Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Feb. 1932 - Diskussion i strömbrytarfrågan i Elektroingenjörsföreningen den 16 oktober 1931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
TEKNISK TIDSKRIFT
6 FEBR. 1932
hållanden långt ifrån äro tillfyllest som förklaring till
de oftast stora skillnaderna mellan beräkningarna och
verkligheten.
Jag är visserligen av den uppfattningen, att man för
nya anläggningar bör beräkna strömbrytarstorlekarna
på säkra sidan. Jag har därför alltid anslutit mig till
den åsikten, att strömbrytarna böra dimensioneras efter
den momentana och icke efter den permanenta
kortslutningsströmmen, en åsikt som dr Herlitz i kväll gjort sig
till talesman för.
En sak är emellertid att dimensionera på säkra sidan,
en annan är att använda beräkningsmetoder, som ej
giva vid handen vare sig om eller huru mycket man
räknar på säkra sidan. Det har därför länge synts mig
önskvärt att få en säkrare teoretisk grundval och
exaktare beräkningsmetoder. Det var mig icke möjligt
att under föredraget överblicka, i vad mån de nya rön
och synpunkter, som dr Kesselring framlade, skapa
grundval för bättre och säkrare dimensionering av
strömbrytarna. Det synes ju naturligt, att övergången
till beräkning av brytenergien i stället för bryteffekten
är det riktiga. Även om denna brytenergi blir olika
under olika förhållanden och man således blir tvungen
att räkna olika alternativ allt efter
belastningsförhållanden och nätets kopplingstillstånd, så är detta merarbete av liten betydelse i jämförelse med fördelen av
att få beräkningar, som stämma med verkligheten.
Jag vore därför synnerligen tacksam, om dr
Kesselring ville i korta drag ange, huru man på basis av dessa
nya undersökningar får fram brytenergien vid
kortslutning och om dessa nya beräkningar kunna ge förklaring
till att strömbrytarnas "bryteffekt" blir så mycket
större ute i anläggningarna än i provrummet.
Dr Kesselring: Begreppet "bryteffekt" är särdeles
olämpligt. Sålunda finnas ett stort antal oljebrytare i
staden Köln, vilka äro stämplade för 30 MVA,
men vid provning visat sig tåla 180 MVA.
Lämpligare är att basera brytarens kapacitet på begreppet
"brytenergi".
Talaren meddelade de huvudsakliga dragen av en
rent matematisk metod för bestämning av en brytares
brytförmåga, vilken metod ledde fram till vissa för den
praktiske ingenjören lämpade kurvor, ur vilka
brytenergien kunde härledas, i första hand då för
provrumsförhållanden. Med kännedom om det anslutna
kraftnätets belastningsimpedans och effektfaktor är det
sedan mycket lätt att införa de koefficienter, som äro
betingade av nätets gynnsamma inverkan på
hastigheten hos den återvändande spänningen.
överingenjör Th. Björgerd: Enligt vad dr Herlitz
nyss nämnde, rekommenderar Asea, att brytarna
väljas så stora, att de kunna bryta generatorernas
momentana kortslutningsström, vilket i allmänhet väcker
opposition från köparnas sida, enär en brytare ju ej gärna
kan hinna med att bryta så hastigt, som skulle
erfordras härför. Erfarenheten från såväl
kortslutningsförsök utförda under praktiska driftförhållanden som
kortslutningar under normal drift visa, att ju fortare man
kan få en brytare att fungera, desto mindre blir påkänningen på densamma. Om en kortslutning inträffar på
en huvudledning, förefinnes ofta en avsevärd reaktans
mellan kortslutningsstället och generatorerna, vartill
kan komma ett ljusbågsmotstånd, som har ett
variabelt värde, beroende på huru ljusbågen har tillfälle att
utveckla sin längd.
Under tiden kan emellertid inträffa, att generatorerna
börja att gå ur fas, varvid desamma utsättas för
upprepade kortslutningar sins emellan.
Kortslutningsstället har således flyttats från sin
ursprungliga plats till kortslutningar mellan
generatorerna, vilket kan medföra avsevärda påkänningar på
brytarna i centralstationerna.
Beträffande ingenjör Andreasons anmärkning, att
man kanske ändå inte bör helt slopa mellanväggar och
gå in för öppna ställverk på sådana ställen, där
oljebrytare finnas, vill jag framhålla följande. Det farliga vid
oljebrytareexpeditionerna är inte blott den våldsamma
mekaniska påfrestningen på den närmaste omgivningen
utan även den intensiva rökbildningen om oljan råkar
i brand. Den rök, som bildas, är oftast ledande och
har en obehaglig förmåga att tränga igenom de minsta
öppningar och förorsaka kortslutningar mellan i övrigt
friska delar av närliggande ställverk. Skola
mellanväggarna därför vara till någon nytta vid oljebrytareexplosioner, måste de icke blott vara mycket starka,
utan även absolut täta, ty även ett nyckelhål är
tillräckligt att släppa igenom så mycket rök, att kortslutning
kan uppstå inom anläggningen. Då dessa båda villkor
äro mycket svåra att samtidigt uppfylla, lönar det sig i
allmänhet inte att lägga ned för mycket pengar på
starka och täta mellanväggar, utan man får antingen
ta den risk, som förefinnes med det öppna ställverket,
eller ock skaffa sig oljebrytare, som ej kunna explodera.
Dr Kesselring: Dr Herlitz’ påpekande, att vid långa
linjer vandringsvågor uppstå och den återvändande
spänningen därför ej direkt kan uträknas ur data för en
svängningskrets med koncentrerade induktanser och
kapaciteter är fullkomligt riktigt. Dock visar det sig,
att grundtonen vid uppdelning av vågförloppet enligt
Fouriers serie så nära överensstämmer med det
spänningsvärde, som uträknas under antagande av en ren
svängningskrets, att den sistnämnda metoden är fullt
användbar. En mångfald praktiska mätningar ha
utförts, som bekräfta denna regel. Något inflytande av
kortslutningsströmmens värde före brytningen har
därvid ej kunnat iakttagas.
Som svar på några framställda frågor relaterade
talaren två fall, då expansionsbrytare krånglat. I båda
fallen hade verkningarna blivit särdeles ofarliga.
Vad beträffar utrymmesbehovet för en
expansionsbrytare så är detta ca 30 % mindre än för en
oljebrytare, som är fullt betryggande monterad. Vid mindre
påkostat montage hos oljebrytaren blir givetvis
skillnaden mindre. Dock erbjuder expansionsbrytaren
mycket stora fördelar i sådana fall, då man önskar
installera nya brytare i relativt trånga och för montage av
oljebrytare föga lämpade lokaler.
Överdirektör W. Borgquist gjorde slutligen en kort
sammanfattning av diskussionens resultat i den mån
densamma berört expansionsbrytaren. Talaren hade vid
ett nyligen avlagt besök hos Siemens i Berlin
frapperats av det faktum, att expansionsbrytaren numera synes
ha lämnat experimentstadiet och är att betrakta som
en färdig arikel, vilken utan tvivel kommer att få en
oerhört stor betydelse inom kraftverkstekniken, i det
att man tack vare denna driftsäkra apparat torde vara
befriad från större delen av de begränsningar i
handlingsfriheten vid hopkoppling av stora kraftbelopp, som
tidigare betingades av risken för
strömbrytareexplosioner. F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
