Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 15. 9 april 1932
- Världstillgångar av bränslen och bränsleproduktion under åren 1900—1930, av Herm. Hjertstedt
- Ekonomisk översikt. Kreuger-koncernens exit, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
standardbränsle. Hela världens halmöverskott
anses motsvara 37 mill. ton standardbränsle.
Använd litteratur.
Jahresbericht der A. G. Reichskohlenverband für 1930/31.
Berlin 1931. Ramsin: Ressursyi energii v S. S. S. R.
Moskva 1925. Kungl. Kommerskollegium: Bränsleförbrukningen
åren 1913–1917. v Stockholm 1918. VDI-Nachrichten.
Berlin 1930. Joso Lakatos: Der Bergbau Jugoslaviens.
Beograd 1931. Goldschmidt: Världskampen om oljan.
Stockholm 1928. Torgovo Promysjlennije Gazeta. Moskva 1901.
Streyffert: Världens barrskogstillgångar. Stockholm 1930.
Wahlgren & Schotte: Sveriges skogar. Stockholm 1928.
Jonsson, Cajander & Kiser: De nordiska ländernas
skogsproduktion och dess framtida utvecklingslinjer. Skogen,
Stockholm 1923. Bellander: Virkesbalansen för de nordiska
länderna. Skogen, Stockholm 1929.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
KREUGER-KONCERNENS EXIT.
Den gångna månaden har medfört en händelse, som
i utomordentligt många fall kommer att få en
genomgripande betydelse i enstaka individers ekonomiska,
förhållanden såväl i vårt som i ett stort antal andra
länder, nämligen det avslöjande av Kreuger-koncernens
prekära situation, som dess ledares död ytterst innebar.
Man torde numera kunna konstatera, att det var
denna, som var den omedelbara orsaken till det för så
många överraskande skottet i Paris. Även om
förlusten av vårt lands otvivelaktigt internationellt mest
kände och uppskattade finansman och industriledare
måste betecknas såsom en nationell olycka, vars vidd
ökades genom de omständigheter, under vilka den
skedde, så är det otvivelaktigt, att hans betydelse för
vårt näringsliv icke är av den art, att grunden för dess
fortsatta, efter det allmänna ekonomiska läget anpassade
utveckling i högre grad försvagats. Det
är väl att märka, att Ivar Kreugers betydelse för vårt
näringsliv väsentligen fallit inom det finansiella
området och att de för hans koncerns utveckling mest
betydelsefulla åren sammanfallit med det skede, som för
vårt lands del kännetecknats av förhållandevis riklig
tillgång på kapital, vilken bl. a. avspeglade sig i en
ganska betydande kapitalexport. För de goda år, vi
kunnat glädja oss åt, ha väsentligen de stora
basindustrier, som bygga på våra naturrikedomar av trä
och malm, tack vare en för dessa industrigrenar
lycklig prisutveckling svarat. Någon mera genomgripande
betydelse för den ekonomiska utvecklingen i vårt land
under tiden efter kriget torde icke de kapitalresurser,
som stått Kreuger-koncernen till buds, i själva verket
haft. För visso har Ivar Kreugers verksamhet varit av
större betydelse för Centraleuropa genom den
kapitalförsörjning han underlättat för detta än för vårt lands
produktion. Om man bortser från tändsticks- och
byggnadsindustrien – och det ännu icke helt slutförda
organisationsarbetet inom massaindustrien – så har
verksamheten inom Sverige icke i större utsträckning
legat på det rent konstruktiva och organisatoriska
området, utan huvudsakligen begränsats till förvärv av
ägareintressen inom ett stort antal branscher.
Huvudsyftet med dessa ägareintressen var, såsom koncernens
ledare framhöll, då han för pressens representanter
framlade sitt bokslut för 1930, att skaffa en tillräckligt
bred kreditbas för den internationella lånerörelse, som
till sist blev tyngdpunkten i koncernens verksamhet
eller väl i varje fall den del av densamma, som tilldrog
sig dess ledares huvudintresse. Dessa basengagements
ha praktiskt taget alla i överensstämmelse med den
funktion de voro avsedda att fylla en finansiellt självständig
ställning gentemot koncernen, vilket i den nuvarande
situationen är av särskilt värde för vårt näringsliv.
Om man sålunda kan konstatera, att koncernens
struktur gör att själva produktionsapparaten här i
landet icke kommer att lida svårare men av vad som hänt,
så innebär icke detta, att icke den ekonomiska förlust
vi lidit är av utomordentliga dimensioner och att icke
den påfrestning på vårt bank- och penningväsende samt
det kaos på fondmarknaden, som den förorsakat, ha
antagit hittills nära nog oanade proportioner. Genom ett
snabbt och effektivt ingripande från statsmakternas
sida har det omedelbart hotade kreditinstitut, som
utgjorde Kreugerkoncernens huvudförbindelse här i
landet, Skand. kredit-a.-b., räddats ur den likviditetskris
det råkat i. Denna förorsakades av för stora
engagement på denna enda punkt, som det under trycket av
hotet om koncernens sammanbrott iklätt sig i hopp om
att den internationella finanskrisen skulle lätta. Genom
att ingripandet från statens sida fick så stora dimensioner,
som nu blev fallet, har det allmänna förtroende till
våra banker, som hotade att på många håll svikta,
återställts och den viktigaste grundstenen i vårt näringsliv
återskänkts stabilitet. Regeringen har visat psykologisk
blick och gott handlag i en utsträckning, som man
ej väntat. Det är givetvis ännu ej möjligt skapa sig
någon fullständig bild av Kreugers betydelse för vårt land.
Säkerligen ha mycket avsevärda belopp svenskt kapital
placerats i koncernens papper och nu gått förlorade, men
å andra sidan äro ae under årens lopp hit inhöstade
vinsterna, koncernens kapitalplaceringar här, skatter
o. d. ock av avsevärda dimensioner. Svensk arbetskraft,
framför allt mera kvalificerad sådan, har i stor
utsträckning funnit användning i koncernens verksamhet
utomlands, men å andra sidan har koncernens internationella
karaktär medfört, att den icke varit ur nationell
synpunkt uteslutande konstruktiv. Den svenska
tändsticksproduktionen hade genom sin internationalisering
förlorat sin inneboende tendens till expansion redan
innan det nuvarande handelskriget utplånade alla
möjligheter för en dylik. Ericson-industriens införlivande
inom koncernens intressesfär och intima lierande med
International Telephone & Telegraph Corp. kan heller
näppeligen ur nationell synpunkt medföra några i och
för sig önskvärda konsekvenser. Det amerikanska
företaget har icke produktion i U. S. A. men äger fabriker
inom ett flertal länder i Europa, där L. M. Ericson sedan
gammalt äger egna anläggningar, och har
utomordentligt stora finansiella resurser. Det torde väl
näppeligen råda något tvivel om att en sammanslagning av
dylika anläggningar, som måste vara den bärande
tanken i samarbetet och komma att äga rum praktiskt
om än ej formellt, måste komma att gå ut över den,
åtminstone sedan Kreuger-koncernens stöd fallit bort,
finansiellt svagare parten.
I vilken mån Kreuger-koncernens snabba utveckling
verkat befruktande på företagarandan i vårt land under
de senaste femton åren är svårt att avgöra, men det
torde vara otvivelaktigt, att man haft en allmän känsla
av att det blivit högre under taket inom vår industri
och vårt näringsliv i övrigt under den epok av svenskt
ekonomiskt liv, som Ivar Kreuger i varje fall utåt
inkarnerar. Det torde icke heller lida något tvivel om
att det under denna tid blivit betydligt lättare för
svenska produktionsföretag att vinna goda
anknytningar utomlands tack vare det anseende
Kreuger-företagen under sitt framträngande bidragit att skänka
det svenska namnet inom det internationella
affärslivet. I vilken mån det nu inträffade kan visa sig
spoliera detta värde kommer först så småningom att
skönjas.
Det torde alltså kunna fastslås, att svenskt näringsliv
kommer att lida mindre av det inträffade, än man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:28:19 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0163.html
