Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 15 okt. 1932 - Konkurrensförhållandet mellan järnvägs- och landsvägstrafik. En engelsk utredning, av E. H—r. - Notiser - Ingenjörsvetenskapsakademien - Statens järnvägars riksdagspetita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skänks av detta mervärde. Den enda rättvisa
principen torde vara att taga hänsyn endast till den totala
årskostnaden för vägväsendet och fördela denna på de
olika trafikantslagen alltefter dessas bruk av vägarna
och den slitning de förorsaka. Det är emellertid svårt
att uttrycka denna princip i siffror.
För närvarande åtnjuta trafikanterna betydande
förmåner av tidigare utgifter för vägarna, innefattande
anläggningskostnader före automobilismens genombrott
och kostnader för vägförbättringar i samband med
detta. Ej heller dessa "ärvda" förmåner kunna
uttryckas i siffror, och det har därför synts kommittén
lämpligt att kvitta dem mot kostnaderna för vägarnas
s. k. allmänna bruk, varigenom samtliga årliga
kostnader i fortsättningen skulle komma att bäras av
motortrafiken enbart.
De årliga kostnaderna ha på basis av de senaste fem
årens utgifter för vägväsendet beräknats till 60 mill.
pund. Kommittén har undersökt olika tänkbara system
för denna summas fördelning på olika kategorier av
motorfordon.
Dels har man försökt kombinera faktorn
hastighet X vikt med bensinförbrukningen. Det föreslogs
sålunda, att licensavgifterna skulle beräknas efter ett
register, åstadkommet genom multiplikation av
fordonsvikten med fordonets normala hastighet pr timme.
Med hastighet skulle förstås den för fordonsslaget
föreskrivna maximihastigheten, eller där sådan ej
stipuleras, 35 miles (56 km) pr timme. Kommittén måste
dock frångå denna beräkningsgrund, enär vägslitningen
visserligen beror på såväl fordonsvikt som hastighet
men dock icke står i något enkelt förhållande till
någondera av dessa faktorer. Förslaget syntes alltså
alltför spekulativt och godtyckligt lagt.
Icke heller bensinförbrukningen kan läggas till
grund för beskattningen, såvida det ej är fråga om
en med avseende på konstruktion och arbetsförhållanden
likartad fordonsklass. Skulle hela kostnaden för
vägväsendet uttagas genom bensinskatten, komme vissa
fordonskategorier att orättvist gynnas på andras
bekostnad, även om man, som föreslagits, undantoge
20 % av skattesumman till en utjämningsandel, som
skulle uttagas i form av graderade licenser för
trafiktillstånd. Detta beror till stor del därpå, att de tyngre
fordonens bensinförbrukning avsevärt nedbringats
genom de senare årens förbättringar å motorområdet.
Emellertid ingår bensinskatten som ett särskilt led i
det slutliga förslaget.
Slutligen har kommittén sökt lägga antalet tonmil
till grund för beräkningen, varvid medelvikten (inkl.
last) för varje fordonsklass multiplicerats med den
uppskattade körda sträckan pr år. Den på så sätt funna
transportprestationen har kollationerats med uppgifter
om den årliga bensinförbrukningen. Kommittén anser,
att antalet tonmil, som kunnat fastställas med
tillräcklig grad av säkerhet, utgör en antagbar grund för
beräkning av de olika fordonsklassernas bidrag till
vägunderhållet. En viss marginal har dock lämnats för
fordonens hastighet, utrymmesbehov, vägslitning etc.,
vilka faktorer ej ingå i tonmilberäkningen, medan å
andra sidan vissa lättnader beretts fordon med
pneumatiska ringar och extra antal axlar eller hjul. Enligt
kommitténs beräkningar borde 23 1/2 mill. pund uttagas
av lastbilarna och 36 1/2 mill. pund av andra motorfordon
(privatbilar, motorcyklar, bussar, droskbilar etc.).
Denna summa av 23 1/2 mill. pund innebär en ökning
med 2 1/2 mill. av det för lastbilar f. n. utgående
skattebeloppet och har fördelats så, att vissa fordonsklasser
fått vidkännas kraftiga höjningar. För bensindrivna
lastbilar med tomvikt om 6–10 ton har fordonsskatten
hittills utgjort 48 pund pr år men föreslås nu höjd
till 108 à 226 pund. För bilar med förbränningsmotorer
av annat slag än bensinmotor och med nyssnämnda vikt
skulle skatten höjas från 48 till 188 à 332 pund. Genom
den särskilda bensinskatten, som föreslås bibehållen vid
nuvarande nivå, erhålles ett skattetillägg, som är
någorlunda proportionellt mot bilarnas tjänstetid.
Till direkt lättnad för järnvägarna föreslås två
åtgärder. De skulle alltså befrias från den nuvarande
förpliktelsen att underhålla vägbanan å huvudvägarnas
viadukter över järnvägskorsningarna. Dessutom skulle
de ej behöva publicera sina taxor för reguljära
godstransporter å landsväg, så länge motsvarande
skyldighet ej stipulerats för åkeriföretagen.
I syfte att tillmötesgå allmänhetens krav på säkerhet
vid godstransporter å landsväg har kommittén
föreslagit, att dessa skola underkastas en viss reglementering
i likhet med vad som tidigare gäller i fråga om
passageraretrafiken. För såväl åkeribilar som lastbilar
för ägarens egna transporter skall alltså erfordras
särskilda trafiktillstånd, vid vilkas meddelande fordran
skall ställas på att bilförarnas löne- och tjänstgöringsförhållanden
regleras på skäligt sätt samt på fordonens
bibehållande i tjänstedugligt skick. Vidare skall vid
åkerirättigheternas meddelande tagas hänsyn till det
faktiska trafikbehovet och till möjligen befarad
överbelastning av vägarna. För övrigt skall den
licensgivande myndigheten iakttaga de direktiv, som komma
att givas av kommunikationsministeriet genom det
officiella organ som detta föreslås inrätta för dessa frågors
behandling.
För andra lastbilar än åkeribilar föreslås även
speciella restriktioner. Sålunda ifrågasattes förbud att
befrakta annat gods än bilägarnas eget utanför en
radie av 10 miles från bilägarens affärslokaler. Det
förtjänar påpekas, att ingen särskild avgift skall
erläggas för erhållande av dessa trafiktillstånd. All
beskattning är begränsad till fordonsskatten och
bensinskatten.
Kommittén föreslår även, att lastbilägarna skola föra
journal över de utförda transporterna, upptagande
mängden transporterat gods och arbetstiden, redovisad
för varje bilförare för sig. Vissa lättnader i denna
bestämmelse ställas i utsikt för olika fall.
Vad slutligen angår konkurrensförhållandet i
allmänhet mellan landsvägs- och spårkommunikationerna
rekommenderas en vetenskaplig undersökning angående
ekonomien hos olika transportslag, varvid
förhållandena i utlandet även böra beaktas. Bland annat anser
kommittén, att uppmärksamhet bör ägnas åt skapandet
av samarbete mellan järnvägarna och landsvägstransportföretagen,
varvid möjligheten att medelst utvidgad
användning av containersystemet få till stånd en
ordnad samtrafik med gemensamma taxebestämmelser
särskilt bör uppmärksammas.
E. H–T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
