Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 23 april 1932 - Några vägar för tillgodogörande av den tekniska pressen, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kortsystem. De bägge förstnämnda sätten äro billigare
men ha den stora bristen, att de giva abonnenterna
alltför mycket arbete med referatens utklippande,
fästande på kort och klassificering. Detta är
nämligen oundgängligen nödvändigt för att referaten
skola komma till bestående nytta. Det återstår
sålunda blott att lämna referaten på klassificerade kort
jämte ledkort. För att vinna erfarenhet på
hithörande område har jag under ett och ett halvt års
tid vid sidan av den förutnämnda tidskriftsöversikten
på egen hand och helt privat ehuru med
pekuniärt understöd från ingenjörs vetenskapsakademien
distribuerat sådana referat avfattade på kort.
Denna kortsamling har jag kallat Svenskt Tekniskt
Kartotek, vilket försetts med ledkort enligt
Washingtonbibliotekets klassifikation. Kartoteket finnes i
Stockholm att tillgå bland annat i teknologföreningens,
ingenjörsvetenskapsakademiens och
tekniska högskolans bibliotek. Det har vid detta arbete
visat sig, att det ej är nödvändigt återgiva
tidskriftsartiklarnas fullständiga titel, när denna ofta visat
sig vara missvisande och detta särskilt om även
artikelinnehållet underkastas sovring. Titeln bör
därför ersättas med ett eller flera stickord.
Författarens namn bör medtagas, enär detta ger en
personlig kännedom om de mera betydande författarna,
varigenom artikeln i viss mån också blir betygsatt.
Därtill kommer naturligtvis tidskriftens namn,
årgång, häftesnummer och sida. Det är givet, att ett
sådant kartotek i den mån så befinnes önskvärt
kan kompletteras med referat från andra tidskrifter,
särskilt referattidskrifter sådana som den i Norge
nyligen startade "Pi", men därvid tillkommer för
abonnenten som förut framhållits uppklistring och
klassificering. Även kunna de av jernkontoret
utgivna referatkorten på samma sätt kombineras, enär
bägge slagen hålla internationell standard 75 X 125
mm. Det är därvid för undvikande av dubbelarbete
att hoppas, att jernkontoret låter genomföra en mera
ingående klassificering, helst enligt
Washingtonsystemet, som redan genomförts vid tekniska
högskolans bibliotek. Den nyligen startade Svenska
studiekommissionen för svetsningsfrågor har även
beslutat att utgiva referatkort av samma slag,
speciellt rörande svetsning, vilka klassificeras enligt
det internationella decimalsystemet. World Power
Conference i London samlar från en del olika
länder, däribland Sverige, tidskriftsreferat i kraft- och
bränslefrågor, vilka även klassificeras enligt decimalsystemet.
Men ännu ha vi ej fått en referatorganisation,
som kan tillräckligt effektivt hjälpa oss att behärska
den framstormande tekniska litteraturfloden. Det
gäller väl att märka icke någon ny statsinstitution
eller byrå utan en sammanslutning av vad jag skulle
vilja kalla tekniska rapportörer, dvs. ett antal
vederhäftiga sakkunniga, en för varje speciellt område,
för vilket referat skulle utarbetas. Dessa skulle
åtaga sig att inom en viss ganska kort tid utarbeta
referat avsedda att utgivas på kort och enligt
principer, som här senare skall angivas. För att få
dessa referat tillräckligt tidigt utgivna skulle jag
vilja framhålla önskvärdheten av att tekniska
högskolans bibliotek måtte få sitt anslag så mycket
ökat, som motsvarar portot för direkt översändning
per post från utgivaren av samtliga tidskrifter. Hittills
har detta kunnat ske men med den fallande
valutan har det tyvärr blivit omöjliggjort för en
hel del tidskrifter. För närvarande hänvisas alltså
de, som omedelbart önska ta del av nyutgivna
tidskrifter till teknologföreningens bibliotek, som har
förmånen att få sina tidskrifter tidigare utlagda,
men vars lokaler för närvarande av branden äro
svårligen inkräktade.
De förutnämnda rapportörerna skulle vidare var
och en på någon viss timme i veckan i tekniska
högskolans bibliotek, där härför särskild lokal utan
större kostnader kan inredas och gratis upplåtas,
stå allmänheten till förfogande för biträde med
sådana speciella litteraturhänvisningar och tekniska
upplysningar i samband med litteraturstudier, som
erfordra teknisk sakkunskap för att på så sätt
komplettera bibliotekets ordinarie personal.
Men rapportörernas första arbete bleve att var och
en i sin stad utarbeta en klassifikation, lämplig för
hans fack och motsvarande dagens krav. För
närvarande finnes i världen ett otal olika system, och
dessa bero till stor del av vilka intressen de skola
tjäna. De stora industriella företagen hava i
allmänhet sina egna speciella system, varför man vid
valet av klassificering ej behöver ta hänsyn till dem.
På senare år har det s. k. decimalsystemet börjat
göra sig gällande, och den internationella
bibliotekssammanslutningen L’Institut International de
Bibliographie synes förorda detta systems antagande. Vid
undertecknads besök i Berlin för två år sedan hade
jag tillfälle att efterhöra, hur man i tyska tekniska
bibliotekskretsar uppfattar detta system, och jag
fick det intrycket, att man betraktade systemet
såsom ett slags "biblioteksesperanto", som vore
alltför konstgjort för att kunna slå igenom. Det är även
ganska ologiskt, beroende på att all gruppering skall
ske inom ramen för tio rubriker i varje grupp. Så
snart man sålunda har flera än tio logiskt jämnställda
rubriker, så haltar detta system och blir för
den oinvigde ganska svårtytt.
För här föreliggande ändamål bör det
klassificeringssystem, som väljes, i första hand vara
enkelt och lättfattligt. Detta önskemål uppfylles av
Washingtonbibliotekets klassificering, vilken som
nämnts även antagits av tekniska högskolans
bibliotek. Den lider visserligen av vissa brister, bland
annat att den ej i tillräcklig grad följt med
teknikens utveckling och därför är i behov av
komplettering på många håll. Den är emellertid smidig
därigenom att omväxlande bokstäver och siffror
användas, varigenom samordnade rubriker kunna bli
hur många som helst till antalet. Detta
kompletterande klassificeringsarbete bör därför gå hand i
hand med utarbetandet av referaten, vilket arbete
då även kan tillgodogöras av tekniska högskolans
bibliotek.
Rapportörernas referatarbete anser jag böra ske i
huvudsak efter följande riktlinjer:
1) Omfånget av varje referat bör begränsas till
högst 100 ord.
2) Texten bör icke avse en redogörelse för
innehållet av ifrågavarande uppsats i sin helhet utan
för det väsentligt nya däri eller sådana
siffermässiga eller andra uppgifter, som äro av
speciellt intresse.
3) Uppsatsens titel behöver ej i sin helhet återgivas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
