Teknisk Tidskrift / 1932. Allmänna avdelningen / 323 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 20 aug. 1932 - En metod för rationellt utnyttjande av automobilolja, av Rolf Steenhoff

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som tagits vid 270 ggrs förstoring av en olja, körd
175 mil. Det fotograferade oljeskiktet är blott
0,01 mm tjockt. En del av de färglösa partiklarna
torde med all sannolikhet vara vatten, vattenhalten
i detta prov var hög, 0,3 %.

Utgående från det här ovan motiverade antagandet,
att sammansättningen hos oljan är i stort sett
oförändrad efter 200 mils körning, frånsett
föroreningarna, kan man förmoda att också spilloljan,
därest föroreningarna kunde avlägsnas, skall vara
av stort värde som smörjmedel, enbart eller i
blandning med färsk olja. Så är ock fallet. Förf. har
sedan fyra år tillbaka med utmärkt resultat använt
renad spillolja från automobiler som tillsats till
biloljan, och här nedan skall i korthet beskrivas
reningsmetoden och resultatet av det använda
systemet.

Reningen av spillolja är numera ett standardiserat
arbete och utföres på följande sätt, se fig. 5.
Det från uppsamlingsstället kommande spilloljefatet
(1) upphissas och tömmes genom en silduksförsedd
tratt ned i en uppvärmningscistern (2), där oljan
värmes till ca +60°, för att sedan pumpas upp i en
avsättningscistern (3), i botten försedd med ett
höj- och sänkbart avtappningsrör. Efter en tid, som
vanligen varierar med yttertemperaturen, med behovet
av olja och med belastningen på reningsanläggningen,
avtappas den något klarnade oljan till
samlingscisternen (4), där den värmes till ca +100°C.
Över en "luftare" (5), bestående av grovt
mässingstrådnät, pumpas oljan till centrifugen (6), vilken
har en kapacitet av ca 200 l/min. Den centrifugerade
oljan uppsamlas i en annan samlingscistern
(8) för att åter nedtappas i värmaren (4). Omloppet
genom varmare, luftare och centrifug upprepas en
å tre gånger efter behov. Det har visat sig vara
nödvändigt att vid första centrifugeringen tillsätta
varmt vatten för separatorkulans dränering, enär
denna annars omedelbart igensättes av slam. Detta
varmvatten erhålles från cisternen (7), som matas
med kondensat från värmebatterierna i (2) och (4).
(Slammet, som samlas i separatorkulan, har
utseendet av skosmörja, och innehåller alltid små
mängder järn.) Slutligen tryckes oljan genom ett
kammarfilter (9), en icke nödvändig säkerhetsåtgärd,

Fig. 5. Schematisk bild av oljereningsanläggning. 1. Spilloljefat. 2. Oljevärmare. 3. Avsättningscistern. 4. Samlingscistern. 5. Luftningsanordning med fläkt. 6. Centrifug, kopplad som purifikator. 7. Varmvattencistern. 8. Samlingscistern. 9. Kammarfilter. 10. Utlämningsfat.

Fig. 6.

och expedieras i ett rent fat (10), lämpligen ett
tömt leveransfat. Hela den skildrade proceduren
tar för ett fat spillolja om 170 à 200 liter ca 6
timmar. Kostnaderna för den renade oljan bli 5 öre
pr liter, varav största delen är arbetskostnader för
transport och renhållning inom anläggningen.
Anläggningskostnaden är minimal. Filtret är, som
sagt, icke nödvändigt, och frånsett detta jämte
centrifug och pump, består den i fig. 6 visade
anläggningen av 1/2/" och 3/4" järnrör, tvenne
värmeelement samt fyra gamla oljefat. Det torde vara av
en viss fördel att en dylik anläggning kan lätt och
billigt uppmonteras för den händelse att,
exempelvis i krigstid, reningsstationer skola anordnas på
olika platser i landet.

Den erhållna produkten är av mörkare färg än
ursprungsoljan, vilket torde vara anledningen, eller
en av dem, till att den renade spilloljan först
mottogs med sådant tydligt misstroende. Den mörka
färgen härrör troligen från kolloidalt kol, vilket
icke kan vara skadligt (jfr metoden att tillsätta
grafit till automobilolja). Därest man emellertid
önskar erhålla en ljus olja, kan kolet avlägsnas
genom vissa konstgrepp, naturligtvis på bekostnad
av oljereningens ekonomi. Kolet kan absorberas
vid en emulsion av oljesyra och en oljelöslig
organisk bas eller det kan infångas i filtret genom att
till spilloljan sätta Florida-jord. Då rengöringen
av filtret är ytterst otrevlig, kan den senare
metoden ej rekommenderas.

Kontrollanalyser utföras med jämna mellanrum
för att se hur oljereningsanläggningen fungerar.
Då intresset för smörjningsproblemet f. n. är i
i stigande, ha flera nya, ytterst lättskötta,
instrument sett dagen, vilka väl lämpa sig för arbeten vid
en oljereningsstation, då de icke fordra tränad
personal. För bestämning av utspädningen användes
Güttes destillator, fig. 7, med elektrisk
uppvärmning och förlaget delat i procent bensin resp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>