Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 2 april 1932 - Insänt: Vägprofessuren, av G. Traneus och C. K. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anse, att det troligen icke kan uppbringas någon
fackman, som fullt behärskar alla grenarna av det
vidlyftiga ämnet, hava tre givit en av de tre bästa
aspiranterna sitt förord och den fjärde har hos densamme önskat
något mera erfarenhet inom en gren av ämnet, innan han
skulle kunna giva sitt förord. Flertalet av de särskilt
tillsatta sakkunniga hava alltså funnit en kandidat
acceptabel. Detsamma är förhållandet med de flesta
facklärarna vid tekniska högskolan. Det övervägande
antalet fackmän, däribland tre av fyra särskilt
tillkallade sakkunniga, som ingående studerat frågan, hava
alltså kommit till annat resultat än lärarekollegiet.
Vad beträffar dettas övriga medlemmar göra fleras
uttalanden ett egendomligt intryck. De hava 1925
förklarat en av kandidaterna kompetent och förklara
honom sex år senare, sedan han skött professuren på
förordnande i tre år med utmärkt vitsord från
högskolans rektor, inkompetent. Man måste fråga sig, om
icke särskilda sakkunniga tillkallas huvudsakligen för
att giva icke-fackmännen vägledning i deras omdöme.
Då detta sedan går åt rakt motsatt håll, bör med
nödvändighet mycket starka skäl förebringas. Så har här
ej skett.
C. K. erkänner, att väg- och vattenbyggarnas
utbildning blivit lidande på vikariaten, men anser detta som
en "tillfällig olägenhet". Härtill kan genmälas, att en
tillfällighet som varat i 10 år icke längre göra skäl för
detta namn, allra minst om den kommer att vara
ytterligare under åratal. Sanningen är, att det svenska
vägväsendet i en enastående brytningstid saknat
teknisk och – genom olyckliga omständigheter – även
administrativ vägledning i svårigheterna. Det är på
tiden, att detta tillstånd upphör. – Ifråga om en
uppdelning av professuren har C. K. den helt säkert
riktiga uppfattningen, att det sannolikt icke kommer att
finnas medel härtill under de närmaste åren. Det kan
tilläggas, att en utnämning av ordinarie professor nu
ju på intet sätt hindrar en framtida uppdelning.
Den lösning som C. K. förordar är fortsatt
vakanssättning, under vilken eventuella aspiranter skulle
fortsätta att samla meriter för befattningen. Härtill kan
genmälas, att om, som skett, en aspirant finner sina
meriter försämrade i lärarekollegiets ögon genom
treårigt, väl vitsordat vikariat i just denna befattning, då
veta aspiranterna sannerligen icke, hur de skola bära
sig åt för att meritera sig. Den av C. K. och även
D. K. M. uttalade förmodan, att en förlängd
vakanssättning skulle framlocka mera meriterade aspiranter,
har knappast fog för sig, och olägenheterna av ny
vakanssättning för teknologernas utbildning äro så
stora, att de mer än uppväga denna ovissa möjlighet.
Det är icke oberättigat att yrka på att denna fråga
avgöres icke efter exklusiva huvudstadssynpunkter utan
efter verkliga rikssynpunkter. Undervisningen är icke
ett mål utan ett medel. Det har ovan framhållits, att
bland de verkligt sakkunniga, som satt sig in i frågan,
finnes en stark majoritet för en utnämning bland de
tre acceptabla kandidaterna. Det kan tilläggas, att det
finns en övervägande opinion bland fackmännen ute i
landet av samma innebörd. Denna opinion hoppas av
ecklesiastikministern icke på fortsatt, menligt
osäkerhetstillstånd utan på ett avgörande.
G. Traneus.
I Teknisk tidskrift, häfte 8 för i år har det yttre
händelseförloppet relaterats på följande sätt:
"Professuren har varit ledigförklarad, en del sökande ha
anmält sig men ha av sakkunniga och lärarekollegiet
(här kurs.) ansetts icke helt fylla måttet".
Därutöver må här nu anges att en av de sökande,
såsom kapten Traneus anger, kompetentförklarats av tre
av de fyra sakkunniga medan de övriga tre sökandena
vardera kompetentförklarats endast av två av de
sakkunniga. Högskolans lärarekollegium – samtliga
professorer ha statutenlig skyldighet att avge votum – har
med stor majoritet förklarat samtliga sökande
inkompetenta. Fackprofessorerna såsom särskild instans
känna statuterna ej till. Kapten Traneus anklagelse att
jag i häfte 8 icke sagt hela sanningen är sålunda
formellt riktig – beträffande sakens reella innebörd må
läsaren själv döma – för kapten Traneus har ju
huvudsaken varit att under lämplig upptakt få tillfälle
propagera för sin uppfattning i frågan.
I övrigt föranleder kapten Traneus inlägg nu ingen
annan erinran än att det kvarstår en betydande
oklarhet ifråga om den av honom förmenta skillnaden
mellan de exklusiva huvudstadssynpunkterna och de
verkliga rikssynpunkterna med avseende på
ifrågavarande professur. C. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
