Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 29 okt. 1932 - Några hållpunkter vid bedömningen av det svenska konjunkturläget, av Johan Åkerman - Elektroindustrien under lågkonjunkturen, av Lars Blume
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framtiden. Köpkraftsläran har det då vida bättre
ställt; den vädjar till människans naturliga böjelse
att följa det minsta motståndets lag. Man vill hellre
haka sig fast vid inflationsballongen än söka trycka
ned konjunkturuppsvingets hävstång. Och detta
fastän avgörandet, om ballongen kommer att stiga,
ytterst är beroende av den amerikanska
penningpolitiken; mycket tyder på, att en amerikansk
inflation icke längre behöver befaras.
Lägger man samman dessa svårigheter, kan man
nog säga, att utsikterna för det omedelbara
genomförandet av en beslutsam kostnadssänkande och
sparandeökande politik icke te sig vidare ljusa. I
stället blir det väl den hårda nödvändigheten som steg
för steg får tvinga det svenska samhället att följa
de obönhörliga ekonomiska lagarna. Detta kan icke
betyda annat, än att vi stå inför en ganska långvarig
anpassningsprocess med stor, permanent arbetslöshet.
Efter 1920 års kris gick vårt land den s. k. korta
vägen för att återställa räntabiliteten och
likviditeten; återgången till guldpariteten medförde en
radikal utrensningsprocess och en omfattande
arbetslöshet under 1921 och 1922, men därmed var också
grundvalen lagd för åtta års i genomsnitt stigande
konjunkturer. Denna gång ha vi gått den långa
vägen – för att icke säga omvägen. För de länder,
som för ett år sedan skaffade sig en tillfällig
lättnad genom att släppa kontakten med den
internationella värdemätaren, synes vägen till bättre tider
bli längre än för de länder, som använt det senaste
året för reorganisation och rekonstruktion.
Vi ha i denna överblick över depressionens
förlopp kunnat konstatera, att man i de ledande
industriländerna på den europeiska kontinenten och i
Amerika numera är i full färd med att på det rätta,
direkta sättet lösa depressionens problem.
Inflationsfaran är kanske icke helt överstånden, men
mycket tyder på, att den skall övervinnas, och att man i
stället skall låta ökat sparande lägga grunden för
ökad kapitalbildning och ökad sysselsättning. I
Sverige och i de övriga pappersmyntfotländerna är
ställningen en annan. Här har det begångna,
måhända oundvikliga valutapolitiska misstaget i
förening med oviljan eller oförmågan att frivilligt taga
på sig en tillfällig sänkning av levnadsstandarden
lagt stenar i vägen för en snabb förbättring. Jag
kan endast uttala den förhoppningen, att den senare
delen av denna prognos skall bliva dementerad av
verkligheten. Johan Åkerman.
 |
Direktör L. Blume. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
