Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 322 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 20 aug. 1932 - En metod för rationellt utnyttjande av automobilolja, av Rolf Steenhoff

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Körprov med personbil A 7331. –––– Enbart ny A-olja. - - - - - blandning 1:1 ny och renad.

rent skrämmande resultat av analysen, och dock
torde väl ingen påstå att inte den oljan med fördel
kan användas ännu den 10-dubbla tiden. Att
förkasta spilloljan på grundval av dessa
analysvärden torde därför vara oriktigt. För att belysa
detta förhållande har förf. utfört en del körprov med
olika oljor, återgivna i fig. 1–3. Diagrammen uppta
dels körvägen dels de vanligaste analysdata på
de uttagna oljeproverna. Fig. 1 avser en lastvagn,
fig. 2 en personvagn och fig. 3 ett kortare prov med
en lastvagn för att få fram den punkt där
fortvarighetstillståndet inträder i vevhuset. Detta synes
ske efter ca 50 mils körning. Man ser att en
kontrollanalys efter blott 20 mils körning ger totalt
missvisande resultat därest man söker bedöma
’’smörjningsförmågan" efter kontrollanalysens
siffror. Dylika prov äro även ägnade till bedömning
av hur motorn handhaves under arbetstiden, en sak
som dock icke här skall avhandlas.

Vad har skett med oljan i vevhuset, och hur skall
den kunna återfå sina goda egenskaper, även
gentemot en kontrollanalys? Att oljan medhinner mera

Fig. 3. Körprov med lastbil A 5721. Enbart ny A-olja,

djupgående förändringar av sin kemiska struktur
finnes knappast skäl att antaga, i varje fall
framgår det icke av det försök som resulterat i tabell I,
där vissa bestämningar äro återgivna, som gjorts
på olja före och efter ca 200 mils körning. Vidare
återges i tabellen resultatet av en elementaranalys
på de båda proven, detta för att visa den obetydliga
förskjutningen i förhållandet mellan kol och väte.
Beräknas syrehalten ur elementaranalysen, ser man,
att det är de syrehaltiga beståndsdelarna, som först
och främst avlägsnas under användandet av oljan.[1]
Oljans halt av rena kolväten synes sålunda bli
större under körning och reningsprocedur. Då
dessa kolväten äro relativt beständiga gentemot
kemisk åverkan, torde man våga antaga, att oljan
kan bibehålla sina egenskaper avsevärd tid framåt.
Anmärkas bör, att i differenssiffran för syret
givetvis även ingår det i oljan ev. förefintliga svavlet,
vilket under körning oxideras till svavelsyrlighet
och sedan borttages vid reningen.

Tab. I. A-olja i blandningsförhållandet ny: renad
= 1:1.

Körd väglängd	Km	0	2 000
Sediment . . .	%	13	40
därav olösligt i bensin . . .	%	7,0	24,5
olösliga delens askhalt . . .	%	0,0	5,5
Den icke mineraliska delens av
sedimentet halt av olösliga produkter . . .	%	54	55
Elementaranalys: Kol . . .	%	85,2	87,0
Väte . . .	%	11,1	11,9
C:H = . . .	%	7,7	7,3

Den huvudsakliga förändringen av oljan i
vevhuset sker genom utspädning med bränsle och
förbränningsprodukter samt genom mekanisk
inblandning av främmande ämnen. Askhalten stiger, och
mängden vatten och bensin kan bli betydande.
Riskpunkten anses vara nådd vid en utspädning av
10 %.[2] Hur spilloljan ter sig vid närmare
granskning visas i fig. 4. som återger ett mikrofotografi.

Fig. 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>