Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1932 - Erik Löfgren: Om äldre och nyare metioder för nätljudskompensation av radioapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 MARS 1932
ELEKTROTEKNIK
49
ket åter skulle betyda, att röret arbetade på
karakteristikans nedre krök, där anodströmmen är mycket
liten. Medelst gallerbatteriet kan man avpassa
anodströmmen till för apparaten A erforderlig styrka.
Som ett annat alternativ kan man koppla
apparaten A parallellt med utjämningsröret, mellan dess
anod och katod, och i stället kompensera
anodspänningen. Huru detta kan åstadkommas, framgår av
fig. 3. Grundtanken vid denna koppling är att
genom anbringande av gallerspänningsuttaget på den
positiva sidan om katoduttaget öka
maskintonström-men i anodkretsen så mycket, att spänningsfallet
över motståndet r just täcker hela
maskintonspän-ningen hos strömkällan. Över röret och apparaten A
blir då växelspänningen noll. Det inre
spänningsfallet i röret kompenseras genom den av
gallerspänningen framkallade växelströms-emk i samma
riktning som strömmen. Betecknas såsom förut
strömkällans maskintonspänning med E och vidare
maskintonströmmen i anodkretsen med /, så erhålles
på grund av ovanstående resonemang de båda
likheterna
E = rl.................. (3)
(4)
(5)
Kompensationsvillkoret blir sålunda
-* = *? =
-ri + r2~ jur~ sr
Med beteckningen Q och s avses rörets inre motstånd
resp. brantheten hos dess karakteristika.
Gallerbatteriet B tjänar samma ändamål som vid kopplingen
enligt fig. 2. För att kunna begagna minsta
möjliga värde på motståndet r och därigenom utvinna
högsta möjliga likspänning för apparaten A, bör
man tydligen göra r2 = 0. Gallret är då förbundet
med strömkällans +pol, och spänningsdelaren kan
utelämnas. Storleken av motståndet r bör härvid
vara 1/5.
De båda kopplingarna enligt fig. 2 och 3 finnas
angivna i ett tyskt patent, nr 330275 (uppl H. G.
MÖLLER), från 1919. Någon
praktisk användning för
rundradioapparater hava
de icke fått, enär de ju
fordra ett särskilt
utjämningsrör, men de äro dock
av stort intresse ur den
synpunkten, att de giva en
inblick i elektronrörens
användningsmöjligheter
för andra ändamål än de
traditionella. De belysa
också på ett fullt klarlag- Fig< 5
gande sätt just de
egenskaper hos elektronrören,
som senare tillvaratagits i mera praktisk tillämpning
vid de moderna kompensationskopplingarna.
Det utmärkande för dessa är att rören i själva
apparaten, på samma gång som de fullgöra sin
funktion som förstärkare eller detektor, äro anordnade
på sådant sätt, att maskinljudet blir kompenserat.
En av de tidigaste kopplingarna av detta slag visas
i fig. 4 (svenskt pat. 62079, uppl K. G. JONASSON
och E. G. ERIKSSON). På rörets galler inkommer dels
signalspänningen över transformatorn T, dels en kom-
penserande maskintonspänning från spänningsdelaren
via kondensatorn C. För att röret skall arbeta på en
lämplig punkt av karakteristikan, uttages
gallerför-spänningen över ett stort motstånd R från en särskild
punkt på spänningsdelaren. Naturligtvis kan man i
stället använda ett gallerbatteri på samma sätt som
vid kopplingen enligt fig. 2, med vilken i övrigt full
överensstämmelse råder i fråga om verkningssättet.
Vid flerrörsapparater med transformatorkoppling
kan idén tillämpas på varje särskilt rörsteg, varvid
i det eller de föregående rörstegen transformatorns
primärlindning inkommer i stället för högtalaren S.
I vissa fall är det icke anodströmmen utan
anodspänningen, som måste kompenseras. Så är t. e.
förhållandet vid motståndskopplade apparater, där ju
ett föregående rörs anodväxelspänning. direkt
överföres till det följande rörets galler. Principen för
anodspänningskompensationen framgick ju av fig. 3,
och den motsvarande kopplingen för ett
förstärkarrör är visad i fig. 5 (engelskt pat. 261110, uppl G.
M. WRIGHT). Någon närmare förklaring torde
knappast vara behövlig. I praktiken skulle man även
här med fördel kunna begagna samma anordning för
uttagande av gallerförspännmgen från
spänningsdelaren som i fig. 4. I flerrörsapparater upprepas
kompensationsmetoden för varje rörsteg.
Yid en apparat med två eller flera rör kan man
ernå en betydande förenkling genom att bortse från
kompensationen av varje särskilt rörsteg och i stället
inrikta sig på att kompensera apparaten som helhet
betraktad, dvs. att anordna den på sådant sätt. att
de från alla de olika uttagspunkterna härrörande
maskintonspänriingarna neutralisera varandra först i
högtalarkretsen. Härvid komma givetvis
kopplings-organen mellan successiva rörsteg att spela en
betydelsefull roll och måste därför ägnas särskild
omtanke, för att dels fasförhållandena mellan de olika
spänningskomposanterna skola bliva riktiga och dels
förstärkningen konstant inom maskintonernas
frekvensområde. Lättast att realisera äro dessa
betingelser vid motståndskoppling. Fig. 6 visar en mot-
?
~*
C II o *
2 r\ O
r i
II °~
Lzj,fi^_
njirWiÅ/uTji/TÅnnnjir
Förstärkarrör med kompenserad
anodspänning.
Fig. 6. Kompenserad 2-rörsförstärkare med
motståndskoppling.
ståndskopplad 2-rörsförstärkare för likström (engelskt
pat. 318 922, uppl E. LÖFGREN). Anod- och
gallerspänningarna uttagas från en gemensam
spänningsdelare, vilken tillika tjänar som
förkopplingsmot-stånd för rörens glödtrådar. Kompensationen utföres
på det första rörets galler, vars likspänning och
maskintonspänning äro uttagna från skilda punkter av
spänningsdelaren på liknande sätt som i fig. 4. För
att få det andra röret kompenserat måste man
bibringa dess galler en maskintonspänning i förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
