Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 19 nov. 1932 - Notiser - Teknologernas praktikfråga - Bristfällig utlandsreklam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med lärlingarna. En förutsättning härför är, att denna
praktik av vederbörande läroanstalter blir jämställd
med annan praktik.
Nämnden bör vidare utarbeta program för praktikarbete
inom olika fack, särskilt för A-praktikanter, som
äro beredda att ägna en längre tid åt sin praktiska
utbildning. För B-praktikanter skulle endast givas
allmänna anvisningar om praktikens betydelse för den
fortsatta utbildningen samt olika sätt för praktikens
fullgörande.
Slutligen bör från praktiknämndens sida bedrivas en
kraftig propaganda bland såväl arbetsgivare som elever
till väckande och bibehållande av ett livaktigt intresse
för de studerandes praktiska och sociala utbildning.
De lokala organen böra utformas som praktikbyråer
vid läroanstalterna. En eller flera lärare böra som
ledande eller rådgivande deltaga i byråns arbete, men
eleverna böra själva aktivt medverka genom av dem
valda förtroendemän, exempelvis en elev från varje
avdelning eller varje fack. Till de ovan antydda
uppgifterna bör även läggas den, att till praktiknämnden
anmäla de lokala praktikanställningar, som erhållits
utan nämndens förmedling och om vilka byrån erhållit
kännedom.
Beträffande praktikens art uttalar kommittén, att
arbete i mekanisk verkstad kan anses som lämplig
förberedande praktik, oberoende av det fack, praktikanten
ämnar ägna sig åt. Denna första praktik bör helst
förläggas till verkstäder med blandad tillverkning.
Praktikanterna böra å arbetsplatserna om möjligt stå
under ledning av en ingenjör. Praktiken under
studietiden bör åtminstone till större delen fullgöras vid
företag inom den studerandes särskilda fackområde.
Praktikanterna böra undantagslöst vara fullt
jämställda med arbetarna i fråga om arbetstid, iakttagande
av ordningsföreskrifter m. m. Praktikant bör vidare
erhålla skälig avlöning, om möjligt tillräckligt för
bestridande av kost och logi. En praktikant med
arbetsvana bör i regel i avlöningshänseende jämställas med
sina arbetskamrater. Undantag kan tänkas böra
förekomma, exempelvis då arbetslöshet råder, då det kan
anses befogat, att praktikanterna gå utan lön.
Slutligen rekommenderar kommittén användandet av
standardiserade betygsformulär för praktikanter.
Bristfällig utlandsreklam. För någon tid sedan
utgav institutet för svensk utlandstjänst en broschyr
"Higher Professional Education in Sweden", vars syfte
är att främja högskolebildade svenskars anställning i
utlandet. Broschyren innehåller kortfattade redogörelser
för det sätt varpå man i Sverige ordnat utbildningen
av läkare, tandläkare, veterinärer, sjukgymnaster,
ingenjörer, lantmätare och jägmästare samt för den
högre lantbruks- och handelsundervisningen.
Broschyrens syfte är otvivelaktigt gott, och att upplysning i
berörda hänseende verkligen behöves i utlandet, speciellt
i de engelsktalande länderna, till vilka broschyren
närmast är riktad, framgår bl. a. därav, att två så spridda
handböcker som The Statesman’s Yearbook och
Whitaker’s Almanack icke innehålla några som helst
uppgifter om exempelvis ingenjörsutbildningen i Sverige.
Det är givetvis ett mycket svårt företag att för en
utländsk publik söka klarlägga genuint svenska
förhållanden. Icke nog med att de meddelade uppgifterna
måste vara sakligt korrekta; man måste även tillse
att anknytningar vinnas till motsvarande utländska
förhållanden, där så kan ske, och detta måste göras på
sådant sätt, att om möjligt varje förväxling undvikes.
Det sagda gäller i föreliggande fall förhållandena inom
den statliga administrationen i allmänhet och
undervisningsväsendet i synnerhet. Skillnaden mellan svenskt
och engelskt är som bekant i dessa avseenden
betydande, och det måste därför ibland vara svårt att
finna engelska namn på svenska begrepp, för vilka
direkt motsvarighet saknas i England. Det är dock av
stor vikt, att- ämbetsverk, skolor och läroämnen givas
sådana benämningar, att deras funktioner och innebörd
såvitt möjligt framgå därav. Tyvärr måste man,
åtminstone då det gäller den tekniska undervisningen,
till vilken vår granskning av naturliga skäl blivit
inskränkt, vid genomläsning av broschyren konstatera,
att författaren eller översättaren i åtskilliga fall ej
lyckats finna de existerande adekvata engelska
uttrycken för svenska benämningar eller ock använt rent
felaktiga engelska termer.
Även ur rent saklig synpunkt präglas framställningen
av åtskilliga brister, som bort kunna undvikas. Redan
ingressen till kapitlet "Higher Technical
Education" innehåller en passus, som kan föranleda
missförstånd: "Sweden possesses ät present two institutions
for giving technical tuition and training". Säkerligen
skulle det giva bättre relief åt vår tekniska
undervisnings ståndpunkt, om här omtalades, att nämnda två
institutioner bilda toppen på ett högt utvecklat system av
tekniska undervisningsanstalter av olika grader.
Tekniska högskolan kallas "The Royal University of
Technology", en benämning, som måhända kan förefalla
väl anspråksfull, men som från engelsk synpunkt torde
vara godtagbar. Chalmers’ tekniska institut har
däremot omväxlande benämnts "technical college" och
"technical institute", vilket ju tyder på att den
redaktionella behandlingen av bidragen till broschyren ej
varit vidare omsorgsfull. Till liknande inadvertenser
återkomma vi i det följande.
Problemet att finna adekvata engelska benämningar
för de svenska statsdepartementen och centrala
ämbetsverken synes ha vållat svårigheter. Tekniska
högskolan säges sortera under "Board of Education", varmed
åsyftas ecklesiastikdepartementet. Skulle en engelsman
i Sverige fråga efter "Board of Education", är det dock
lika möjligt, att han bleve hänvisad till skolöverstyrelsen.
Denna osäkerhet kunde ha undvikits, om för
departementet begagnats något av de namn som
förekomma i engelska handböcker, nämligen "Department of
Education and Ecclesiastical Affairs" eller "Department
of Public Worship and Instruction". I styrelsen för
högskolan sitta representanter för en del ämbetsverk,
däribland "Conservancy Board" och "Housing Board",
vilka kunna identifieras med vattenfallsstyrelsen och
byggnadsstyrelsen. "Conservancy Board" är emellertid
en alldeles felaktig benämning för ett ämbetsverk, som
officiellt kallar sig "Royal Board of Waterfalls" och
vars karaktär i viss mån motsvarar uttrycket
"Electricity Board". Vad byggnadsstyrelsen angår, står denna
nog rätt främmande för omsorgen om bostadsproduktionen
i landet. Ingenjörsvetenskapsakademien och
Svenska teknologföreningen ha ju sina fastställda
engelska namn, "The Royal Swedish Institute for
Engineering Research", resp. "Swedish Association of
Engineers and Architects", men benämnas i broschyren
"Academy of Engineering Science", resp. "Swedish
Technological Association". Det kan knappast råda tvivel om
att nämnda institutioner själva löst sin namnfråga på
det bästa sättet.
Högskolans fackavdelningar, som omväxlande kallas
"departments of the University" och, förvisso olämpligt,
"trade sections" (avdelningarna vid Chalmers’ kallas
"branches"), ehuru "faculty" väl bäst torde svara mot
engelskt språkbruk och mot benämningen universitet,
hava i broschyren erhållit namn, som i vissa fall mycket
illa återge deras uppgifter. Maskinbyggnad och
mekanisk teknologi översättes med "engineering and
mechanical technology", ehuru "engineering" betyder teknik i
största allmänhet. Väg- och vattenbyggnadskonst, som
på pricken motsvaras av "civil engineering", har fått
det konstbesynnerliga och alldeles missvisande namnet
"road and conservancy structure", och bergsvetenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
