Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 APRIL 1932
BERGSVETENSKAP
29
flesta fall i elektrostålugn, och då kolhalten i
jämförelse med övriga ingående ämnen av betydelse är
låg, utgår man oftast från ett smält järnbad, vilket
på ett eller annat sätt nedbringats till låg kolhalt,
och inför i detta de önskade legeringsämnena i form
av ferrolegeringar eller rena metaller.
I tabell 2 har sammanställts en del av de
vanligaste och viktigaste för närvarande förekommande
eldhärdiga stålen.
Analyserna kunna givetvis variera, i synnerhet
gäller detta kolhalten och även kiselhalten. I tabellen
äro endast medtagna stål med relativt låga
kolhalter, dvs. sådana som kunna valsas och smidas.
Särskilt bland de rena kromstålen användes en del
med kolhalter upp till 2 %, givande stålkvaliteter
mest lämpade som gjutgods.
Dessutom förekomma för en del stål smärre
legeringstillsatser av molybden, kobolt, aluminium,
vol-fram etc. Särskilt har aluminium i förening med
kisel blivit på senaste tiden använda
legeringsämnen, vilka givit mycket goda värmebeständiga
stål av ferritisk typ.
De eldhärdiga stålen hava funnit användning
under de mest skiftande former, varför det är av
stor vikt att möjligheter förefinnas att på ett billigt
och enkelt sätt bibringa ett dylikt material den för
användningsändamålet lämpligaste formen. För att
uppfylla detta och dessutom uppnå goda
driftsresultat äro naturligtvis de olika ståltypernas fysikaliska
och teknologiska egenskaper av avgörande
betydelse.
Emellan egenskaperna hos de angivna ståltyperna,
martensitiska, ferritiska och austenitiska, finnas
ganska stora skiljaktigheter, vilka göra dem mer
eller mindre lämpade för olika användningsområden
och arbetsförhållanden. Jag skall därför försöka
giva en översikt över de egenskaper, som äro av
betydelse för dessa ståls användningsmöjligheter.
1. Bearbetning i varmt tillstånd.
Samtliga ståltyper kunna bearbetas i varmt
tillstånd genom valsning och Smidning. Svårigheterna
stiga dock med legeringshalten, så att de
höglege-rade austenitiska stålen på grund av sin hårdhet i
värme endast kunna formförändras med många
om-värmningar och speciella anordningar.
De martensitiska stålen få icke på grund av sin
lufthärdande karaktär utsättas för häftig upphettning
eller avkylning, emedan då sprickor kunna
uppkomma.
De ferritiska stålen taga icke lufthärdning men
bearbetning bör icke avslutas vid för hög temperatur.
Man riskerar nämligen då att stålet får grovt brott
och blir sprött. En dylik kornförstoring kan icke
upphävas genom värmebehandling.
2. Bearbetning vid vanlig temperatur.
Stål, tillhörande den austenitiska gruppen,
erbjuda genom sin seghet vissa svårigheter vid
bearbetning med skärande verktyg. Det enda
botemedlet är skarpa verktyg, hög hastighet och låg
matning.
De övriga ståltyperna kunna relativt lätt
bearbetas, om materialet är väl glödgat. När det
gäller formgivning vid vanlig temperatur, besitta de
austenitiska stålen de förnämsta egenskaperna. De
kunna pressas, bockas, falsas etc. bättre än någon
annan ståltyp. Därnäst komma de halvferritiska,
ftTritiska och martensitiska.
Alla bearbetningsmöjligheter influeras alltid starkt
av materialets kolhalt och även kiselhalter över
i å 2 % göra sig därvid starkt gällande. Vid högre
C- och Si-halter kunna dylika höglegerade stål
endast användas i form av gjutgods.
3. Svetsbarhet.
Martensitiskt material ger i regel opålitliga
svetsar, emedan svetsfogen blir hård och spröd genom
lufthärdning. Svetsning av ferritiska stål går
relativt bra, men svetsfogarna få icke utsättas för större
mekaniska påkänningar på grund av sin benägenhet
att antaga grov struktur.
De austenitiska stålen däremot giva i de flesta
fall utomordentligt sega och starka svetsar, såväl
med acetylen- som elektrisk svetsning.
4. Hållfasthet vid höga temperaturer.
En av de eldhärdiga stålens viktigaste egenskaper
är deras höga hållfasthet i värme. Vid
konstruktion av föremål, vilka skola arbeta vid höga
temperaturer, är det naturligtvis av största vikt att
känna konstruktionsmaterialets fysikaliska
egenskaper vid arbetstemperaturen ifråga.
Sträckgräns, brottgräns, förlängning osv. äro ju
lätta att bestämma vid rumstemperatur, men då
hållfastheten starkt minskas vid högre temperatur, är
man nödsakad att tillgripa en säkerhetsfaktor,
vilken dock blir ganska osäker, och konstruktionerna
få utföras mera på måfå. Sänkningen i
hållfasthet vid högre temperatur är starkt beroende av
materialets karaktär. Jämföras exempelvis ett
vanligt kolstål och ett austenitiskt stål, kan kolstålet
vid rumstemperatur uppvisa kanske dubbelt så hög
sträckgräns, under det att vid 650°C det austenitiska
stålet har 5 gånger så hög motståndsförmåga mot
deformation. Ett bedömande av lämpligheten av
ett material för en konstruktion, som skall arbeta
vid hög temperatur, enbart av dess
hållfasthetsegenskaper vid rumstemperatur, är därför icke
tillräckligt.
De möjligheter man har för ett mera tillförlitligt
bedömande av ett materials hållfasthet eller kanske
snarare motståndsförmåga mot deformation vid
höga temperaturer äro dels korttidsdragprov, dels
s. k. krypgränsbestämningar.
Vid den förra provningsmetoden ökas provstavens
belastning på relativt kort tid till brott. Vid den
senare belastas provstaven med en konstant vikt
under lång tid, varvid förlängningsökningen per
tidsenhet iakttages.
Korttidsförsök, för vilka finnas en mängd
redogörelser i litteraturen, lida av den olägenheten, att
resultaten äro i hög grad beroende av den
hastighet, varmed belastningen appliceras på provstaven.
Ju högre temperatur, desto mera inverkar
dragprov-maskinens hastighet på försöksresultatet. En dylik
undersökningsmetod är naturligtvis mycket
användbar, när det gäller att jämföra olika material med
varandra, men endast under förutsättning att tiden
for de olika dragproven är konstant, så att
resultaten äro direkt jämförbara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
