Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1932 - Erik Löfgren: Om äldre och nyare metioder för nätljudskompensation av radioapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
TEKNISK TIDSKRIFT
5 MARS 1932
lande till katoden om l/^2 av motsvarande spänning
på anodsidan men av rakt motsatt fas. Den
maskin-tonspänning, som förefinnes i punkten O, är
visserligen av riktig fas, men inverkar ytterst litet på den
resulterande gallerväxelspänningen, emedan
gallermotståndet R2 är stort i förhållande till det första
rörets inre motstånd. Även om man anslöt
kopplings-kondensatorn C2 direkt till spänningsdelaren i stället
för till första rörets anod, så skulle man icke finna
Fig. 7. Kompenserad 3-rörsapparat med motståndskoppling.
någon punkt på spänningsdelaren med den för
kompensationen erforderliga maskintonspänningen.
Anslutningspunkten skulle behöva ligga på en tänkt
förlängning av spänningsdelaren åt den negativa sidan,
ungefär lika långt ut från punkten #, som punkten l
ligger på den positiva sidan. Orsaken härtill är ju,
att rörets F2 arbetspunkt på karakteristikan ligger
vid ungefär halva den gallerförspänmng, som skulle
motsvara den nedre kröken av kurvan. Nu uttages
emellertid i verkligheten maskintonspänningen för
rörets V2 galler från rörets F± anod, och dess
spänning kan varieras inom mycket vida gränser genom
inställning av uttagspunkten x. Placeras denna
punkt på den positiva sidan av rörets V^ katod, så
ökas maskintonströmmen i anodkretsen och därmed
spänningsfallet över motståndet r. Apparaten blir
kompenserad, om man gör spänningsfallet så stort,
att det icke blott täcker hela maskintonspänningen
över spänningsdelaren utan så mycket överstiger
densamma, som motsvarar den nyssnämnda tänkta
förlängningen av spänningsdelaren åt den negativa
sidan.
Vid kopplingen enligt fig. 6 äro de för
nätljuds-elimineringen erforderliga extra kopplingselementen
i apparaten reducerade till en kondensator C± och ett
motstånd Rr Kopplingen i fig. 7 (svenskt pat.
71 053, uppf. E. LÖFGREN) representerar ytterligare
ett framsteg i förenklingshänseende, i det att inga
som helst extra kopplingselement erfordras för
kompensationen. Denna är enbart utförd genom lämpligt
val av de olika uttagspunkterna på spänningsdelaren.
Huru detta är möjligt, skall i korthet förklaras.
Utgår man ifrån, att de båda sista rören, F2 och F3,
motsvara de båda rören i fig. 6, så inses lätt, att
apparaten kan kompenseras genom att rörets F2
galler från det föregående rörets anod tillföres en
inaskintonspänning, som motsvarar den i punkten x
i fig. 6. En sådan spänningsdifferens mellan det
första rörets anod och det andra rörets katod
åstadkommes helt enkelt genom inbördes förskjutning av
de båda rören utefter spänningsdelaren. Två av
rören, lämpligen det första och tredje, kunna
placeras på spänningsdelaren efter fritt val, men det
återstående får sitt läge (punkterna 5, 6 och 7)
bestämt av kompensationsvillkoret. I och för
individuell justering av apparaten med hänsyn till
olikheter i rörexemplar och dylikt är en av
uttagspunkterna (x) på spänningsdelaren utförd variabel.
Samtidigt förändras naturligtvis likspänningen i nämnda
uttag, men är kopplingen i övrigt riktigt dimensio-
Fig. 8. Kompenserad 2-rörsapparat med
transformatorkoppling.
rierad, hålla sig dessa variationer inom fullt tillåtliga
gränser.
Då glödströmmen för rören uttages från
spänningsdelaren, såsom här visat, inkommer maskinljudot
även på denna väg i apparaten. Under normala
förhållanden inverkar detta dock icke på apparatens
kompenserbarhet. Icke heller behöva de av rör
elektrodernas läckningskapaciteter förorsakade
avvikelserna från korrekta fasförhållanden få något störande
inflytande, förutsatt att anodmotstånden r^ och r2
icke väljas alltför stora. En enkel
korrektionsmöjlighet för smärre fasavvikelser förefinnes vid den
visade apparaten, nämligen anslutningspunkten y för
passagekondensatorn C’. Med absolut likfasiga
ma-skintonspänningar på samtliga rör elektroder skulle
denna anslutningspunkt, för att icke rubba
kompensationen, sammanfalla med det läge på
spänningsdelaren, där maskintonspänningen är densamma som
på rörets V^ anod. Genom förskjutning av punkten y
på sidan om detta läge erhålles den nämnda
faskorrektionen.
Även vid transformatorkoppling är det praktiskt
möjligt att utföra en kompenserad apparat enligt
liknande princip. Emedan transformatorkopplingen icke
är lika fasren som motståndskopplingen, kan man
dock härvid icke gå längre än till 2 rörsteg. En
sådan apparat, med anodlikriktande detektor och ett
efterföljande förstärkarstag, är visad i fig. 8.
En helt annan kompensationsprincip än de hittills
berörda representerar kopplingen i fig. 9 (svenskt
pat. 65981, uppf. A. F. N. LINDSJÖ). Rörets
elektronbana ingår här såsom gren i en vanlig
Wheatstonebrygga, vars övriga grenar utgöras av
motstånden r1, r2 och r. Över den ena bryggdiagonalen
ligger nätspänningen och över den andra telefonen
eller högtalaren S. För att kompensationen skall vara
utförbar, bör antingen rörets gallerkrets vara filtrerad
eller också måste den på gallret inkommande
maskintonspänningen ligga i fas med spänningarna i
bryggan.
Även andra bryggtyper kunna begagnas för rör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
