iron Age 1931 II, h. 19, s. 1 170.)

Lincoln Electric Co. har gjort undersökning med
kolelektroder och skyddad ljusbåge rörande olika
stålsorters svetsbarhet och finner att känsligheten
för aluminium är särskilt stor, i det att vid
svetsningen den förut fint fördelade aluminiumlösningen
bildar stora droppar, som resultera i hål i
svetsfogen. Även kisel- och manganhalten bör hållas
låg. Man bör vara noga med reduktionsmedlen, så
att ej överskott uppstår. Toleransen bör vara för
mangan ±0,1 %, för kisel ±0,015 % och för
aluminium ±0,01 %. (Electrical World 1931 II, h. 18,
s. 786.) Svetsning av rostfritt stål (18 % Cr, 8 %
Ni) gör framsteg. Vid acetylensvetsning måste man
använda reducerande låga. Elektrosvetsning med
kort ljusbåge föredrages vid plåttjocklekar ned till
2 mm, varefter gassvetsning är att föredraga.
Förvärmnmg kan i vissa fall vara fördelaktigt.
Glödgning till 1 000° med åtföljande hastig avkylning
rekommenderas, om materialet utsatts för 550–700°,
men ställes i beroende av arbetsstyckets användning.
Ford producerar per dag 15 000 trycksvetsade
strålkastarringar av rostfritt stål. (The Iron Age 1931
II, h. 20, s. 1 376.) Automatisk kolbågsvetsning har
kommit till användning vid kantsvetsning och
stumsvetsning, då ringa eller inget tillsatsmaterial
förekommer. AEG har konstruerat en automatisk
svetsapparat, där ljusbågen hålles vid konstant
svetsverkan. Den består av en övre del, i vilken en
trefas kortslutsmotor jämte drivanordning och
koppling för reglering av kolet och tillsatstråden befinner
sig, samt en undre del med skyddsskärm, spiral för
strömtillförsel m. m. Apparaten är delvis
vattenkyld. (AEG-Mitteilungen 1931, h. 11, s. 656.)
General Electric har levererat 7 st. 60 tons
dieselelektriska lokomotiv för 300 hk, vilka helt och hållet
sakna nitar. Hela korgen och underredet äro
uteslutande elektrosvetsade med tjockt beklädda
elektroder. (Journal of American Welding Society 1931,
h. 11, s. 7.) I marken nedbäddad räls, såsom för
spårvägar, hava länge förlagts med svetsade
skenskarvar. Staden Brandenburg har gjort försök med
frilagd räls på träsyllar och därvid funnit att i
svetsade längder om 400 à 500 m bliva
årskostnaderna desamma som med vanliga rälsskarvar.
Livslängden är hos vanlig räls kortare liksom även
slitaget hos den rullande materielen blir mindre med
användning av svetsade skarvar. (Verkehrstechnik
1931, h. 50, s. 597.)                         Frithiof Holmgren.

SVETSNINGSMASKINERNAS EGENSKAPER OCH
ANVÄNDNINGSMÖJLIGHETER.

Av dipl.-ing. Paul Wiessner.


Vid alla svetsningsmaskiner inledes svetsningsförloppet
genom en kortslutning, som åstadkommes genom att
man berör arbetsstycket med elektroden. I många fall
måste maskinerna utsättas for väder och vind, och
vidare måste de kunna användas så gott som utan tillsyn.
Allt detta gör, att de i varje tekniskt hänseende måste
fylla högt ställda anspråk. Därjämte är givetvis
ekonomien bestämmande för maskinens användbarhet.

Vid svetsningsomformare, avsedda för en enda
svetsare, göra sig belastningsändringarna särskilt starkt
märkbara. Det oaktat ställer sig bruket av dessa
maskiner stundom mycket fördelaktigt. I den ljusbåge,
som alstras av dessa med pulserande likström arbetande
maskiner, är energifördelningen mycket oregelbunden,
beroende på fördelningen av spänningsfallet. Detta är
störst vid pluspolen, något mindre vid minuspolen och
allra minst i själva bågen. Emedan det fordras mindre
energi för nedsmältning av elektroden än av själva
arbetsstycket, väljer man i allmänhet det senare till
pluspol. Svetsningsgeneratorerna dimensioneras så, att
tomgångsspänningen blir jämförelsevis hög utan att dock
antaga skadliga värden, och vidare så, att alltför hög
kortslutningsströmstyrka förhindras, enär eljest
elektrodmaterialet skulle kunna sprängas sönder
explosionsartat. Icke heller får ljusbågen bliva för lång, enär
i sådant fall luften får större möjlighet att angripa den
flytande metallen i svetsen. Dessutom skola generatorerna
äga en god dynamisk karakteristik, dvs. den starka
kortslutningsströmmen vid tandningen skall hastigt
kunna reduceras till den kontinuerliga kortslutningsströmmens
värde. Dessa generatorer äro separat
magnetiserade; genom fältets reglering kunna önskade
spänningar och strömstyrkor erhållas hos
svetsningsströmmen. När ingen för magnetiseringen lämplig ström
finnes att tillgå, lämnas magnetiseringsströmmen av en
liten, med generatorn sammanbyggd matarmaskin.
Regulatorn förses med voltmeter och ampéremeter, så att
man ständigt skall kunna kontrollera, om
svetsningsströmmen har lämpligt värde. För specialändamål
tillverkas även fjärr-regulatorer, som kunna uppställas vid
svetsarens arbetsplats, vilket naturligtvis underlättar
svetsarens arbete. Trots högre anläggningskostnader
kan det stundom vara lämpligare att använda en maskin
för varje svetsare än att mata flera apparater från en
gemensam svetsningsgenerator. Detta framgår av det
följande.

Vid svetsningsomformare för en enda ljusbåge
nedgår tomgångsspänningen (tändspänningen) efter
ljusbågens tandning till den normala. Vid omformare för
flera ljusbågar är detta ej längre möjligt. För att de
olika svetsningsarbetarna ej skola störa varandra måste
maskinerna byggas för konstant spänning, vilken uppgår
till 2 à 3 gånger ljusbågsspänningen. Mellan maskinen
och elektroderna finnas förkopplingsmotstånd vilka
delvis tjäna till reglering och åstadkomma det
spänningsfall som erfordras för ljusbågen. Den del av maskinens
polspänning som överstiger tändspänningen täcker alltså
spänningsfallet i förkopplingsmotståndet. De härvid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free