Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 4 juni 1932 - Olja eller bensin. Diskussion, av Hj. Frost, J. P. V. Ørs, Hubendick, Norlin, A. Carlsund, S. Bendz, Hilding Håkanson, referat av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visserligen äro abnormt låga, och vid jämförelse räkna
med ett pris av 5 + 8,1 = 13,1 öre för solarolja emot 16
öre för bensin pr liter, blir alltså skillnaden endast 2,9
öre motsvarande ungefär skillnaden i importprisen.
En viss prisskillnad torde icke kunna undvikas, på
grund av den ytterligare behandling, som bensinen måste
genomgå för att kunna presenteras för allmänheten i sitt
nuvarande högraffinerade skick, samt de högre frakter
och lagringskostnader, som äro förbundna med import
av detta eldfarligare bränsle.
Vid en årligen tillryggalagd körsträcka av 1 000 mil
för privatbilar och en genomsnittlig förbrukning av
1,75 l. pr mil kommer man till att frånsett skatten
bensinen endast ger ca 50 kronor per år högre bränslekostnad
mot solaroljan, detta under förutsättning av samma
konsumtion pr mil vid de bägge bränsleslagen. Att en
dylik merkostnad skulle kunna förmå en privatbilägare
att övergå från bensinen till den i användningen
otrevligare och illaluktande solaroljan är mindre troligt.
En högre termisk verkningsgrad vid oljedrift är
visserligen teoretiskt uppnåelig, men hur resultatet blir i
praktiken, är ännu osäkert. Å andra sidan arbetas f. n.
intensivt på att minska bensinens benägenhet för
knackning, vilket möjliggör högre kompressionsförhållande,
större termisk verkningsgrad och lägre bränsleförbrukning.
I detta hänseende torde krackningprocessen ännu
erbjuda stora möjligheter genom den höga halt
aromatiska kolväten, som därvid erhålles.
Bensinmotorerna ha för övrigt den fördelen framför
de ifrågakommande solaroljemotorerna, att bränsledistributionen
till förbränningsrummen försiggår på ett bra
mycket enklare sätt och utan användning av de vid
direkt insprutning nödvändiga pumparna, som säkerligen
förr eller senare genom inträffande läckning och
förslitning komma att behöva förnyas eller omjusteras för att
ej åstadkomma störningar i bränsletillförseln. Mindre
behov av verkstadshjälp bidrager därför till att
kompensera de högre bränslekostnaderna vid bensindrift,
åtminstone för privatbilister.
Stimulerande till användning av solarolja i omnibussar
och särskilt i flygmaskiner är därmed särskilt
den minskade eldfaran.
En hel del snabbgående oljemotorer, av vilka redan
i vissa länder hundratals äro i gång, ha dock visat sig
oerhört känslig för kvaliteten hos hos den använda oljan.
Även vid motorer med direkt insprutning kan nämligen
en förändring i oljekvalitet medföra knackningar, ehuru
dessa i motsats till vid förgasarmotorer uppkomma i
samband med sentändningar.
Här föreligger alltså det fallet, att, medan jag hos
bensin vill ha, vad engelsmännen kalla dålig "ignition
quality" hos bränslet, för att därigenom undvika att
knackningar uppstå genom plötslig antändning och
förbränning av hela eller större delen av den i cylindern
införda bränslekvantiteten, bör jag vid maskiner med
direktinsprutning eftersträva, att bränslet har så god
"ignition quality" som möjligt.
Vittgående undersökningar i detta hänseende ha
under senaste året pågått vid Shellbolagets maskinlaboratorier
i Delft, och resultatet av dessa undersökningar
ha nyligen publicerats i "Engineering". Undersökningarna
visa, att de marknadsprodukter av solar- och
dieselolja, som finnas i olika länder, skilja sig avsevärt, vad
"ignation quality" beträffar, men att samtliga
kvaliteter kunna giva tillfredsställande gång på maskinen
genom förändring av kompressionen.
Det sagda gäller i första hand för motorer med
kompressionständning. För Hesselman-motorn torde
kanske icke "ignition quality" hos bränslet spela samma
roll, då tandningen här inledes med elektrisk gnista,
men torde variationer i olika bränslens
förgasningsförmåga även här vara av betydelse.
En anordning för variabel kompression är dock utesluten
å automobllmotorer av standardtillverkning, och
därför torde i maskinfabrikanternas eget intresse en
standardisering av bränslet för ifrågavarande
snabbgående oljemotorer vara nödvändig.
De här omnämnda proven ha visserligen ägt rum med
större och mer långsamtgående maskiner än sådana för
automobiler, men för dessa torde tandnings- och
förgasningssvårigheterna och därmed risken för knackning,
beroende på den större omloppshastigheten, bliva större
på grund av de kortare tidsmoment, som stå till buds
för fullgörande av antändnings- och förbränningsprocessen.
Införandet av en dylik speciell solarolja kan också
tänkas medföra en prisförhöjning. Någon större
prisskillnad mellan bensin och solarolja torde därför ej
komma att förefinnas i framtiden, givetvis under
förutsättning att även solaroljan beskattas i samma mån
som bensinen.
Producenterna ha nämligen icke någon anledning,
annat än för reglering av avsättningsmöjligheterna, att
genom ensidig prishöjning försvåra användningen av
det ena eller andra bränslet.
Enär oljedrift trots detta, ehuru kanske icke i den
grad, som många nu kalkylera med, torde visa sig
ekonomiskt gynnsam, komma oljemotorerna självfallet att
intaga sin därigenom givna plats i världshushållningen,
speciellt för den större person- och lufttrafiken.
Svaret på frågan "olja eller bensin", åtminstone vad
den närmaste framtiden beträffar, bör vara "både olja
och bensin".
Ingenjör J. P. V. Ørs påvisade, att den naturliga
tillgången å bensin nu måste i stor utsträckning
kompletteras genom krackning, varigenom det faktiskt icke
blivit möjligt att täcka solaroljebehovet med destillering,
utan har även härför måst tillgripas krackning. I
marknaden har sålunda kommit ett otal produkter av olika
sammansättningar. Man kan skilja mellan destillerade
och icke-destillerade krackningsprodukter, de senare
erhållna under tryck, varvid den medeltunga
begynnelseprodukten sönderdelas i en serie tunnflytande och en
del asfaltartade produkter, vilka sistnämnda dock förbli
lösta i de tunnare produkterna och ge en slutprodukt av
solaroljans tyngd. Orsaken att så förfares för
erhållande av bränsleolja är att motorfabrikanterna hållit
fast vid att de tunnflytande oljorna äro bäst som
motorbränsle. Sedan "solid injection" principen blivit allt
mera tillämpad, har man funnit även tjockare oljor
användbara för motorer. Vid dieselmotorer hava dock
olägenheter framträtt, när krackad olja använts. Denna
är mera brisant och har ibland givit anledning till
sprängning med åtföljande olyckor.
Professor Hubendick framhöll att en felaktig
uppfattning ofta gör sig gällande om möjligheterna att i
vårt land producera stora kvantiteter sprit, såsom
biprodukter vid cellulosatillverkningen. F. n.
tillvaratages 10 % av vad som kunde produceras, men även om
man toge ut allt som kan utvinnas av cellulosasprit och
alkohol, räckte det endast till en förbättring av den
bensin vi måste importera. Vi kunna endast producera ca
20 % av nuvarande behovet av lättflyktiga motorbränslen.
Docent Norlin: Begreppet "solarolja" är mycket
svävande. Det är icke otänkbart, att man kan lyckas för
låga kostnader få bort lukten, som för denna grupp oljor
är den största nackdelen.
Överingenjör A. Carlsund underströk svårigheterna
att bedöma bergoljetillgången. Oljan förekommer
flytande eller i gasform djupt nere i jorden, och alla
försök att fastställa kvantiteterna ha misslyckats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
