Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 23 jan. 1932 - Notiser - Vattenfallsstyrelsen föreslår organisationsförändring - De enskilda järnvägarna i Sverige år 1931 - Hamnar och farleder under år 1931 - Svenska elektricitetsverksföreningens statistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vattenfallsstyrelsen föreslår organisationsförändring.
Vattenfallsstyrelsen föreslår i skrivelse till regeringen,
att driftskontoret utbrytes från kraftverksbyråns
förvaltningsavdelning och ändras till en särskild
driftavdelning under föreståndarskap av en driftdirektör.
Driftdirektören bör tillsättas genom förordnande för en tid
av sex år i sänder. Med hänsyn till de stora krav som
böra ställas på driftdirektören föreslår styrelsen, att
hans arvode bestämmes till 14 000 kr. pr år med ett
pensionsunderlag av 7 000 kr.
Det är en mycket omfattande och krävande arbetsuppgift,
som påvilar driftkontoret, framhåller styrelsen.
Dess arbete är sålunda av synnerlig betydelse för en
säker och pålitlig drift, för ett ekonomiskt och rationellt
utnyttjande av de stora till centralblocket hörande
dyrbara anläggningarna och för en ekonomisk utveckling av
hela verksamheten. Föreståndaren har därför en
mycket maktpåliggande och ansvarsfull tjänst, som kräver
höga kvalifikationer av dess innehavare. Det har länge
varit uppenbart, att föreståndaren för driftkontoret
borde befordras.
Styrelsen hemställer också, att en extra byrådirektörstjänst
å kraftverksbyrån uppföres på ordinarie stat.
Denne tjänsteman handlägger vissa taxe- och
kraftprisfrågor samt därmed sammanhängande
självkostnadsutredningar. För ändamålet erfordras en högt
kvalificerad tjänsteman med praktisk erfarenhet rörande
distributionsföretagen på landsbygden. Tjänsten i fråga är
nu uppförd på extra stat.
Vattenfallsstyrelsen föreslår slutligen inrättande av
en ordinarie föreståndarebefattning vid centralförrådet
i Västerås. Som föreståndare fungerar nu en ordinarie
bokhållare, men det arbete som åvilar föreståndaren är
mycket mera krävande än som svarar mot en
bokhållarebefattning.
I händelse styrelsens framställningar vinna k. m:ts
och riksdagens bifall, är det styrelsens avsikt, att till
driftdirektör vid statens vattenfallsverk förorda det
centrala driftkontorets nuvarande föreståndare förste
byråingenjören Henning Fransen, till byrådirektör t. f.
byrådirektören Fritz Jacobsson samt till förrådsförvaltare
bokhållaren vid Västerås kraftverk C. J. Morath.
De enskilda järnvägarna i Sverige år 1931. I årets
riksdagsberättelse lämnas följande meddelanden om de
enskilda järnvägarna under fjolåret.
Koncession på någon ny järnväg har under året icke
beviljats. Under arbete är endast järnvägen
Ulricehamn–Jönköping. Koncession har förverkats för
järnväg Katrineholm–Köping. Koncessionsansökningen har
återkallats för järnväg Stockholm–Borsta och järnväg
i Klarälvsdalen. Under året har Norra Södermanlands
järnväg inköpts av staten. Järnvägen Kosta–Målerås
har nedlagts. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
meddelat trafiktillstånd för en ny järnväg
Hällefors–Gravendal. Under år 1931 har ökning av
tåghastigheten medgivits å de normalspåriga järnvägarna
Kristianstad–Hässleholm, Karlskrona–Växjö,
Göteborg–Borås–Alvesta, delen Vänersborg–Vara av
Uddevalla–Vänersborg–Herrljunga, Härnösand–Sollefteå
samt å den smalspåriga järnvägen Växjö–Tingsryd.
Under året har en fusion ägt rum, i det gemensam
trafikförvaltning åvägabragts för Göteborg–Borås–Alvesta
järnväg och de redan förut i trafikavseende
sammanslagna banorna Växjö–Alvesta, Växjö–Karlskrona,
Växjö–Tingsryd och Växjö–Åseda–Hultsfred.
Hamnar och farleder under år 1931. Härom meddelar
riksdagsberättelsen följande:
Av statens fiskehamnar fullbordades hamnen i
Stor-Rebben i Norrbottens län, varjämte påbörjades Hanö i
Blekinge län. Följande statsunderstödda fiskehamnar
hava under året fullbordats: Domsten i Malmöhus län
och Bua i Båtfjorden, Hallands län. Följande hava påbörjats:
Hyppeln och Vrångö i Göteborgs och Bohus län
samt Kåseberga i Kristianstads län.
Följande handelshamnar och farleder hava under
året fullbordats, nämligen Färjestadens hamn i Kalmar
län, Kappelshamn och Klinte hamn i Gotlands län, samt
Borgholms hamn, första och andra utbyggnadsstadierna.
Följande arbeten hava påbörjats: uppmuddring av
Mörbylånga hamn i Kalmar län, Hudiksvalls hamn i
Gävleborgs län, Lysekils hamn i Göteborgs och Bohus län,
Ronneby hamn i Blekinge län, Figeholms hamn samt
Borgholms hamn, tredje utbyggnadsstadiet, i Kalmar
län, Karl Johans stad i Norrbottens län ävensom
farleden Långören samt Karlskrona hamn i Blekinge län.
Svenska elektricitetsverksföreningens statistik för
driftåret 1930 har nyligen utkommit. Denna är i fråga
om de egentliga elektricitetsverken i samhällena
synnerligen fullständig. Den upptar sålunda
elektricitetsverk, som omfatta inalles 2,01 mill. invånare (totala
invånareantalet i hithörande samhällen är 2,4 mill.).
Den av elektricitetsverken rapporterade
energiomsättningen utgjorde 1 012 mill. kWh.
I sammanställningstabellerna ha medtagits några
diagram, i vilka en del av tabellernas uppgifter
åskådliggöras och förtydligas. Av diagrammet över
energiförbrukningen pr invånare för allmänna behov och
detaljdistribution (dvs. exkl. industri) framgår, att
förbrukningen i Stockholm ökat, så att den under år 1930
uppgick till 260 kWh pr invånare mot 244 föregående
år. Huvudstaden intager här en ledande ställning, då
flertalet samhällen uppvisa en lägre förbrukning,
somliga endast 100 kWh pr invånare eller därunder. Å
andra sidan ha ett flertal samhällen, framför allt sådana,
där elektrisk kokning och uppvärmning vunnit insteg,
betydligt högre värden. Sålunda är energiförbrukningen
pr invånare i Skellefteå 954, i Stocksund 553, i
Ljungby 547, i Umeå 419 och i Djursholm 365 kWh.
Gruvsamhällena i Norrland ha t. o. m. ännu högre
förbrukningsvärden.
I ett flertal diagram åskådliggöres genomsnittspriset
vid olika tariffer. Ett diagram över detaljdistributionens
fördelning enligt genomsnittspriset visar, att för ca
hälften av den från de egentliga elektricitetsverken
försålda energien erhålles ett pris av mellan 22 och 35 öre
pr kWh. Endast undantagsvis är priset högre än 40
öre pr kWh.
Bland diagrammen finnes även ett över detaljdistributionens
fördelning på likström och växelström, vilket
visar den pågående förskjutningen till
växelströmsdistributionens förmån. Många samhällen ha redan
övergått till enbart växelström, men i flertalet, större
städer distribueras ännu i vissa delar likström för
belysning, varför ca 70 % av detaljdistributionen alltjämt
utgöres av likström.
Vid sidan av den årliga statistiken publicerar
elektricitetsverksföreningen sedan ett par år tillbaka vid varje
kvartal en kortfattad rapport, avsedd att ge en snabb
löpande översikt över energiförhållandena i landet. I
den nu utkomna årsstatistiken har ur den senast före
publikationen utkomna rapporten, avseende
förhållandena vid slutet av tredje kvartalet 1931, medtagits
tvenne diagram, vilka visa landets totala energiproduktion
och elektricitetsverkens energiomsättning månad för månad.
Ur det förra av dessa framgår, att av landets totala
energiproduktion 5 115 mill. kWh endast ca 4 %
alstrades i ång- och dieselstationer. Allt det övriga var
vattenkraft. I det senare diagrammet ha elektricitetsverkens
energiomsättning uppdelats på förbrukning för
allmän distribution och större industri. Diagrammet
visar, att leveranserna till större industrier utgör ca
45 % av totala omsättningen. Att en stor del av den
återstående i allmän distribution levererade energien
utgöres av energi för belysning framgår av den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
