Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1932 - Irländska fristatens elektrifiering - W. Borgquist: Några data till projektets förhistoria och förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102
TEKNISK TIDSKRIFT
JULI 1933
genom den då genomförda nya jordlagstiftningen.
Till en början tillsattes en särskild
jordagodskommission för inköp och styckning samt försäljning av
jordegendomar till hugade arrendatorer. För detta
ändamål ställde staten till förfogande 12 miljoner
pund och åtog sig garanti upp till 100 miljoner pund.
Köparen garanterades förmånliga betalningsvillkor;
sålunda stipulerades en amorteringstid av 68 1/2 år
för statsförskotten, varjämte själva köpeavtalet
ställdes under noggrann, offentlig kontroll, så att
risken för uppskörtning eliminerades. Sedermera
tillförsäkrades rätt åt en särskild s. k. Land Commlssion
att i nödfall tvångsexpropriera jord från jordägare,
som uppenbart missbrukat sin ställning eller
vanvårdat sin jord. Dessa reformer visade inom kort
synnerligen gynnsamma verkningar. År 1911 voro
endast 35 % av lantbrukarna kvar som arrendatorer
och sedan har detta procenttal ytterligare gått ned
år för år, så att Irlands folk nu i stort sett är herre
till sitt fosterlands jord. Därmed har också den
viktigaste källan till irländarnas missnöje och armod
varaktigt tilltäppts och förutsättning skapats för en
relativt lugn och gynnsam ekonomisk utveckling.
När jag hösten 1924 första gången kom till Irland,
hade tre år förflutit efter det sista bittra kriget mellan
engelsmän och irländare. Två år hade förgått efter det
därpå följande olyckliga inbördeskriget mellan den
nya irländska regeringen och det republikanska
partiet under de Valera. Spåren framträdde litet
varstans i nedbrända byggnader och delvis
sönderskjutna hus. Det märktes också i stämningen.
Det är mot denna bakgrund man får se det av
Siemens utarbetade jätteprojekt, som vi sattes att
granska. Spiritus rector till förslaget var en då
30-årig irländare, dr McLAUGHLiN, anställd hos Siemens.
Förhandlingarna i Irland leddes av den i Sverige
välkände dr WALLEM hos Siemens. McLaughlin lär, då
han först hos Siemens framkom med sitt förslag om
Irlands elektrifiering, av Siemens fått det svaret, att
saken icke var värd de pengar, som erfordrades för
inköp av kartorna. Icke desto mindre togs saken
under omprövning, och rätt snart upprättades mellan
Irländska fristatens regering och Siemens ett avtal,
enligt vilket Siemens skulle utarbeta ett fullständigt
projekt till elektrifiering av fristaten och offerera de
därför erforderliga anläggningarna. Ifall Siemens
kunde påvisa, att elektrifieringen vore ekonomiskt
bärande, och om Siemens offererade anläggningarna
till skäliga världsmarknadspris, så skulle Siemens
antingen få beställning på anläggningarna eller
koncession på kraftförsörjningen eller ekonomisk
ersättning för sitt projekt.
Förtroendet till Siemens’ stora tekniska kapacitet
gör överenskommelsen till en viss grad förklarlig.
Men en medverkande faktor vid denna uppgörelses
avslutande var säkerligen den då i Irland rådande
djupa oviljan mot allt engelskt. Huru denna ovilja
dämpades redan efter några år, belyses därav, att det
då gjordes åtskilliga beställningar hos engelska
firmor på stadsanläggningar, avsedda att anslutas till
det då beslutade stora Shannonförslaget.
Vid sidan av detta utrikespolitiska inslag fanns
ett annat icke mindre intressant inrikespolitiskt
problem. Inom den Irländska fristaten rådde det, som
ofta är fallet, en viss motsättning mellan statens och
huvudstadens intressen. Elektricitetsverket i Dublin
önskade utbygga ett vattenfall i floden Liffey, just
lagom för Dublins förbrukning med den storlek den
nu har. Vad som i övrigt borde göras för fristatens
elektrifiering fann man där vara mindre viktigt.
Anhängarna av det av dr McLaughlin lancerade
Shannonprojektet ansågo det emellertid på goda grunder
omöjligt att åstadkomma en på Shannon baserad
generell elektrifiering med mindre än att även Dublin,
som ensamt representerar 55 % av landets totala
kraftkonsumtion, toge sin kraft därifrån. Enligt i
Irland tillämpad lag kan utbyggnaden av ett stort
för kraftöverföring avsett vattenfall icke ske utan
parlamentsbeslut. Experterna finge med hänsyn
därtill även yttra sig i striden Shannon-Liffey.
Ingenjör Strand kommer att redogöra för
huvuddragen av de anläggningar vi sålunda började
granska och som senare kommo till utförande. Jag skall
icke här ingå på de ändringar projekten undergingo
under experternas prövning eller på vår kontroll av
Siemens anbudssummor, som i förbigående sagt voro
mycket skäliga. Den svåraste sidan av saken var
för mitt vidkommande förutbestämningen av
belastningen och räntabiliteten. Det fanns naturligtvis gott
om människor både inom och utanför fristaten, som
ansågo det vara ett vanvett att bygga en
jätteanläggning för elektrifiering av fristaten. Hur skulle det
kunna skaffas avsättning för kraften i detta enligt
gängse mening så efterblivna land?
Vi hade tillgång till en rätt fullständig statistik
dels rörande de existerande elektricitetsverken och
deras belastning, dels rörande övriga existerande
kraftanläggningar. Genom diskussioner i de större
städerna med deras handelskamrar fingo vi av dessas
ledamöter ett relativt gott begrepp om befolkningens
levnadsstandard, och utvecklingsmöjligheterna för de
olika industrierna. Vi besökte en hel del av fristatens
många småstäder. Även om jordbruket försökte vi
bilda oss en ungefärlig uppfattning. På basis därav
uppgjordes våra belastningssiffror. I vad mån tur
resp. förtjänst spelat in må vara osagt. Ett faktum
är emellertid, att vi beräknade totala
kraftförbrukningen två år efter kraftverkets igångsättning till
153 milj. kWh per år och 53 000 kW. Den blev i
verkligheten 153 milj. kWh och 56 000 kW, alltså
nästan exakt vad vi beräknat. Nu har man kommit
så långt, att en utvidgning av vattenkraftstationen
snart skall påbörjas.
Fullt lika bra har det icke gått med förutsägelserna
rörande räntabiliteten. På grund av på vissa håll
ökade anläggningskostnader har den fulla
räntabiliteten låtit något vänta på sig. Innevarande år
påräknas emellertid full förräntning av kapitalet.
Efter en tids vistelse i Irland återvände vi var och
en till sitt land för att närmare tänka på problemen.
I början av december möttes vi på nytt i Dublin och
utarbetade under en veckas forcerat arbete vårt
utlåtande i dess huvuddelar. Det var icke utan en viss
lättnad som vi kl. 5 på morgonen efter slutspurten
undertecknade sammanfattningen. Den framlades
något senare samma dag av regeringen för
parlamentet.
McLaughlin hade på skämt yttrat, att irländarna
säkert gärna skulle taga till vara detta första
tillfälle att ena sig om ett fredligt storverk efter att
tidigare aldrig ha kunnat enas om annat än möjligen
ett uppror mot England. Han visade sig också sann-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
