Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 2 april 1932 - Ingenjörens uppgifter i depressionstider, av Elis Bosæus, Erik Falk, Gösta Klemming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskild avdelning sysselsatta arbetare jämte deras
arbetstid, uppdelad i timtid, ackordstid och övertid.
På rapporten angives jämväl rapportveckans uppgift
om från verket utlevererad produkt, så att däremot
svarar en uppgift om utleverans i kg per timme
från varje avdelning för sig. Tablån upptager
desslikes samma uppgifter i fråga om motsvarande vecka
under föregående år ävensom för tiden från årets
början. Genom de nu nämnda uppgifterna och
genom jämförelsen med tidigare gångna veckor får
man en viss uppfattning om "arbetstakten" på
avdelningarna – en depressionstid medför, som
erfarenheten visar, en viss böjelse att ’söka förlänga
tillverkningstiden per tillverkad enhet. Huruvida
så är fallet på någon av vårt Västeråsverks
avdelningar, kan genom nyssnämnda rapportsystem redan
tidigt skönjas, så att motåtgärder kunna vidtagas.
En annan av rapportens avdelningar anger antalet
under rapportveckan sysselsatta personer i
improduktivt arbete: tidtagning, extra kontorsarbete,
reparationer, lossning och lastning, värrnealstring,
transporter osv. Det är i allmänhet till denna senare
grupp av arbetsuppgifter, som de eljest för stunden
icke behövliga produktiva arbetarna hava en
tendens att under depressionstider söka sig. Genom
vederbörande förmäns och ingenjörers skyldighet att
veckovis redovisa även för denna personal och att
lämna redogörelse för anledningen till förändringar
i densamma finnes ett kraftigt korrektiv emot
uppfyllandet av meromnämnda förklarliga önskan att
fortsättningsvis bibehålla arbetsanställning, även om
densamma icke just då kan beredas i det produktiva
arbetet.
Skyldigheten att vaka häröver är – jag upprepar
det – en uppgift, som alldeles särskilt i
depressionstider tillkommer ingenjören, ehuru densamma
ju dock ej kan betraktas såsom någon ny uppgift,
även om tvivelsutan därunder hans arbetsbörda
ökas.
Jag tillåter mig nu att avslutningsvis tillägga:
Uti ingenjörens, låt mig säga, normala åliggande
ingår alltid att planera för arbetet, häri inräknat
organisationen av de mekaniska hjälpmedlen och
vakandet över dessa. Under tider med hög
belastning är ju möjligheten att verkställa önskvärda
omändringar ej så stor, men ingenjören bör dock alltid
vara färdig med att framlägga förslag till
förbättringar i kostnadssparande och nydanande syfte. Det
är sålunda icke först då maskinerna börja så stilla,
som arbetet med planläggning för erforderliga
förbättringar bör göras. Detta skall utföras i samma
mån som önskvärdheten av förändringen yppar sig
och därvid inarbetas uti planen för denna del av
rationaliseringsprogrammet. När så på grund av
minskad ordertillgång anordningarna icke längre så
träget bliva utnyttjade, är stunden inne för
företagsledningen att taga i övervägande, i vilken grad
ingenjörens intentioner i fråga om förändringar och
förbättringar böra och kunna följas.
På så sätt kan och bör likvisst den särskilda
uppgift under depressionstider tillkomma ingenjören, att
han får utföra de ändringar och nyinstallationer, som
hava ansetts nödiga och nyttiga för att göra
anläggningen rustad till att på ett tillfredsställande sätt
möta kraven, då på nytt bättre tider randas.
Direktör Gösta Klemming.
Inom det industriella livet, och det är ju härom
det i detta sammanhang rärmast är fråga, hava
förhållandena utvecklat sig därhän, att ingenjörerna
fått ett alltmera avgörande inflytande på dess
gestaltning. Det är numera nära nog regel, att
ingenjörerna fått sig anförtrott icke blott de rent
tekniska uppgifterna, utan även de administrativa och
kommersiella, varigenom de hava ett stort ansvar
för industriens öden och möjligheter under såväl
goda som onda tider. Om därför den arbetsbörda,
som påvilar ingenjörerna i ledande ställning, när
det gäller att tillvarataga industriens alla
möjligheter under normala förhållanden, redan är stor och
krävande, blir den icke mindre eller lättare, när
ekonomiska kriser försvåra eller rent av förlama
det industriella livet och hota dess existens.
När det här gäller att söka närmare belysa vilka
uppgifter, som särskilt i depressionstider påvila
ingenjörerna, är det helt naturligt, att diskussionen
måste röra sig om de åtgärder, som de i den
centrala ledningen verksamma ingenjörerna hava att
överväga och vidtaga. Detta utesluter dock icke, att
även de i de lägre graderna verksamma krafterna
böra instrueras och fostras så, att de förmå att följa
ledningens intentioner och i sin mån bidraga till de
högst allvarliga uppgifternas lösande på ett
ändamålsenligt, framgångsrikt sätt. Ty, likaväl under
svåra som under goda tider måste alla krafter
inriktas på att bära sin del av bördan och ansvaret
och genom enig samverkan söka att åstadkomma det
bästa med de resurser, som stå till förfogande.
Den föregående talaren har i mera allmängiltiga
drag sökt så att säga att schematiskt belysa de olika
områden, där åtgärder under kristider kunna
vidtagas från ingenjörernas sida och dessutom tänkt sig,
vilka som speciellt kunna åligga ingenjörer i
driftledares ställning i allmänhet. Men, som jag nyss
påpekade, hava ju ingenjörerna ansvarsfulla
uppgifter att svara för även på andra områden inom de
industriella företagen. Dessa äro i stort sett av tre
slag: administrativa, allmänt tekniska och
tekniskt-kommersiella. Det är nu min avsikt att söka
närmare belysa dessa uppgifter var och en för sig, något
som i betraktande av de olika uppgifternas
omfattning blott kan ske i stora drag.
Då det är nödvändigt att såväl de drifttekniska
som allmänt tekniska och kommersiella uppgifterna
måste ses i sina inbördes sammanhang, så beroende
som de äro av varandra, påvilar det den administrativt
verksamme ingenjören att med all hänsyn till
föreliggande ekonomiska och kommersiella
förhållanden i första hand leda de på de andra
områdena verksamma kollegerna och angiva de
riktlinjer, efter vilka de skola lägga sitt arbete. Han
måste se till, att all möjlig sparsamhet iakttages med
alla förhandenvarande resurser. Detta åligger
honom givetvis även under normala tider, men i
ännu högre grad, när dessa äro arga.
Sparsamhet måste således iakttagas med såväl
mänskliga som andra kraftresurser,
inköpen begränsas till det absolut nödvändigaste,
tillgångar i råvarulager och halv- och helfabrikat
nedbringas till minsta möjliga storlek och på samma
gång mest effektiva sammansättning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
