Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 23 juli 1932 - Notiser - Provtur med »La Micheline» - Mikrokemi — ett forskningsmedel, av Carl Benedicks - Elektrifieringen i Norge - A.-b. Åbjörn Andersons 50-årsjubileum - Sveriges hamnkalender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgivits till ca 50 000 kr. Om inhemsk tillverkning
kan komma till stånd i så stor skala, att seriefabrikation
blir möjlig, torde priset kunna pressas nedåt i
viss mån. Priset för gummiringarna (däck och slang)
uppges till 210 kr. per st. inkl. tull. Livslängden hos
ringarna motsvarar en körd sträcka av 35 000 à 40 000 km.
Det har väckt någon undran, att vagnarnas
kapacitet är så liten som 24 platser. Denna begränsning
är emellertid nödvändig med hänsyn till den relativt
låga hållfastheten hos gummiringarna, som f. n. ej
tillåta högre axeltryck än 1 400 kg. Vill man öka
vagnstorleken, är man alltså hänvisad till att öka antalet
axlar. En dylik åtgärd torde dock möta konstruktiva
svårigheter. Vagnen med 24 platser torde alltså för
en tid framåt få anses som den största tänkbara typen.
Detta innebär givetvis, att vagnens användningsområde
blir i viss mån begränsat. Den torde alltså ej,
åtminstone ej under rusningstiderna, kunna ersätta
nuvarande rullande materiel å de mera frekventerade
förortsbanorna. Däremot torde vagnen ha sin givna
uppgift som trafiksamlare å svagare trafikerade
bibanor till huvudlinjerna samt å längre sträckor kunna
ersätta lokaltåg i förbindelse med snabbgående direkta tåg.
I vad mån trafiken med järnvägsbussar, som ju i
många avseenden skiljer sig från den normala
tågtrafiken (så t. e. i fråga om körning på sikt), låter
förena sig med säkerhetstjänsten å banorna, är svårt att
nu uttala sig om. Likaså torde det efter så kort tids
erfarenhet vara vanskligt att fälla några slutsatser
om det nya trafikmedlets ekonomi. Den
gummiringade järnvägsbussen utgör dock ett uppslag, som
torde förtjäna att noga övervägas av de f. n. hårt
trängda järnvägarna. Tekniskt sett, är uppslaget
utomordentligt intressant, och erfarenheterna som
passagerare motsvarade till fullo de högt ställda
förväntningarna på det nya trafikmedlet.
Mikrokemi – ett forskningsmedel. Den analytiska
kemien har visserligen till stor del sett dagen i Sverige,
genom forskare som Scheele, Bergman, Berzelius.
Senaste tiders framsteg, som huvudsakligen innebära en
förfining av arbetsmetoderna inom analytisk och
allmän kemi i mikrokemisk riktning ha emellertid länge
nog gått Sverige förbi. Under den sista tiden har
emellertid även hos oss behovet börjat göra sig gällande
att utnyttja de moderna forskningsmedel mikrokemien
har att bjuda, Så har exempelvis botanisten prof.
Lundegårdh som bekant med framgång kvantitativt
bestämt små substansmängder spektrografiskt. För många
andra områden erbjuder mikrokemien outnyttjade
möjligheter. Hittills har icke någon undervisning i
mikrokemi meddelats i Sverige.
På grund av behovet att kunna analysera de
mikroskopiskt små slaggmängder som ingå i svenskt järn
och stål, har nu Metallografiska institutet, i samarbete
med andra institutioner, upptagit frågan om
mikrokemiundervisning i Sverige. Med hofrat, professor F.
Emich i Graz, bekant som samtidens främste målsman
på mikrokemiskt område, har man lyckats träffa
överenskommelse att denne, åtföljd av en assistent, dr
H. Alber, i höst skall hitkomma för att i Stockholm
leda en kurs i mikrokemi. Densamma kommer att
omfatta dels ett mindre antal föreläsningar med
demonstrationer, dels en kortare övningskurs avseende att
bibringa erforderligt handlag. Meningen är därvid att
tillgodose de olika behov och intressen som kunna
föreligga. Kursen kommer att börja i mitten av september
och hållas å Stockholms högskolas lokaler. Möjlighet
kommer att beredas intresserade att tillgodogöra sig
undervisningen. Carl Benedicks.
Elektrifieringen i Norge. Norges Vassdrags- og
Elektrisitetsvesen har i dagarna utgivit en tekniskekonomisk
redogörelse för Norges elektricitetsförsörjning för borgerliga
behov under driftåret 1929–1930, resp. året 1930,
ur vilken redogörelse vi återgiva följande siffror.
Vid utgången av år 1930 hade i Norge ca 1 938 300
personer, dvs. ca 69 % av befolkningen, tillgång till
elektrisk energi. Motsvarande andel av landsbygdens
befolkning utgjorde ca 57 %. I kraftverk, inkl.
dammar, regleringsföretag, distributionsnät,
transformatorstationer etc., som tagits i drift vid utgången av år
1930, var ett kapital av ca 1 028 mill. kr. investerat.
Anläggningarnas bokförda värde utgjorde ca 810 mill.
kr., därav ca 430 mill. kr. å kraftverken och 380 mill.
kr. å distributionsanläggningarna.
Sammanlagda installerade generatoreffekten för den
borgerliga elektricitetsförsörjningen utgjorde ca 550 000
kW, därav 530 000 kW i vattenkraftverk och
återstoden i ång-, diesel- m. fi. anläggningar, huvudsakligen
reservanläggningar. Genomsnittliga anläggningskostnaden
per kW utgjorde vid kraftstationerna ca 780 kr.
Anläggningskostnaderna för hög- och
lågspänningsnäten, inkl. transformatorer, uppskattas till i
genomsnitt 500 kr. per kVA transformatoreffekt, denna
beräknad för transformering från högspänning till
förbrukningsspänning i ett steg.
Maximalbelastningen per invånare var i städerna
ca 0,320 kW, på landsbygden 0,161 kW och i landet i
sin helhet 0,240 kW. Årsinkomsten av
energiförsäljning utgjorde å landsbygden 30,6 mill. kr. och i
städerna 51,9 mill. kr. Kommunernas bidrag till
elektricitetsverkens drift utgjorde 5,75 mill. kr. å landsbygden
och 1,05 mill. kr. i städerna.
I installationer för belysning, motordrift, kokning
och uppvärmning var enligt beräkning den 31/12 1930
nedlagt ett kapital av ca 331 mill. kr., därav i
belysningsinstallationer ca 182 mill. kr. och i motorer ca
89 mill. kr.
A.-b. Åbjörn Andersons 50-årsjubileum. Den 9 juli
firade a.-b. Åbjörn Anderson i Svedala ett 50-årsjubileum.
Själva rörelsen är som bekant åtskilligt äldre, den
räknar sin ålder från år 1867, men vid tillfället hade
femtio år förflutit, sedan Åbjörn Anderson flyttade till
Svedala. Med anledning av jubileet har firman utgivit en
i hög grad läsvärd minnesskrift, som på ett
intresseväckande och instruktivt sätt ger inblickar i firmans och
dess ledande mäns, Åbjörn Anderson själv, Nils
Fredriksson, H. Å. Åbjörnsson, Gustaf Bern och Herman
Härstedt, insatser på olika områden av näringslivet.
Största utrymmet i minnesskriften ägnas firmans
tillverkningar av mångahanda slag. Man får här en god
uppfattning av orsakerna till att nya tillverkningar
ständigt upptagits, dessa orsaker må ha varit ett klokt
förutseende av den kommande utvecklingen eller en önskan
att tillgodogöra sig erfarenheterna från ett närstående
tillverkningsområde.
Få svenska industrier bära en så personlig prägel som
Åbjörn Andersons, kanske till största delen beroende på
grundarens egen starkt utpräglade personlighet. Den
som icke visste det förut bör minnesskriften kunna
övertyga om att talesättet "Arbetet adlar mannen" med full
rätt kunnat väljas till valspråk av firmans grundare,
f. d. vaktpojken Åbjörn Anderson.
Sveriges hamnkalender. Under redaktion av
kommendör Gustaf Reinius och förste aktuarien Helmer
Eneborg utgives f. n. ett verk, kallat Sveriges
hamnkalender, vars första del, omfattande hamnarna i
Skåne och södra Halland, i dagarna kommit oss till hända.
Kalenderns avsikt är att söka fylla det behov av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
