Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 30. 23 juli 1932
- K. E. Widerström †, av Birger Johnson
- Notiser
- Sveriges geologiska undersökning
- Väg- och vattenbyggnadskåren
- Vägingenjörerna
- Provtur med »La Micheline»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
monteringsverkstäder i Baku han blev chef. Från Baku
förflyttades han 1901 till Astrachan som chef för
Nobelska bolagets verksamhet på Volga, Han fick
därigenom ledningen över flodflottans station med
verkstäder och de stora anläggningarna för
emottagande och vidarebefordran av alla de
naftaprodukter, varmed Nobelska bolaget försåg nästan
halva Ryssland.
Widerström, som år 1910 blivit svensk vicekonsul
i Astrachan, blev år 1914 före krigets utbrott
avlönad svensk konsul i Petersburg. År 1918
utnämndes han till generalkonsul, varvid hans konsulära
verksamhet samtidigt överflyttades till Moskva med
uppgift att tillvarataga ej blott svenskarnas utan
även andra staters undersåtars intressen. Denna
verksamhet förlades sedan till Riga, och först år
1920 återflyttade Widerström till Sverige. Sedan
år 1922 var han konsul i disponibilitet.
Karl Widerström var en rättfram, sällsynt
energisk och god människa, plikttrogen i sitt arbete,
omtänksam om sina underlydande, en hjälpsam,
godhjärtad kamrat. Han sörjes närmast av maka, född
friherrinna Wrangel, en dotter och två söner.
Birger Johnson.
NOTISER
Sveriges geologiska undersökning. K. m:t har
utnämnt och förordnat docenten vid Stockholms högskola,
fil. lic. N. E. O. Granlund att vara statsgeolog vid
Sveriges geologiska undersökning.
Väg- och vattenbyggnadskåren. K. m:t har beviljat
överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren K. A.
Lagergren avsked från överstelöjtnantsbeställningen från
och med den 19 augusti 1932.
Vägingenjörerna. K. m: t har entledigat
distriktsingenjören å indragningsstat, majoren i väg- och
vattenbyggnadskåren H. V. Nilson med utgången av juli månad
1932 från befattningen såsom vägingenjör i Norrbottens län.
Provtur med "La Micheline". Teknisk tidskrift har
vid ett par tidigare tillfällen (1931, häfte 38 och 50)
lämnat detaljerade upplysningar om den franska för
järnvägsdrift avsedda gummiringade motoromnibussen
"La Micheline", vars principer därför i allt väsentligt
torde vara våra läsare bekanta. En provvagn, nr 11,
befinner sig sedan ett par veckor på demonstrationsturer
å svenska järnvägar och företog lördagen den
16 juli provturer på sträckan Stockholm C–Uppsala.
På en av dessa turer hade en representant för Teknisk
tidskrift nöjet att medfölja och kunde därvid bekräfta
vad som tidigare sagts om bussens goda köregenskaper.
Ehuru farten genomgående hölls över 80
km/tim, vanligen mellan 90 och 100 km/tim, förmärktes
i passagerarerummet endast en obetydlig skakning,
varvid dock är att märka, att bandelen Stockholm–Uppsala
icke hör till statsbanornas bästa,
vad överbyggnaden angår. Rälsskarvar
och växlar märktes knappast alls, och över
huvud taget var bullret i
passagerarerummet synnerligen dämpat. Likaså var
gången i kurvorna mycket behaglig. Till
följd härav fick man knappast någon
sensation av hastighet; det kändes närmast
som om man farit i bil över en asfalterad
stadsgata. Motorvibrationerna voro ju ej
helt borta men dock ej på långt när så
störande som i en dieselelektrisk
motorvagn. Något os från motorn förmärktes
ej, enär denna ligger så väl isolerad från
passagerarerummet. Förarhytten är
nämligen helt separerad från vagnskorgen och
står i förbindelse med främre
bagagerummet endast genom en bälg av
dimensionerna ca 40 X 40 cm. Huruvida
ventilationssystemet i passagerarerummet kommer att
fungera tillfredsställande även vintertid, torde vara
vanskligt att yttra sig om.
Några data angående den nu aktuella provvagnen
må här anföras. Vagnen har längden 12,660 m och
höjden över r. ö. k. 2,470 m. Den ringa höjden har
möjliggjorts genom sättet för passagerarerummets
upphängning mellan boggierna. Främre boggin har tre
axlar, därav de två främsta kedjekopplade drivaxlar.
Bakre boggin är en tvåaxlad löpboggi. Passagerarerummet
rymmer 24 sittplatser och gränsar framåt och
bakåt mot bagagerummen, som vardera äro beräknade
för 180 kg bagage. Bagagerummens golvplan ligger
över hjulen, och takhöjden är därför här lägre än i
passagerarerummet.
Vagnen väger tom 4 700 kg och med last 7 000 kg,
motsvarande ett axeltryck av 1 400 kg och en dödvikt
per plats av 195 kg. Den drives av en fyrcylindrig
75 hkr Panhard-Levasseurmotor och har fyra
hastigheter framåt som bakåt. Kylarsystemet fungerar i
båda körriktningarna. Normala hastigheten på
horisontell bana utgör 80 km/tim; maximihastigheten vid
provturen översteg 100 km/tim. Även i långa och
starka stigningar kan 80-km-farten hållas konstant.
Bensinförbrukningen har vid provturer i Sverige
fastställts till ca 25 liter per 100 km. Ett vid provturen
företaget bromsningsprov visade, att vagnen från
80 km fart kunde inbromsas på en sträcka av knappa
100 m och på en tid av 11,3 sek. Bromsningen kändes
ej det minsta obehaglig. Accelerationen, som ju är i
hög grad beroende på förarens förmåga att växla i
rätt tid, var även anmärkningsvärt stor. 60 km fart
nåddes efter en sträcka av ca 350 m; efter 1000 m
var farten uppe i 100 km/tim.
Försäljningspriset för importerade vagnar har av
Michelinbolagets härvarande chef, M. Jean Lemetter,
 |
Micheline vid Stockholms centralstation.
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:13:03 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932a/0300.html
